Antinatalism

Någon dag skulle jag säkert göra det. Det är för övrigt ungefär så man får dödshjälp på dödskliniker och det var också så grekerna dödade vissa brottslingar men också människor som bara ville dö i antiken: de blandade odört och opium.

Jag har träffat människor i arabvärlden och Sydamerika som var utfattiga men verkade minst 10 gånger lyckligare än de flesta övre medelklassmänniskor jag har mött här i Sverige. För 2½ år sedan hade jag faktiskt tänkt att lämna Sverige och själv flytta till ett sydamerikanskt land, men min hälsa blev sämre igen och personen som jag hade kontakt med försvann och är kanske inte ens i livet när jag skriver detta.

Det innebär dock inte att livet allt sammantaget är något som är värt att föra vidare till nya generationer. Hårt arbete, sjukdomar, brott, myndighetsövergrepp, krig, naturkatastrofer etc etc etc.

Som redan har påpekats till leda av många deltagare i tråden, så är livets meningslöshet väldigt lätt att bevisa. Det Schopenhauer skrev redan 1851 i Parerga und Paralipomena är tidlöst.

Sålunda: även om man har god hälsa, så upptas ens liv antingen av att göra saker för att livet ska fortsätta att upprätthållas, d.v.s. tjäna pengar, äta, sova, skydda sig mot elementen; eller, när man inte behöver göra detta, av coping, d.v.s. att sysselsätta sig med något som distraherar från det faktum att det nakna livet inte har något inre värde: hobbies, restaurang- och krogbesök, resor till främmande platser, prata strunt osv.

Även om man har en slackerpersonlighet - jag har det själv till stor del - så blir man vid längre perioder av overksamhet rastlös. Dessutom förfaller kroppen och sinnet, om de inte hålls vid ett minimum av rörelse och intellektuell verksamhet.

"Den första uppgiften är alltså att vinna något och den andra att, sedan detta är vunnet, göra detsamma oförnimbart - eljest blir det en börda." Parerga und Paralipomena §146, 1929 års svenska utgåva.

Detta går aldrig att komma ifrån. På grund av entropin och homeostasen, som reglerar alla levande kroppar, så är det en naturlag att det bara kan vara på det här sättet. Ingen teknisk utveckling, hur avancerad den någonsin blir, kan någonsin avhjälpa detta!

Religion visar oss att när livet blir tillräckligt intelligent då skapas ett behov av att tro på osynliga saker för att må bra. Det är som att verkligheten inte räcker till.

Verkligheten räcker inte till för att den är så förbannat usel och fattig för det mesta. T.o.m. vi antinatalister skojar och fantiserar ofta för att det blir för jävligt att bara diskutera allt som är fel med världen.

Tror inte ens den gode Arthur skulle skriva under på att livets mening är lätt att hitta och beskriva.

Du tycks ha hitta din sanning hos Schopenhaur, gott så. Men han var varken den första eller sista filosofen. Filosofi är ju ett sätt att resonera om de stora frågorna, när dessa blir absoluta sanningar så övergår filosofin till vetenskap.

Det är också talande att du inte nämner konsten och naturen i texten ovan. Inte heller så nämner du medmänskliga kontakter, eller människans nyfikenhet och vilja att försöka förstå oss själva och världen vi lever i. Många filosofer har hittat sitt syfte i den uppgiften (jmf Platon tex).

Det du har hittat är din sanning och det står dig fritt att argumentera om varför du anser den vara riktig.
Men försök inte klistra på oss andra din världsåskådning som om den vore en absolut och slutgiltig sanning, sådana resonemang hör hemma inom religionen inte innom filosofin eller vetenskapen.

Att våga vara sann är viktigt inte minst när man diskuterar dessa frågor, har du vågat fråga dig själv varför det är så viktigt för dig att klista på andra din världsåskådning?
Kan det vara för att du inom dig vet att det inte är en sanning utan att det är ett val du gjort och att ditt liv kunde gestaltat sig helt annorlunda om du valt annorlunda?
Eller om du skulle välja en annan väg nu?
Det är en tung börda att ta ansvar för sitt eget liv och de misstag man gjort.

Känner du nånsin på ett besynnerligt sätt att det är åtminstone lite positivt att du bor i ett samhälle du föraktar? Ditt ogillande av arbete kretsar ju kring att det är ett elände rent allmänt men ett synnerligen svårartat elände om det bidrar till att ett avskyvärt samhälle ska fungera. Om Sverige vore ett samhälle beskaffat på ett sätt du respekterade (mer frihet, mindre fäkreatursaktighet, giljotinen för Fredrik Reinfeldt osv.) skulle du då känna att det vore moraliskt vanskligt att vägra arbeta om arbete krävdes för att det ska fungera och de flesta andra var villiga att arbeta? Och skulle deppigheten i det arbetet i så fall vara ett rimligt pris att betala för ett liv i ett samhälle värt respekt?

Yes så är det. Sagor till barnen och religion till dom vuxna. Plus lite lek och vuxennöjen fram till kistan. Sen är "uppdraget" slutfört för oss oavsett vad man gör eller inte gör i livet. Det är så biologin fungerar. Allt slutar med döden för individen och sen vidare i kretsloppet för kroppens grundämnen 🙂

Ja, om samhället inte vore korrupt, så skulle det ju vara svårare att försvara att inte vilja arbeta, åtminstone så mycket som behövs för att samhället ska fungera någorlunda.

Men om samhället inte vore korrupt, så skulle en normal arbetsdag i vilket fall vara kortare, för att de flesta som arbetar har lika lång arbetsdag som man hade i slutet av 1800-talet beror förstås inte på att det är nödvändigt utan att man vill ha kontroll över människor. Det är farligt om fåren är lediga det mesta av sin vakna tid och kan fundera ordentligt över hur saker och ting är funtade. 4 timmars arbetsdag vore säkert inte omöjligt.

Hade folk haft tillgång till sådana piller skulle vi se betydligt fler självmord

Verkligheten räcker inte till. Hade den gjort det så hade alla varit nöjda och inga religioner hade behövts.
Livet är alldeles för svarslöst och kaotiskt för att anses vara något bra.

Jag tycker det är skönt att livet är meningslöst. Det betyder att jag kan göra vad jag vill. Vill jag hoppa i sängen så gör jag det och ingen kan stoppa mig 😂