Citat:
Ursprungligen postat av
adina
Det har varit flera som de senaste åren dömts för övergrepp men domarna har inte blivit 6 månader utan mellan 4,5 till 6,5 år , Fs uppgifter gällande siffror är som vanligt felaktiga lite som när PM säger att hon och sonen kostat 100 miljoner för samhället och att de kunnat få de pengarna istället och leva gott
Påståendet om att en tvångsplacering kostar 100 miljoner kronor kan låta som en överdrift eller desinformation. Men faktum är att åtskilliga miljoner kan spenderas på tvångsvård och SoL-placeringar för ett enskilt barn. De resurserna skulle i många fall kunna räcka till omfattande frivillig hjälp i hemmet, om stödet var bättre anpassat.
Problemet, som jag tidigare påpekat, är att socialtjänstens frivilliga insatser ofta är alldeles för inrutade och bristfälliga. Hjälpen kan erbjudas exempelvis vid fel tidpunkter, när föräldrarna inte har ett faktiskt behov av hjälp. Detta kan förvärra situationen, vilket socialtjänsten senare använder som argument för att de "försökt med allt" och att tvångsplacering är det enda alternativet.
Domstolarna, som saknar insyn i det praktiska arbetet, litar blint på socialtjänstens bedömningar. I själva verket handlar problemet ofta om att socialtjänsten saknar rätt verktyg för att hantera situationer på ett effektivt och flexibelt sätt. Istället för att lyssna på föräldrarna vad de faktiskt behöver hjälp med, tar de fram "storsläggan", vilket slår hela familjen och släkten i spillror och orsakar enorma mentala skador.
Det nuvarande systemet resulterar i att alltför många barn hamnar i tvångsvård, där de riskerar att skadas på ett mentalt och känslomässigt plan, istället för att bli vårdade som tanken är.
Ett annat allvarligt problem är att många föräldrar, medvetna om socialtjänstens makt och möjligheter att godtyckligt omhänderta barn, drar sig för att söka hjälp i tid. Detta skapar en ond cirkel som i längden skadar fler barn än det hjälper till extrema kostnader för samhället.
På längre sikt blir kostnaderna för samhället ännu högre när barn och föräldrar utvecklar sociala problem som en direkt följd av att ha blivit nedbrutna av den myndighet som egentligen är avsedd att hjälpa dem.
Många av er i denna tråd klagar på att dessa föräldrar inte arbetar, men det beror ofta på att de har blivit svårt traumatiserade av socialtjänstens behandling. Detta trauma kan leda till att de hamnar utanför samhället och utvecklar sociala problem som socialtjänsten till slut ändå måste hantera. Det är ett ineffektivt och skadligt system som inte gynnar någon, varken samhället, föräldrarna eller barnen.