Citat:
Ursprungligen postat av
DeletedUser
Om livet är så fruktansvärt, varför tar man inte bara tag i saken och tar livet av sig?
Det är ingen som tvingar en att leva och om man verkligen vill göra slut på det så skulle det inte vara några problem så länge man är lite handlingskraftig.
Varje kväll du går till sängs för att sedan vakna upp igen, det ger ändå ett slags bevis för att du väljer det här livet framför döden.
Jag kan köpa påståendet om att livet för de flesta innehåller mer lidande än njutning men kanske man kan finna mening på andra sätt.
Det finns till och med rullstolsbundna som lyckats skapa sig en värdig tillvaro.
Man blir fegare som vuxen, helt enkelt. Som barn är det lätt att ta livet av sig om man kan göra det utan lidande. Om vi hade haft vapen hemma när jag var någonstans mellan 8 och puberteten, så hade jag nästan säkert blåst skallen av mig, men eftersom min far var och är en feg tönt, hade vi inga vapen, fast farfar, gammelfarmors bror m.fl. släktingar var jägare.
Det är detta som Hamlet talar om i sin monolog, för övrigt, fast han för censurens skull var tvungen att tala om rädslan för ett straff i efterlivet istället:
https://www.youtube.co/watch?v=SjuZq-8PUw0
Blir livet
för outhärdligt, t.ex. om jag blir som killen med den vidriga tumören i näsan, så tar jag livet av mig ändå.
Om man inte förmår att ta livet av sig är det enda anständiga att vara antinatalist och göra sitt bästa för att övertala andra till att vara det också. Även om det inte är särskilt modigt är det fortfarande 10000 gånger modigare än att vara en NPC och natalist, som skapar helt
nya individer som ska lida för ingenting.