Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Om ”skitprat” är bibbarspråk för fakta så håller tummarna för Christina Allgén och Hanna Olsson. Sistnämnda uppträder fortfarande och har lyckats övertyga bl a Kakan Hermansson som tyvärr har ett stort följe på sina sociala kanaler. Olssons arv lever vidare i fb-grupper och instamamma-konton.

Det är jobbigt nu!
Detta är förstås ingen partsinlaga utan ännu en klargörande nutida uppgörelse med gamla myter och fantasier. Visst känner man sig gammal när man tvingas återuppleva det galna 80-talet?

Skall bli spännande att följa fortsättningen. Var ju några år sedan detta var på tapeten.

Som sagt: var en helt annan tid då och polisen läckte som ett såll till media. TH och TA var helt chanslösa vad gäller att få en rättvis behandling. Vill läsa FUP:en som är länkad i början av tråden men den funkar inte.

Kan säga att jag läste boken "Döden är en man" (skall finnas en uppdaterad version, ej läst). Den bästa boken om fallet och visst ligger det nära tillhands att slaktaren (från Malmö?) är en möjlig gm. Jovan Rajs, hur kunde polisen tro på hans s.k "vision"? Beats me!

Ännu märkligare är att Hanna Olsson medverkade till lanseringen av den nya ”dagboken” och lyckades övertyga åklagaren om innehållet. Senare, i samband med den påbörjade utredningen om mened lyckades hon istället övertyga åklagaren att lägga ner det stundande åtalet, gällande ”dagboken” och ev. medhjälpare till framtagandet av den.

Källa? Vill gärna läsa mer

Tycker du det?
Att Josefsson så lättvindligt hoppar över THs frus självmord(?) visar hans agenda. Per Lindeberg hade åtminstone vett på att beskriva det i detalj och därmed förklara orsaken till mycket av spekulationerna och ryktena kring TH. Även Lars Borgström beskrev det rätt bra i “Sanningen är en sällsynt gäst" även om han sedan körde i diket å det grövsta i vansinniga spekulationer.

Ge dig, frun var uppenbarligen deprimerad under lång tid och försökte dessutom begå självmord innan hon träffade Teet. Teet mördade inte sin fru.

Alla rättsläkare har stort inflytande över de rättsliga processerna i den civiliserade världen. Större än vi andra, som du och jag. Eller "svärfadern" och "läkarens exfru", som självklart har försökt att föra fram sina åsikter, som väger betydligt lättare än dina och mina åsikter. Teet, som inte bara var svärson på upphällningen, var också rättsläkare och besatt mycket kunskap. Du och jag får välja vem vi ska tro och lite på. Som du yttrar dig så förstär jag att vi valt olika personer att känna förtroende för.

Det har Dan Josefsson också gjort. Han har valt som du och är inte den neutrala objektiva journalist jag betraktar som en sanningssökare. Varför inte gå tillbaka till den undersökningens rättsläkare som faktiskt har yttrat sig om hennes självmord och de märkliga omständigheterna kring det?

Ja, det verkar som om sanning är en sak Josefsson tycker han ska konstruera och bygga upp ett case så som han vill se historien. Jag betraktar det som en saga så här långt. Särskilt sen han säger att det är "läkarens exfru" som polisanmäler sina erfarenheter till polisen. Så det är en smaksak vad man betraktar som trovärdigt och sannolikt. Och vi har helt enkelt inte samma smak.


Är Christina Allgén densamma som ovan kallas "läkarens exfru"? Eller är det dottern som Allmänläkaren likt många andra män trodde att hon varken såg, hörde, mindes eller tänkte när hon var liten? När jag fick mina barn så upplyste läkarna på BVC mig att "Nej, de (barnen) kan inte le utan det är en reflex när de har ont i magen."

Om det är "läkarens exfru" så ljuger D Josefsson, eller omskriver rejält, när han påstår att hon har konstruerat historian och polisanmält vad dottern erfarit och sagt. Varför berättar inte DJ att det var dagispersonalen som anmälde flickans märkliga agerande på dagis? Både mamman och pappan kallades till den utredning som socialkontoret initierade. Pappan (Allmänläkaren) var mycket störd och irriterad över att han inte fick styra utredningen, så han slutade gå till BUP där flickan utreddes. Som du själv förstår så krävs det väldigt mycket för att små barn skrivs in på BUP för sådana här utredningar. Det var väl först senare som han blev "ex-man"?

Jag har inte set eller hört något om Hanna Olssons vidare yrkesliv. Hon skrev bok "Cathrine och rättsvisan" och de värderingarna hon för fram där lever vidare som du säger. Det väcker ditt intresse och min tacksamhet. Jag tycker det är förfärligt att ett mord blir ett fall som sen preskiberats som vilken död som helst på den naturliga dödsskalan. Inte ens DanJosefsson kan sortera sina utsagor från ordet "styckmord". Men rättsläkare har bestämt att CdC bara var en 27-årig kvinna som dog och styckades. Och ett barn berättade öppenhjärtligt och tydligt för den som ville lyssna att man hämtar tanten i "takluckan i väggen". Flickans farfar, som också var läkare, hade lugnat mamman med att utslagen i barnbarnets underliv var "normala utslag" och barn (alla barn) beter sig konstigt och gnuggar och besvärar sig till sådana utslag i underliven. (Inget av mina barn eller barnbarn har drabbats av liknande. Inte heller har jag sett eller hört om andra barn på deras dagis drabbats av sådana besvär.)

Hennes självmord är det självmord som utretts flest gånger i svensk rättshistoria. Hon tog livet av sig dagen efter skilsmässan. Finns det någon övre gräns för hur många gånger just hennes självmord ska utredas? Tjugo gånger? Borgnäs skrev en spekulativ troll-inlaga som svar på ”Döden är en man” av Per Lindberg.

Du har inte ett rätt i ditt inlägg. Föreslår att du läser ”Döden är en man” eller Agells inlagor. Lycka till.

Om man ska lita på dokumentären, kände Kicki da Costa i 25 år, from 1959 tom 1984.
Kicki och da Costa delade dessutom boyfriend: Raine G, som Kicki gifte sig med, och alla tre bodde ihop på 70-talet, om jag minns rätt. Trots allt detta, la Kick inte två strån i kors när da Costa-utredningen startade, och det gjorde inte heller Raine, som polade med da Costa på våren 1984, vilket inte hindrade honom från att gnälla på polisens hantering, flera decennier efter da Costas död. Hans gnäll i boken raines dagbok är riktigt patetiskt att lyssna på. Vad gjorde Raine själv för nytta? Ingen alls. Med sådana vänner behöver man inga ovänner. Att inte ens da Costas banrdomsvän hjälpte polisen, det säger en hel del om hur knarkare funkar och hur förstörda de är i huvudet.

Tack för tipset.

Jag har läst båda "upplagorna" av "Döden är en man". Den största skillnaden mellan dem är att all tacksamhet till Leif GW Persson i första upplagan är helt struken ur den andra upplagan. Förstår inte riktigt varför, för Lindeberg kan väl inte ha ändrat sin uppfattning så radikalt, att han börjat avsky LGWP. Strunt detsamma! Boken har samma upplägg som andra fall där LGWP är inblandad. Skriv genomgående illa om allt som talar mot de man vill fria , utverka skadestånd för eller vad man nu har för mål.


Agell hade nog som baarndomdröm att bli en riktig brottmålsdomare. Men det blen han inte.