Vad är det man säger, man ska ha så mycket buffert att man klarar tre månader utan inkomst? Att man har till oväntade stora utgifter? Jag har idag lyckats spara ihop så jag klarar fyra månader enkelt och kanske ett halvår med nöd och näppe om jag skulle förlora min inkomst. Jag behöver inte oroa mig för om bilen går sönder eller om jag skulle behöva en ny tvättmaskin. Trodde att det var så de flesta gjorde som har en normal inkomst och lever vanlig svensson-liv. Särskilt de med två inkomster. Själv är jag ensamstående med två barn på heltid och lever rätt normalt utan massor med lyx men är inte von-Anka-snål heller. Jag tänker bara till två gånger extra innan jag köper nåt som kanske inte behövs just då.
Har pratat med kollegor och bekanta som inte alls verkar göra på samma sätt och beklagar sig över att de inte har råd att unna sig saker. Som att de skulle behöva en ny diskmaskin men har inte råd, eller att det här med att ha en buffert kan de bara drömma om. Det gör mig lite fundersam för de jag pratat med har två inkomster och på ytan verkar de inte leva särskilt slösaktigt. Jag får helt enkelt inte ihop matematiken i huvudet.
Jag har ingen hög lön och får ut ungefär 33000 efter skatt. Lite beroende på månaden så har jag mellan 4000 till 8000 kvar den 24:e varje månad. Skulle jag flytta ihop med någon med samma lön får vi ut 66 000 i månaden. Boende, mat och nöjen blir ju dyrare förstås men borde ju lätt kunna spara undan mer än 30 000 i månaden. Tar ju inte ens ett år innan man fått en ansenlig buffert då. Eller räknar jag helt fel?
Folk gör ju som de vill och jag kanske lever i min egen lilla skyddade värld, men jag blir lite nyfiken när folk som jag vet tjänar mer än jag säger att de inte har råd eller oroar sig när hushållsapparaterna börjar bli gamla.
Hur ser ekonomin ut egentligen för en vanlig tvåbarnsfamilj med normal inkomst, villa på 3-4 milj, två bilar och barn som har aktiviteter? Det kanske är betydlig mer än jag fattar?
Har pratat med kollegor och bekanta som inte alls verkar göra på samma sätt och beklagar sig över att de inte har råd att unna sig saker. Som att de skulle behöva en ny diskmaskin men har inte råd, eller att det här med att ha en buffert kan de bara drömma om. Det gör mig lite fundersam för de jag pratat med har två inkomster och på ytan verkar de inte leva särskilt slösaktigt. Jag får helt enkelt inte ihop matematiken i huvudet.
Jag har ingen hög lön och får ut ungefär 33000 efter skatt. Lite beroende på månaden så har jag mellan 4000 till 8000 kvar den 24:e varje månad. Skulle jag flytta ihop med någon med samma lön får vi ut 66 000 i månaden. Boende, mat och nöjen blir ju dyrare förstås men borde ju lätt kunna spara undan mer än 30 000 i månaden. Tar ju inte ens ett år innan man fått en ansenlig buffert då. Eller räknar jag helt fel?
Folk gör ju som de vill och jag kanske lever i min egen lilla skyddade värld, men jag blir lite nyfiken när folk som jag vet tjänar mer än jag säger att de inte har råd eller oroar sig när hushållsapparaterna börjar bli gamla.
Hur ser ekonomin ut egentligen för en vanlig tvåbarnsfamilj med normal inkomst, villa på 3-4 milj, två bilar och barn som har aktiviteter? Det kanske är betydlig mer än jag fattar?
