Citat:
Ursprungligen postat av
fittanstickerfram
Haha, konsekvenser. Det blev ett telefonsamtal till en förälder som skiter i allt. Det är alla andra som ska ta ansvar!
Snart sitter väl föräldrarna och gråter ut i en stor artikel i en av aftontidningarna. Stora rubriker och mycket hajp. Föräldrarna kommer säkert att skylla på skolan för att barnet inte fick ha sin mobil när hen ville och så gick det som det gick för den 'dumma läraren' som inte förstod deras barns behov.
Sedan kommer skolan att skuldläggas för att det inte 'fanns tillräckliga resurser' för just deras barn.
Därefter pekas samhället ut som ansvarigt för ungens handlingar.
Det är ett evinnerligt gnäll om bristande resurser för barn och unga i detta land. Vi har
enorma resurser, speciellt för barn och unga med speciella behov, jämfört med många andra länder.
Sedan kan man ju undra hur det kommer sig att verkar finnas så många fler barn med adhd/damp etc. idag jämfört med när man själv gick i skolan (jag är medelålders). Visst fanns det killar (mest) som verkade ha myror i brallan och svårigheter med att sitta still och koncentrera sig. Tjejerna skolkade mest och var mindre utåtagerande. Åtgärden med utåtagerande elever blev för det mesta att de 'åkte ut', dvs fick vänta i korridoren en viss tid eller tills nästa lektion.
Man hade en viss respekt för lärarna även om man kanske inte älskade alla, och rektorn hade man ännu mer respekt för. Föräldrar eller elever som blev uppkallade till rektor var sällan kaxiga. Visst slogs en del killar på rasterna, men det var mest brottning och ingen skadades. Dessa var ofta kompisar igen efter någon dag.
Ingen satte eld på skolan förutom en 'kemimajje' vi hade som skulle göra ett 'experiment' och då brann papperskorgen, brandvarnaren ringde och vi fick gå ut på skolgården.
Allt var inte bättre för. Men denna historia med den sparkade lärarinnan är bland det hemskt sorliga jag har läst på länge och den har berört mig mycket.
Vad gör man åt våldsamma barn?