Citat:
Ursprungligen postat av
OtursAktivist
Självklart ska friska djur utan hem avlivas och inte tvingas byta hem bland gud vet vad för olika slags människotyper.
Jag har avlivas friska djur och det var utan tvekan svårare för mig än för djuren som somnade in.
Det finns otroligt mycket grymma människor och djur kan inte värja sig. Jag har en hund nu som är rädd för exakt alla människor och som föll ihop av ren skräck varje gång jag satte fram händerna mot hunden de första dagarna och som gömde sig under sängen. När jag är ensam med min hund är det en sprallig och glad varelse som studsar runt med en svans som slår oavbrutet. Så fort andra människor är i närheten försvinner den glädjen och rädslan dyker upp. Den är så stark att hunden slutar lyda eftersom den hela tiden tror att något fruktansvärt kommer ske. Den paralyseraz och går inte att mota fram, åt sidan osv.
Jag kan däremot leka tufft med hunden hemma, jaga den, och verkligen vara vild med den. Flaxa omkring en massa och ta tag i nosen eller huvudet och bara mötas av pur glädje med noll rädsla.
Det är uppenbart att den upplevt hemska saker för att kunna ha två helt olika sidor.
När jag tog in hunden slutade det med att en av katterna med tiden började bli alltmer aggressiv (inte från början ) och hunden varken försvarar sig, morrar eller gör annat än tar stryk och försöker hålls sig borta. En dag flippade katten varpå den andra katten med den började hoppa på hunden, dock var den andra mer försiktig. Jag slet upp katten eftersom den var som et rovdjur. Antingen blev den rädd eller så var det för omilt och den började skrika och riva mig. Som respons började andra katten vilja attackera katten som rivit mig.
Samma dag togs katten hem av mitt syskon för att en liknande situation absolut inte får uppstå. Självklart hade jag innan varit och undersökt den hos veterinären för att se varför den började bli aggressiv och ingenting var fel. Såklart ska vidare undersökningar ske o, den börjar uppvisa något igen.
Situationen är en där man inte kan eller borde avliva ett djur. Jag kan erkänna att katten tycker jag om lika mycket som den andra katten plus hunden tillsammans. Men hade det varit problem som inte fanns en orsak (hunden är uppenbart problemet med sin oförmåga att skydda sig) till och inga fel kunde finnas hos dess hälsa hade jag aldrig lämnat den till en främling. Situationen är iofs som så att hunden hade fått gå först av uppenbara skäl att katten bott med mig i många år och hör hemma här.
Människor som istället lättvindigt ger bort till främlingar eller lättvindigt avlivar, bör få sina djur avlivade eftersom de inte har normala reaktioner på djurets väl och ve. Och människor som har svårt att ge bort djur till främlingar eller avlivar bör också få avliva sina djur eftersom djur saknar förmågan att berätta vad som är fel och vid omplacering kan de inte ringa och berätta hur de har det. Jag vet att mitt syskon tar god hand om djur och att min katt har det bra. Hade det varit en bättre situation om problemet istället för att försvinna accelerat hos en person min katt inte kände igen eller som helt är olik mig ?
Mina husdjur har alltid varit väldigt kärleksfulla men som barn hade jag en annan speciell katt som en kort tid fick bo hos andra då vi var bostadslösa. Min katt hade innan varit extremt fäst vid mig och varje natt letade den upp mig då jag kunde sova i något annat rum ibland och den kom alltid in på kvällarna för att vara med mig (den var utekatt ) men återhämtade sig aldrig efter tiden ifrån mig. När den kom tillbaka till oss låg den apatisk bara och för resten av dessa liv (10 år kanske) låg den bara någonstans eller gick och åt. Fanns aldrig mer livsgnista i den. Det bästa för den hade varit att avlivas istället för att lämnas bort en period.
Djur kan krossas mentalt av att byta hem. Sedan finns det riktigt elaka jävlar och varför ta risken att placera dem fel?
Veterinären såg skeptisk ut när jag sa att min nuvarande hund kommer att bli som vilken hund som helst, men jag är säker på det. Ändå, jag lämnade den kort i en trappar att bära en kartong varpå den började skaka av skräck för att den såg en människa framför sig och jag var borta. En person som absolut aldrig gjort den något och som helt låter den vara. För i min hunds värld är det trygghet att den vågar ligga i en soffa med andra människor än bara mig i närheten.
Vad skulle hända om jag blev sjuk och inte kunde ta hand om den mer? Allvarliga depressioner räknas som sjukdom. Inte för att jag kommer få sådan men ändå.
Jag gillar inte människor som kallar sig djurvänner och struntar i att djur utan skyddsnät av människor som tar hand om dem, far illa. Sådana som tycker att alla t.ex gatudjur ska räddas oavsett vad trots att alla inte får hem och färre får bra hem.
Avlivning är alltid bättre än lidandet. Ett djur är kognitivt så liten att man ska ta hänsyn till det och att flytta omkring dem till oseriösa människor är som att plåga spädbarn med ena efter andra människan som inte kan sköta dem istället för stabila anknytningar. Om inte barn mår bra av att flytta runt mellan människor, varför skulle djur göra det?
Människor vill inte avliva för deras egos skull, inte empati. Sådana vidriga människor som omplacera hundar när de är 8, 9, 10, 11 och 12 år. För att det känns bättre att inte ta vidare ansvar än att avliva för den korta stunden är jobbigare för dem än djurets upplevelse av att må dåligt över tid när hemmet förändras eller än värre, förloras helt.
Seriösa kennlar tar ett bra ansvar att avla fram friska hundar både fysiskt men framför allt psykiskt. Farliga eller aggresiva hundar avlas det inte vidare på. Seriösa kennlar granskar även de som vill köpa en valp och ställer frågor till köparen, så att det säkerställs att köparen köper en passande hund efter köparens förutsättningar och boendemiljö. Editerar här: Seriösa kennlar vägrar sälja valpar till oseriösa köpare om såna indikationer finns.
Problemen börjar med försäljningen av valpar från valpfabriker från östeuropa på facebok och bagageluckeförsäljare där ingen insyn finns om tillståndet på produkten du köper. Säljaren skiter även om köparen är lämplig som hundägare. Det säljs och skänks även gathundar från diverse länder i Eu. Rysk roulette menar jag
Jag tycker att hundförsäljning av hittehundar (ev. stulna kanske) från var som helst i Eu och billiga hundar från valpfabriker ska förbjudas. Men Eu tillåter väl inte Sverige att bestämma sånt. Att kennlar tar mycket mer betalt borgar för att seriösa blivande hundägare som får en hund som passar och fungerar. Akta er för gratishundar och lågprishundar.
Att skräpmänniskor avlivar sin hund för att åka på semester är vidrigt. Enda ursäktern till att avliva en hund är om den är farlig, terminalt sjuk eller att den har beteenden som gör den omöjlig att hantera. Inte att man kommit på att det inte var ens grej att ha hund, inte att ens ungar inte orkar gå ut med den eller att man vill åka till Thailand på 3 veckor. Vidrigt
