Jag blir alltid så fruktansvärt upprörd när hela familjer, eller i detta fallet större delen av en familj, dör i olyckor. Känner att jag måste skriva av mig här. Att vara ute på vägen precis som vanligt, en rutin som alltid börjar och slutar på samma sätt. In i bilen, ut och åk, kom hem igen. Samma process har upprepats hundratals gånger utan problem. Och så händer det här, helt utan varning. Helt plötsligt är livet slut, och för mannen (om han överlever) är livet helt förstört. Jag tänker på de små barnen mer än någonting annat. Jag hoppas att det gick snabbt, står fan inte ut med tanken på att de kanske brann levande