Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Det finns ett stort problem med det fetade. IM ser ju mannen kliva ut från väggen, det är ju det som gör att han reagerar i tid på situationen. Och vi vet att han noterar detta för han säger det till sina medpassagerare innan skotten. Det går inte ihop med att IM tidigare sett AB vid Dekorima och blandar ihop honom med en man som kommer gående bakom LOP.

Det går inte blunda för att IM faktiskt reagerar på att en man går ut från väggen och efter LOP. Och att det är i ett och samma skede.

NF väntar nästan 3 dygn med att prata med polisen. Vad har pågått i hans skalle dessa dagar? Säger han något om varför han väntar?

Kan det vara så enkelt som att han inte tyckte han hade något att komma med? Har han under 2,5 dygns grubblande kommit på att Tensonmannen kan vara mördaren?

Ju mer jag tänker på NF:s förhör ju mer tveksam blir jag till hans observation av mannen. Han känner igen Palme, bör inte det ha tagit det mesta av hans iaktagelseförmåga och minne? Kan det vara så enkelt att Tensonmannen befann sig framför LOP och inte bakom? Att det var först när NF möter den mannen som han noterar Palme 10 m bort? Det kan vara därför han inte rikigt ser mannen som mördare dagarna efter. Men så justeras minnesbilden något och mannen hamnar bakom.

Han flyttar ju definitivt på Tensonmannen i x-led mellan förhör och rekonstruktion. Så kan han inte ha flyttat honom i y-led mellan mordkvällen och måndag eftermiddag?

Visst är det konstigt att han väntar så länge. Finns det någon sanning i att han snackade för folk att han sett OP och sen blev pressad till att anmäla det? Oavsett måste han ha känt att han inte kan bidra, och hur kan man inte bidra om man tror man sett GM och hans klädsel? Det är då såklart för att han själv anser att han inte sett GM utan mannen som sen hoppade in i en prång (AB). För mig känns det solklart, men jag har haft fel förr

Jag tror som NF

När jag har tänkt på möjligheten om IM kan ha först och AB och sedan GM har jag sett det troligaste ögonblicket för när sammanblandningen skett efter klivet ut från väggen.

Alltså han ser AB stå och vänta. Han ser AB kliva upp bakom LOP efter att de passerat, vilket han faktiskt verkar göra enligt sin egen historia.

Då vänder sig IM om och meddelar detta till sina passagerare. Och när han ser tillbaka så ser han själva mordet och den flyende gm.

Det är alltså här jag tänker mig att det finns störst chans för IM att går från AB till IM
https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E107-00-B

"Kvinnan går något framför mannen på innersidan så att säga, gående upp mot Kungsgatan och när de har gått förbi mannen som står vid skyltfönstret då observerar jag att han lämnar skyltfönstret.

Och då, jag fick en känsla av att nu händer det någonting så jag vänder mig om och säger någonting om att nu jävlar händer det någonting"

Nu säger visserligen IM också att han hela tiden har blicken riktad framåt, men jag får inte riktigt ihop det att han samtidigt kollar att personerna satt sig i baksätet. Mig veterligen är inte IM en kameleont.

"F: Har dina kamrater Susanne och killen kommit in i bilen då?

M: Dom har precis stigit in i bilen. De håller på att sätta sig

M: till rätta i baksätet.

F: Men du har hela tiden blicken riktad framåt. Du tittar inte på dina kamrater då..?

M: Inte då, nej. Jag har väl kollat att de kommit in ordentligt..

F: Du har tittat på dom..

M: Jo, men jag hade ändå blicken framåt. Jag kan inte säga exakt, jag vet att jag såg att han lämnade skyltfönstret och gick upp bakom de här människorna. För det var så uppenbart att han var ute efter något."


Man kan för övrigt notera att IM faktiskt inte verkar ha noterat att AB också avlägsnar sig från platsen.

https://wpu.nu/wiki/Uppslag:E107-00-A
"FHL Lars Borgström: Är det någon person här i det här ögonblicket när det händer som lämnar platsen, som du ser lämnar platsen åt något håll?

Inge Morelius: Ja killen som sköt.

FHL Lars Borgström: Ingen annan?

Inge Morelius: Jag försökte så, min känsla var att när jag såg honom sakta dra sig undan så tänkte jag, släpper jag honom med ögonen då ser jag inte vart han tar vägen. Det gick så fruktansvärt...."

Hade IM inte haft fullt fokus på gm och också sett att AB flyr in i språnget så kanske han inte varit lika övertygad om att det var samma man.

Det blir väldigt grannlaga när man ska gå i clinch med närförloppet vid själva skjutningen. Att mördaren "klivit ut från väggen" som Morelius påstår är dock fullständigt orimligt, utan det handlar med största säkerhet om en efterhandskonstruktion i hans minnesbild av förloppet.

Morelius placerar "Dekorimamannen" väldigt specifikt, nämligen vid det lilla skyltfönstret som sitter mellan Dekorimas entrénisch och avfasningen på hörnet. Alltså det södra av Dekorimas två skyltfönster som vetter mot Sveavägen. Han rör sig visserligen lite av och an, men det är ändå där som Morelius placerar honom. När han sedan "kliver ut från väggen" (enligt Morelius) så får man ta den positionen som utgångspunkt. Längre norrut än så står han i alla fall inte enligt Morelius, utan snarare har han väl flyttat "startpunkten" ända ner till avfasningen i senare versioner av sin story.

Problemet med det här är, att "startsträckan" blir alldeles för kort för att vara förenlig med Björkmans iakttagelser av trojkan som till synes går tillsammans, och då säger han att han sett dem en sträcka på "minst fem meter". Redan fem meter är för långt för att gärningsmannen ska kunna "kliva ut från väggen" enligt Morelius' modell, och vad Björkman säger innebär i praktiken att han avser en lite längre sträcka än fem meter. Säg 5-10 meter. Gärningsmannen följer alltså med paret Palme en längre bit, som får Björkman att tro att de "gått tillsammans en längre sträcka".

Som jag ser saken handlar problemet här inte om att välja mellan Björkman och Morelius, utan om att försöka pussla ihop ett förlopp som är förenligt med både Björkman och Morelius. För att det ska fungera måste emellertid offra att gärningsmannen "kommer ut från väggen", utan om denne utgår från den position där Morelius ställer Dekorimamannen så måste han först röra sig en bit norrut för att sedan vända om och kila ikapp paret Palme när han passerat dem. Sedan kan han kila upp bakifrån, för då finns det tillräckligt med metrar för att Björkman ska göra sin iakttagelse av hur de till synes går i sällskap.

En relaterad fråga blir då var startpunkten för gärningsmannen egentligen ska läggas någonstans. Står han verkligen där vid södra skyltfönstret hela tiden och börjar röra sig norrut först när paret Palme kommer? Det tvivlar jag på, utan jag menar att han sannolikt gått undan en bit söderut redan tidigare, i ett (av Morelius) obevakat ögonblick. Morelius har ju ganska många saker att hålla reda på. Han står illa parkerad, han har passagerare vid bankomaten, han har trafikljusen och trafiken både på Sveavägen och bakifrån (västerifrån) på Tunnelgatan.

Hela föreställningen om att han liksom skulle sitta "på första parkett" och ha ständig och obehindrad uppsikt över mordplatsen och Dekorima, den är ren fiktion. Han sitter cirka 40 meter bort, bilen står i uppförsbacke och sätena på den är låga. Troligtvis ser han inte ens fötterna på fotgängarna på östra sidan Sveavägen, och dessutom störs uppsikten av biltrafik. När skotten avfyras är det bara sekunden innan sikten skyms av Delsborns bil, och sikten mot Dekorima är också skymd av bilar som rullar ut i korsningen.

Vi vet att Morelius missuppfattar väsentliga delar av skjutningen. Till exempel påstår han att det var Olof Palme som gick ytterst närmast gatan medan Lisbeth Palme gick innerst mot husväggen. Han har alltså inte ens klart för sig vilken av dem som blivit skjuten. Han påstår att offret sakta vred sig åt vänster just innan skotten, medan obduktionen röjer att Olof Palme vridit sig åt höger innan skottögonblicket. Den enda person som vridit sig åt vänster i samband med skjutningen, det är Lisbeth Palme, och då ligger det nära till hands att Morelius trott att det var Lisbeth som varit offret.

Vidare missuppfattar Morelius skottvinkeln, som han säger skulle ligga inåt gränden i riktning mot där Jeppsson stod på södra sidan barackerna. I själva verket går skotten cirka 45 respektive 90 grader åt höger jämfört med vad Morelius säger. Att han sett hur gärningsmannens kropp var vriden i skottögonblicket håller jag för rimligt, men däremot misstar han sig om vilken hand gärningsmannen håller vapnet i. Han påstår höger hand, men har inte sett vapnet. I realiteten går det inte att skjuta med höger hand och få kulorna dit de faktiskt for – inte om kroppen står vriden så att ett högerhandsskott skulle ha gått in i gränden som Morelius säger.

Man får vara på sin vakt med allt sådant här finlir i Morelius' story. Han har fel om mycket, ja rentav det mesta. Det är nu inget konstigt med det med tanke på att han sett det hela i silhuett och på 40 meters håll. Men för att få ihop en riktig och rättvisande modell av närförloppet måste man ställa sig avvisande till ganska många av de uppgifter som Morelius lämnar. En sådan uppgift handlar just om att gärningsmannen "kliver ut från väggen". När man stämmer av den uppgiften mot andra vittnesmål och även mot en rimlighetsprövning så håller den inte, utan det torde röra sig om en efterhandskonstruktion av ungefär samma slag som Delsborn gjort.

Delsborn utgår ju också från att gärningsmannen står vid Dekorimas skyltfönster, på ungefär samma plats som Morelius ställer sin Dekorimaman. Skillnaden är förstås, att Delsborn ser mannen stå tillsammans med paret Palme och till synes föra ett samtal, dvs det vi kallar för "mötet" i "mötesscenariot". Det ser Delsborn medan han står och väntar vid rödljusen. När han sedan får grönt och har rullat in en bit i korsningen så smäller det. Han vrider huvudet åt vänster och ser då "över axeln" hur gärningsmannen skjuter det andra skottet. Det uppfattar han som att mördaren skjuter rakt in i bröstet på Olof Palme. Även här har vi alltså missuppfattningar, som man måste försöka tackla på något vis. Vi vet ju att Palme sköts i ryggen, så hur kan Delsborn ha uppfattat det som skott i bröstet?

Förklaringen där måste rimligtvis vara, att Delsborn trott att gärningsmannen "rundat" paret Palme och alltså hamnat på södersidan av dem, fast ungefär i samma konstellation som han såg dem alldeles innan – alltså vända mot varandra. Delsborn säger att mannen i den första iakttagelsen hade ryggen mot skyltfönstret, men senare kommenterar han dennes ryggtavla. Om Delsborn inte trott att gärningsmannen stått med ryggen snett söderut i skottögonblicket skulle han ju inte ha sett dennes ryggtavla. Så både uppgiften om ryggtavlan och den om skotten i bröstet skvallrar om att Delsborn, precis som sin passagerare Ann-Charlott Holmgren, spegelvänt det hela och alltså ställt gärningsmannen söder om paret Palme vid själva skjutningen.

I Delsborn har vi alltså en variant på att gärningsmannen "kliver ut från väggen", för han står ju först med ryggen mot väggen. Men istället för ett förlopp där gärningsmannen kilar ikapp bakifrån (Morelius) – eller till synes går i sällskap med paret Palme (Björkman) – så får vi här en kringgående rörelse där gärningsmannen rundar paret Palme eller går ut framför dem på sydsidan. Det är en klar missuppfattning, men precis som med Morelius är det ändå en intressant sådan i det att den också innehåller information som kan användas till att pussla ihop ett relevant och riktigt närförlopp.

Hur får man då ihop det hela? Den enklaste lösningen blir att ha ett tvåmannascenario, där gärningsmannen kommer söderifrån och gående norrut längs trottoaren, och där han möter paret Palme vid Dekorima, sedan vänder han på klacken, kilar ikapp och skjuter. Det förutsätter emellertid att gärningsmannen är någon annan än Delsborns Dekorimaman – dvs den man som han ser "stå och samtala" med paret Palme kanske 15-20 sekunder innan skotten. I så fall måste den mannen gå undan innan själva skjutningen, och det enda sättet att få undan honom från "scenen" blir då att låta honom vika av in på Tunnelgatan och hinna in där en bit innan skotten.

I den modellen ser vi, att gärningsmannen visserligen torde vara identisk med Morelius' Dekorimaman, men att denne gått undan en liten stund före skotten, och då "lämnat plats" för den andre mannen som då kommer fram och "möter" paret Palme kanske en halvminut före skotten, sedan viker av in på Tunnelgatan kanske 10-15 sekunder före skotten.

Att plocka bort den ene av dessa två män innebär att man får lov att tänka sig att Olof Palmes mördare är identisk med den man som Delsborn just sett dem stå och samtala med. Det blir för mig väldigt långsökt, utan ett fungerande "mötesscenario" förutsätter ett tvåmannascenario. De två hör samman på ett naturligt sätt i vad jag kallat för ett "tvåmanna mötesscenario". Det blir också den modell som gör minst våld på vittnesuppgifterna i materialet.

De som insisterar på att få ner det hela till ett enmansscenario blir tvungna att "förklara bort" en del saker som inte så lätt låter sig sopas under mattan. Just därför ställer jag mig skeptisk till det, utan jag föredrar det tvåmanna mötesscenario som faktiskt föreligger i materialet.

Ta två personer på en parkbänk. A sitter och kollar ut i luften, B sitter och kollar ner i mobilen. A ser hur en man aggressivt går rakt mot ett par.

Kommer då A titta på B och berätta. Eller kommer A med blicken på händelsen vrida kroppen och huvudet mot B för att signalera att han tittalar honom samtidigt som han berättar? Jag skulle säga att det senare är mer logiskt, det är så jag själv hade gjort. Man har ju sett folk vrida sig så ofta. För att signalera "jag tilltalar dig".

Och det är väl så IM säger i förhöret i april. Typ "vrider mig mot sällskapet men med blicken på händelsen".

Det är enkelt att få ihop observationen av AD och observarionen av IM. AD ser det ögonblick då GM står mot fasaden och LOP är en meter norr eller söder om GM. Iom den snabba blick AD kastar blir det som en stillbild där man kan få för sig de tre är vända mot varandra, men i själva verket är det bara GM som är vänd mot LOP.

Man kan säga så här:
IM ser hela förloppet: LOP som passerar GM, GM som kliver ut från fasaden, går efter och GM som skjuter.
AD slänger en snabb blick: ser LOP och GM strax innan GM kliver ut från fasaden.
AB lyfter blicken: ser LOP och GM precis när GM klivit ut från fasaden och vänt upp efter.

Jag tror att det är just denna passage som gör att hela tre personer faktiskt ser LOP och GM några sekunder innan mordet. Det är egentligen osannolikt att så många skulle se. Det händer något som drar ögonen till sig - passagen och utklivandet

Allt är naturligtvis väldigt lätt att "få ihop" om man bara kan sopa vilka grejor man vill under mattan. Problemet med det är att det man då syr ihop inte stämmer med materialet. Det som är analytiskt krävande handlar om att få ihop det utan något sådant undansopande – eller med ett minimum av undertryckande av uppgifter. Att gå varsamt fram med både kvasten och skalpellen, så att säga.

Vad gäller det specifika problemet så uttrycker sig Delsborn som att de tre står stilla tillsammans och samtalar, inte att de verkar gå i sällskap söderut och samtala på vägen. Det är det där stoppet som blir besvärligt, för något sådant finns inte med i Björkmans berättelse. Just därför måste stoppet förläggas innan Björkman får syn på dem, och då fungerar inte det där med att gärningsmannen "kliver ut från väggen" och skjuter.

Det är besvärligt, men annat är inte att förvänta sig med ett så besvärligt fall som Palmemordet. I materialet finns ett tvåmannascenario – med en gubbe som står och väntar i förväg och en som följer efter – och dessutom finns ett mötesscenario. Det jag gjort är helt enkelt att pussla ihop de här två sakerna på ett konsistent vis och se vad som då trillar fram.

Till den saken hör väl även, att jag redan tidigare tittat ganska noga på Kennedymordet 1963, och då funnit glasklara forensiska bevis för ett tvåmannascenario där – med två skyttar som skjuter bakifrån mot presidentens limousin. Då har det intresserat mig hur man gått tillväga för att sopa den ena gubben under mattan.

I studiet av det problemet har jag då funnit att tillvägagångssättet har starka paralleller till Palmemordet, där man också sopat den ena gubben under mattan. I fallet Kennedy har man angripit problemet från två håll.

Å ena sidan har man "lone gunman"-teorin, om att Oswald som ensam galning skjutit Kennedy. Å andra sidan har man pajasteorin om att Kennedy skjutits framifrån från en skytt placerad bakom det höga vita staketet på "Grassy Knoll". Båda teorierna är falska, men har likväl attraherat lågt räknat 99% av "kennedyriet" som slåss om dessa två falska narrativ.

I Palmemordet går samma tema igen, fast här har vi å ena sidan en kavalkad av ensamma galningar istället för en enda "Oswald" som hängt med hela tiden. Å andra sidan har vi pajasteorier typ "Mattes" om att Palme skjutits av två olika skyttar, varav den ene mycket riktigt skjuter framifrån. Visserligen finns bara en skytte med i Palmemordet medan Kennedymordet har två, men däremot finns ju två män med i bägge morden – varav den ene antingen sopas under mattan eller skruvas till något helt idiotiskt.

Det jag satt mig för med är att försöka tackla den här mörkläggningen av den ene gubben. I Palmemordet är det egentligen konstigt att inte alla utgår från två gubbar, för det är ju vad som klart och tydligt finns i materialet. Men istället för att ta det som naturlig utgångspunkt så är folk helt besatta med att få bort den ena gubben. Det är inte utan att man var den besattheten kommer ifrån.

Det är väl möjligt. Poängen var väl dock inte att det är omöjligt atthan gjort något liknande det du beskriver. Poängen var att det här uppstår en möjlighet för ett skifte då IM kanske släpper fokus på scenen för en obestämd tid.

Ska man vara noga dessutom så säger IM att han faktiskt kollar på sina kamrater. Samtidigt som han kollar framåt.

"M: Inte då, nej. Jag har väl kollat att de kommit in ordentligt..
F: Du har tittat på dom..
M: Jo, men jag hade ändå blicken framåt"

Just den biten går inte ihop. Antingen har han tittat på sina kamrater eller tittat framåt. Exakt hur det gick till i verkligenheten kan vi inte veta. Men poängen var som sagt att här uppstår en möjlighet för att blanda ihop saker. Om han sedan gjorde det är en annan fråga. Det går att tolka ihop allt från att han ser AB till att det är GM, eller en man i ett tvåmannascenario.

Jag sopar inget under mattan. AD sitter i sin bil och slänger en blick snett bakåt. En ögonblicksbild. Hade han hållet blicken på dom hade han sett att inte alla tre stod still. En står still, två går.

Det är mer än "inte omöjligt", det är precis så han beskriver det.

Så här står det i förhöret: M: Ja, mannen går vid skyltfönstret, lämnar skyltfönstret och går upp bakom m och då, i den vevan så , det såg ut som han var, jag fick för mig att han s skulle rycka handväskan eller någonting så jag vänder mig om och .......... till dom i baksätet medan jag fortfarande tittar på vad som händer och säger att nu jävlar händer det något.

Det du citerar kan lika gärna beskriva situationen innan han observerar mannen. Det står ju inte att han tittar på medpassagerna efter att mannen klivit ut från fasaden. Och just så måste det förhålla sig, med tanke på mitt citat.