Skandiamannen

RB, som jobbade med personalens tider, gjorde en kontroll redan dagen efter: SE stämplade ut kl. 23:19, av allt att döma i apparaten bakom de inre dörrarna, innan man kom ut i receptionen.

Men det är helt riktigt, säker kan man ju aldrig vara. Men detta torde vara den mest säkra tiden i hela Palmeutredningen: kontrollerad inom ett dygn, och av ett proffs på området.

Däremot kan man undra hur fel väggklockan som HO tittade på gick: Både HO och AK säger att SE kom ut kvart över. HO säger sedan att han kom in igen tjugo i. Den ena tiden är för tidig, den andra för sen.

När SE säger i rätten att han kontrollerat igen, "bara för några dar sen", så var det 23:20 som gällde:

https://youtu.be/VkSCmEDS4OE?t=60

Korrigerat till 23:21. Men hur kunde han kontrollera det 1989? Det måste vara en lögn.

Hur vågar han ens ljuga så öppet, med tanke på att RB riskerade få höra det.

En framflyttning med 2 minuter ...

Det kan inte vara nåt minnesfel heller eftersom han kollade upp det några dagar innan.

Vad vill han åstadkomma genom att flytta fram tiden 2 minuter?

Stämplar han ut 23:19 kan han misstänkas för att vara GM.

Är det å andra sidan 23:21, så är inte risken lika stor.

Vad hade du sagt om CA eller en Walkie-Talkie man flyttat fram tiden med 2 minuter?

Vad jag skulle säga?
"Das Auto im zwei Minuten!" kanske?


Edit: För efterspelsvittnet SE var inte minuten så förtvivlat viktig så han kom helt enkelt ihåg fel. Det är vad jag tror.

'

Jag antar att marginalerna tar höjd för att klockan gick 45-75 sekunder fel, vilket RB rundade av till "en minut". Det känns rimligt.

För övrigt en bra sammanfattning fri från spekulationer.

Det här tycker jag var lite intressant. Jag har dålig haubitskoll och visste inte att Bofors licenstillverkade den här franska haubitsen "Modèle 50" (även känd som "Fransyskan") innan de själva utvecklade Haubits 77. Även om jobbet att rita perspektivteckningar på den ligger på en förhållandevis låg nivå så är det ändå en möjlig tidig ingång för Engström till Bofors, eller kontaktväg mellan Engström och Bofors.

Man undrar hur Engström egentligen träffade Margareta Hessle, som ju var dotter till Bofors internationella försäljningsdirektör Nils Hessle. Pappa Nils kuskade ju världen kring och krängde kanoner för Bofors räkning, och då lär han väl också ha varit direkt inblandad i licensieringen och legotillverkningen av "Fransyskan". Här finns i alla fall en möjlig tidig skärningspunkt mellan pappa Nils och den unge Stig.

Dessutom är ju den svenska historien om "Fransyskan" också intressant i sig, med tanke på olyckshändelsen 1969 som man kan läsa om i den länkade artikeln. Tre döda, två invalidiserade för livet, det räcker och blir över för att ge "Fransyskan" dåligt rykte i Sverige, och kanske är det från den händelsen som beslutet växte fram att utveckla en egen haubits, nämligen vad som blev Haubits 77.

https://tidsspegeln.blogspot.com/2019/04/nar-dodens-kaftar-oppnades.html

Under alla förhållanden är historien om bytet från licenstillverkat franskt till egenutvecklat svenskt väldigt intressant med avseende på den stora haubitsaffären med Indien, dvs "Boforsaffären". När Bofors omsider utvecklar en egen haubits är det ju lätt hänt att fransoserna känner sig förnärmade inte bara av själva tilltaget utan även kanske om Bofors knyckt vissa designelement från fransoserna.

Redan det är ju tillräckligt för att skapa friktioner när fransoserna först får dåligt rykte av den svenska olyckan, som kanske berott på felhantering snarare än fabrikationsfel, och sedan förlorar svenska licensintäkter när legotillverkningen upphör. Då blir det etter värre när Olof Palme medelst vänskapskorruption (jämte andra smörjmedel) snor den stora indiska haubitsordern mitt framför ögonen på fransoserna. I det skedet skulle jag tippa att måttet är rågat i Paris.

Från motivbildssynpunkt tycker jag att det här är en mycket intressant historia, och dessutom finns där en möjlig tidig koppling mellan Engström och Bofors, som sedan fördjupas i och med äktenskapet med Margareta. Om den i slutänden "betyder något" är svårt att säga i det här skedet, men det är inte bara jag som tycker att det "luktar Bofors" om Palmemordet, och rent konkret har vi ju även en Boforsare på plats närmast mordplatsen vid mordet: Anders Björkman som ju jobbade på Bofors Aerotronics.

Här får man ställa sig den ständiga frågan, om de här sakerna bara fallit sig så av ren slump eller om det finns "något mer" i det. I dagsläget vet vi inte svaret, men jag hör i alla fall till dem som menar att frågorna om "något mer" eller "något annat" är intressanta och bör kollas in närmare i görlig mån. Det är nu ingen enkelt uppgift utan det är just genom sådana här små pusselbitar, som mestadels dyker upp helt oförhappandes, som man måhända kan göra små eller stora framsteg.

Hur kan han komma ihåg fel om han kollat upp tiden bara några dagar innan uttalandet?

Jo, det var vel proffset RB som hadde ansvaret för klockorna som gick fel också då? Det är ju fan ingenting som stämmer där nere.

Det är det vel fan inte. SE kan vel ha suttit en kvart och skitit innan han kom ner i receptionen.

Vad VET vi om det. I princip ALLT som skrivs här i tråden är spekulationer.

Exact när SE satte sina ben ute på gatan är det ingen som vet med säkerhet. Punkt.

Inte väggklockorna. Sådana är kända för att kunna gå väldigt fel. Ingen orkar ändra dem.

Vet en klocka som gått 15-20 minuter fel i decennier ...

Systemklockan gick bara en minut fel.

Kan vara klokt att gå på muggen innan man ger sig ut i kollektivtrafiken. SE var en rutinerad pendlare.

Men vi vet inte när han lämnade kontoret, eller om det ens var Valmet han jobbade med ...

Några gånger måste man påminna sig själv att pusslet man lagt inte alltid är 100% korrekt.

Valmeten är ett bra exempel. Det tror ALLA på liksom, behöver inte vara sant för det.

Har tänkt lite på all tid Engström jobbade över. Inte bara den kvelden liksom. Han fick ju inget extra betalt för det. Eller han producerade kanske lite mer då, men endå. Konstigt.

Inget chefsjobb eller nånting, men jobba från typ 8 på morgonen till mitt i natten.