Skvaller om United Family Fia (Sofia Palm)

F = Fia
S = Su11e
GM = Gullim@x
LM = Lejonm@mma
PM = Pistolm@lin
N = Nu11
M = M@hija eller m@ts beroende på kontext


De som jag kommer på så här på rak arm, bästa är nog att fråga när en förkortning dyker upp och du är intresserad av vem det är så är nog alla mer än villiga att förtydliga, annars lär man sig efter att ha följt ett tag.

Tittar du på en av galningarnas lives så blir man rätt snabbt rekommenderad av TikTok att titta på de andra också, var försiktig med att säga något i kommentarerna bara för då blir du blockad.

Det är bara en tidsfråga innan det kommer att ske ett allvarligt terrorbrott riktat direkt mot socialtjänsten. Som bekant går det inte att massdeportera personer som kommit hit och blivit svenska medborgare. Händelsen i Melleruds kommun, där en socialsekreterare attackerades, är ett tydligt exempel på detta, och risken är stor att liknande incidenter blir vanligare och allvarligare.

Jag har svårt att förstå varför någon väljer att arbeta som socialsekreterare idag, särskilt när deras agerande tyvärr ofta upplevs som provocerande för klienterna. Rena hån och trakasserier förekommer dessvärre av människor i kris. Pressade människor i kris från krigshärjade länder kan dessvärre bli mycket farliga att ha att göra med. Riskerna är alldeles för stora för att det ska vara värt lönen. Det är inte så konstigt att personalomsättningen är så hög som den är inom barn och unga på socialtjänsten.

Om socialtjänsten inte själva följer lagen och bemöter sina klienter med respekt, utan istället sätter i system att håna och trakassera dem som de är satta att hjälpa, kan de inte förvänta sig att klienterna alltid kommer att uppföra sig. Detta gäller i synnerhet i de fall där barn har blivit omhändertagna.

Det finns självklart finns fall där LVU-beslut är korrekta och nödvändiga. Men i dagens system finns betydande brister som gör att barn riskerar att omhändertas på felaktiga eller till och med olagliga grunder och barn tenderar att fastna i ett mycket bristfälligt och skadligt system. Detta drabbar både svenska familjer och familjer med utländsk bakgrund och det ökar spänningarna mellan myndigheter och medborgarna till en potentiellt mycket farlig nivå. Inte minst när demografin ändrats så mycket de senaste åren på grund av den stora invandringen.

Hoppas jag har fel, men med den utveckling vi sett de senaste decennierna i kombination med socialtjänstens upplevda maktmissbruk är det bara en tidsfråga innan något allvarligt händer. Det har redan hänt och det kommer bara bli värre och värre ju mer spänningarna och avståndet mellan myndigheter och medborgare ökar.

Socialtjänstens tjänstemän får den arbetsmiljö de själva förtjänat genom hur de röstat genom åren, men också genom sitt ofta ruttna uppträdande och attityd gentemot sina klienter.

PMs tillstånd verkar ha förvärrats. Jag kommer ihåg när hon talade med Palm om att flera i desinformantgruppen var ett sänke man behövde ta avstånd ifrån, exempelvis pga att de använder våld mot barn och inom familjen. Palm sa då att om de skulle börja sortera bort människor som har någon sorts problematiskt bagage så skulle det inte bli någon kvar för kampen. PM sa då att de tycker olika. De senaste dagarna har jag hört en mkt förlåtande och ursäktande PM när hon vistats i lives med män som både ursäktar, försvarar och förespråkar barnmisshandel, och i vissa fall även misshandel av sin kvinna.




Så när jag skriver att de som säger att det behövs massdeportation har rätt, så är det underförstått att de juridiska förändringar som behöver göras också ska genomföras.




Hot och våld mot socialsekreterare är vardag, gissa vilka tre specifika grupper som står bakom hot och våld mot socialsekreterare.




Jag ska hjälpa dig att tänka lite större när det gäller en arbetsvardag med hot och våld. Tror du socialtjänstens barn- och familjhandläggare är unika i sin utsatthet? Nej. Handläggare av försörjningsstöd kan tom ha det ännu jävligare. Här kommer yrkesutövare som har det lika eller ännu värre än socialsekreterare: vårdpersonal, poliser, räddningsarbetare, skolpersonal, väktare och ordningsvakter, personal inom kollektivtrafik, butiksanställda/reklamationspersonal, till och med bibliotikarier har blivit en utsatt grupp. Gissa vilka tre specifika grupper som är överrepresenterade när det gäller att hota och använda våld mot de kursiva yrkesgrupperna.

Det är nu du ska begripa att hot och våld mot socialsekreterare inte grundas i att felen ligger hos arbetsgruppen, eller vill du hävda att samtliga medarbetare i de nämna yrkesgrupperna behöver se över sitt bemötande mot just tre specifika grupper som står bakom de hot och våld som riktas mot nämnda yrkesgrupper. Det är ett medialt misstag att fokusera enbart på LVU-desinformatörerna. Media behöver lyfta grundproblematiken bakom alla de svenska hot-och-våldsutsatta-yrkesgrupper, det vill säga faktumet att de alla drabbas av exakt samma tre grupper som attackerar socialtjänsten.

Som det är nu ligger ditt och alla andra nötters fulla fokus på att socialtjänstens handläggare inom barn och familj måste göra något fel på grund av att de utsätts för hot, våld och en synnerligen högljudd grupp av missnöjda. Detta ger fel bild av verkligheten då det är långt fler yrken som drabbas av exakt samma dysfunktionella grupper.

I skrivande stund sågar Palm flera myndigheter och kommunalpolitiker med uttalandet de är alla en sekt och socialtjänstens enda uppgift är att skada människor. Palm säger även att socialtjänsten gör allt för att slippa betala ut bistånd.

Räcker ju med att hon kollar på sin kompis LM, som får sitt bistånd helt utan motprestation.

Fallet i Mellerud rörde att mannen blev nekad försörjningsstöd dock hade han även sedan tidigare hotat även den delen som gäller barn och familj där han hade ett ärende .

Lvu- föräldrarna fattar inte att den enskilde handläggaren likt alla tjänstemän har att arbeta enligt de lagar som finns inom det område de arbetar inom och att de har händerna mer eller mindre bakbundna och inte kan frångå det som gäller.

F och de andra tycker att socialsekreterare ska sluta sina jobb som om det skulle göra någon skillnad , skulle bara bli annan yrkesgrupp som tar beslut utan att mellanledet hos soc gör utredning och ger rekommendationer .
Finns ju vissa som tror att det skulle bli annat resultat om andra yrkesgrupper skulle utreda barnärenden som tex pedagoger, sjukvården , psykologer osv , de glömmer att det är dessa yrkesgrupper som gör de flesta orosanmälningar och som uppenbarligen har mest förutfattade meningar om fungerande familjer

Det var någon som skrev i kommentarerna att Sverige har det mest generösa bidragssystemet i hela världen och att det finns fler länder som har samma stränga barnaskydd - *block*.

Påståendet stämmer, vilket förtydligar vad det är för människor som skriker ut sin kritik.
Finland, Danmark, Norge, Nederländerna, Kanada, Storbritannien, Australien och USA är jämförbara när det gäller hur socialtjänsterna arbetar med barn och grunder för omhändertaganden.

Nåla detta inlägg

Undrar om inte storbritannien har ett än bättre bidragssystem med sina sociala bostäder för barnfamiljer som ger en fast plats att bo på och stabilitet vilket saknas här i landet .

Lvu- föräldrarna lovordar Trump och tror av något skäl att han ska påverka omhändertagande av barn när de saker som är på förslag i USA är mindre socialt stöd, mindre tillgång till sjukvård för fattiga , mindre stöd till familjer , I USA vill de tom ta bort gratislunch i skolor för de ekonomiskt svaga dessutom finns det 400 000 barn inom deras fosterhem och denna siffra blir inte mindre med.restriktiva abortlagar och när försäkringsbolag inte längre täcker effektiva preventivmedel .

Om vi nagelfar de olika socialförsäkringssystemen finns många skillnader där Sverige på detaljnivå både kan vara bättre och sämre, men totalt sett är Sverige "överlägset" sett till omfattning och villkor, vilket också är skälet till kostnad och kvalitetsmässiga problem eftersom systemet överskrider resurserna.




Det är mycket de lovordar och när man tittar på lovordsargumenten så inser man rätt snabbt att de missuppfattat innebörden i vad de lovordar. Det finns ofta ett "men" de av någon anledning missar eller inte tar hänsyn till.

Det är ju inte jättekonstigt att det sker. Personer som uppvisar hotfullt beteende mot socialtjänsten befinner sig ofta i svåra livssituationer med akuta behov. När de inte får det stöd de anser sig behöva kan frustration och desperation byggas upp. Särskilt påfrestande kan situationen bli när ekonomisk utsatthet kombineras med upplevelsen av att bli respektlöst bemött i kontakten med myndigheten. Sådana omständigheter kan leda till att situationer eskalerar till en mycket farlig situation. Därför gäller det verkligen att socialtjänsten jobbar förebyggande på ett empatiskt sätt, snarare än med ett "vi och dem"-tänk som idag. Inom vården är det ett "vi" där man inkluderar patienten i "teamet", medan inom socialtjänsten är det "vi" (socialtjänsten som alltid har rätt) och "dem" (de "jobbiga" klienterna som alltid har fel), vilket förstås är ett systematiskt och kulturellt feltänk som dessvärre präglar socialt arbete.

Om tjänstemännen strikt följde gällande lagar och regler, särskilt vad gäller dokumentationen, skulle situationen sannolikt se annorlunda ut. En strikt tillämpning av lagen och Socialstyrelsens riktlinjer skulle förmodligen leda till att färre barn behövde omhändertas. Om socialtjänsten däremot själva inte följer lagen och hittar på egna regler för dokumentation och rent av ägnar sig åt manipulation och fabricering i sina utredningar, kan de knappast förvänta sig att deras klienter kommer att sitta tysta och tiga.

Det skulle vara bra om socialtjänsten inkluderade personal med bredare kompetens, till exempel vård/psykologikunniga eller juristutbildade medarbetare, som kan få en djupare förståelse för klienternas situation. Dagens socialsekreterare är otillräckligt förberedda för att hantera de komplexa behov som många familjer har, vilket i förlängningen leder till frustration, ilska och misstro mot socialtjänsten. Inte minst när de väljer att missbruka tvångsåtgärder före att lyssna på klienternas faktiska behov och anpassa hjälpen efter det.

Som jag tidigare har påpekat behöver den frivilliga delen av hjälpinsatserna utvecklas, breddas och individanpassas. I dagsläget händer det alltför ofta att socialtjänsten hävdar att stödet inte fungerar i hemmet, när problemet i själva verket är att de inte lyssnar på familjens faktiska behov och individanpassar hjälpen.

Detta resulterar i att fel hjälp sätts in vid fel tidpunkt och hjälpen fungerar inte, vilket i alldeles för många fall leder till ett extremt ingripande, som exempelvis ett LVU-beslut. Sådana ingripanden kan pågå i flera år, trots att familjen istället egentligen kunde ha fått adekvat hjälp i hemmet till en betydligt lägre kostnad för samhället. Det blir även en betydligt lättare arbetsbörda för socialtjänsten att inte behöva administrera så många placeringar och istället rikta resurserna till hjälp i hemmet istället.

Resultatet skulle sannolikt bli annorlunda om socialtjänsten inkluderade personal med faktisk kompetens, som grundar sina beslut på fakta och vetenskap istället för magkänslor och subjektiva bedömningar, som dagens socionomer tyvärr satt i system att göra.

Resultatet skulle inte bli bättre om det var pedagoger , psykologer, läkare mfl som gjorde utredningar eftersom det är just de yrkesgrupperna som gör de flesta orosanmälningarna , skulle snarare bli fler genomförda utredningar , insatser och omhändertagna barn för att de just går efter vetenskap och har betydligt strängare parametrar för vad som är en bra utveckling hos barn

Problemet idag är att socionomer utan hinder eller ifrågasättande ofta ägnar sig åt tyckande, spekulationer och hörsägen som grund för bevisning i LVU-mål. De uppgifter som lämnas till domstolar och socialnämnder är ofta tillrättalagda, i många fall grovt manipulerade och noggrant utvalda för att nästan alltid garantera framgång.

Domstolar har ingen insyn i vad som faktiskt står i journalerna och gör sällan egna efterforskningar för att verifiera fakta. Om kompetent personal hade fått genomföra utredningar baserade på kunskap, vetenskap och med faktisk rättslig grund, skulle långt färre barn riskera att omhändertas på felaktiga grunder.

Grundproblemet är att domstolar felaktigt antar att socialtjänsten är experter och därför inte ifrågasätter deras LVU-ansökningar och utredningar. Om domstolarna faktiskt granskade dokumentationen noggrant, ställde hårdare krav på socialtjänsten och ifrågasatte deras påståenden, skulle betydligt färre barn riskera att omhändertas på felaktiga grunder.

Att vissa yrkeskategorier gör fler orosanmälningar inom ramen för sin yrkesutövning innebär inte per automatik att utredningarna skulle bli mindre rättssäkra eller att fler barn skulle omhändertas. Syftet är istället att stärka rättssäkerheten och bredda perspektivet genom att tillföra fler infallsvinklar i bedömningen. Ett beslut om LVU är en mycket ingripande åtgärd som måste baseras på vetenskapliga grunder, inte på subjektiva åsikter eller antaganden, vilket dessvärre tyvärr sker idag alldeles för ofta.