Citat:
Ursprungligen postat av
25cm-slak
De vill väl till varje pris undvikafadäsen när hon kom hem från brasseland, med det där breda stela smilet som skrämde barn. Inte för inte heller hon Jokern den dess.
De som har råd eller är mycket i offentligheten, föredrar flera små justeringar, framför sällan utförda totalrenoveringar.
Och råd har hon. Eller vi snarare, det är ju vi som betalar.
Jag börjar undra mer och mer vilket liv drottningen haft i Sverige.
I boken
Yrke: Drottning som gavs ut till 80-årsdagen talar flera närstående personer (hovdamer, f.d. anställda, Elisabeth Tarras-Wahlberg, prinsessan Christina) förvånansvärt öppet ut om hennes liv som gift med kungen. Det framgår att hon var väldigt ensam efter bröllopet. Kungen var upp över öronen förälskad men inte särskilt snäll eller omtänksam. Hon fick på egen hand och med anställdas hjälp komma in i yrkesrollen. Kungen framstår som känslomässigt omogen och oengagerad i sin hustru. Någon säger till och med att han var svartsjuk på all uppmärksamhet och beundran som Silvia fick.
Det verkar med andra ord inte ha varit något särskilt lyckligt äktenskap från början. Kungen behövde en drottning och Silvia uppfyllde alla krav på den perfekta drottningen. Men han verkar inte ha varit beredd att ge henne det stöd och den kärlek hon behövde, så hon fick hitta sin egen väg. Kungen verkar inte heller ha varit någon särskilt engagerad pappa.
Efter att ha läst boke har jag fått en annan förståelse och sympati för Silvia, men den har inte gjort mig til rojalist. Jag undrar också hur rolig uppväxten var för barnen, med föräldrar som jobbade mycket och en pappa som inte var så närvarande ens när han var hemma.