Citat:
Ursprungligen postat av
Timothy.McVeigh
I framförallt USA används ofta en kortform på förnamn som jag inte tycker är helt logisk, t.ex blir William-Bill och Robert blir Bob.
Vill man att ens son ska kalls Bill vore det ju betydligt enklare att döpa honom till Bill istället för William.
Jag ser inte heller det logiska i att W ersätts av B men kollar man gamla amerikanska "kändisar" som Buffalo Bill eller Billy the kid så heter dom oftast William irl, kan någon ge en vettig förklaring?
Nu talar vi om engelska, vilket jag antar är ditt enda främmande språk, men om vi kollar tyska, latin och latinets dotterspråk, så ser vi att v, w och b ofta kan övergå i varandra. På spanska uttalar man t.ex. 'Venezuela' ungefär som 'Benesuela'. Fonemet [v] i inodeuropeiska språk är faktiskt från början ett förslappat [w] vilket är det ursprungliga fonemet.
Bokstaven W kom inte till förrän V började bli vanligt och man behövde urskilja det från det ursprungliga ljudet i skrift. "Veni, vidi, viki" uttalades t.ex. när det myntades som "Wenni, widdi, wicki". Det finns fortfarande dialekter i Västsverige och Dalarna, där ord vars engelska kognater skrivs med w och wh uttalas som [w]. Göteborgska har ännu en rest av detta när man t.ex. frågar "Vad?" och uttalar det "ha".
Tyska, speciellt i Österrike, har ofta smeknamn som formas på liknande sätt som de engelska, som "Pepi" för Josephine och "Sis(s)i" för Elizabeth.