Henrik Jönsson har gjort bort sig och borde pudla och be om ursäkt for att han gick bort sig och föll för frestelsen att klippa bort relevant bakgrund.
Med det sagt är det ju ett skämt att Erika Bjerström sa raka motsatsen till vad Jönsson påstod. Att hon vällustigt radade upp vad folk påstods säga om Trump är inte en objektiv rapportering det heller. Vad man säger på det sättet blir i tittares ögon förstås något som reportern fäster tilltro till.
Lek med tanken att en reporter innan Olof Palme ställer upp i valet 1985 hade haft ett inslag som gick ut på han påstods vara exempelvis korrupt, sinnessjuk och en landsförrädare. Varför skulle en reporter fästa uppmärksamheten på detta som Palmes bittraste motståndare påstod om honom utan att ha till syfte att koppla ihop dessa saker med Olof Palme?
Så SVT och Holmberg är knappast hederliga här heller, precis som Jönsson påpekar.
Emanuel Karlsten skriver i GP om hur detta visar att journalistiken och vad han kallar populismen spelar enligt olika spelregler och hur journalistikens inbillade vinst över Jönsson här är illusorisk.
https://www.gp.se/kultur/kommentar/detta-maste-vi-forsta-om-henrik-jonsson-i-30-minuter-.1094f8db-62b0-4f16-b5fe-dd53c765a078
Jag tror han har en poäng där även om jag är tveksamt till användningen av begreppet populistiskt.
Beroende på inställning ser man den här frågan ut helt olika synvinklar och bedömer den efter helt olika spelregler. Det finns för många - som inte alls behöver vara ”populister” - en större bild som SVT och deras journalister inte erkänner eller anser betydelselös ur deras synvinkel. Det är där inte emot spelreglerna att vinkla så som Erika Bjerström gjorde, så länge det formellt korrekt och inte bryter mot andra viktiga journalistiska regler.
