Citat:
Nu är Dumstruten här igen...
Ska jag smyga fram och be om ursäkt...?
Känner bara, efter att ha läst alla kommentarer om Pia, utan att citera någon, att jag vill berätta om hur jag känner inför det...
En del säger att Pia bara behöver 'skärpa till sig', och andra säger att hon 'är bortom räddning...'
Jag tror att det finns ett mellanting...
Jag tror inte Pia är förlorad, för vad har man för människosyn om man resonerar så, utan jag tror att Pia kan få ett bättre liv om hon både får stöttning och hjälp, någon som tror på henne, och hjälper, empati från folk runt henne, men också lite krav, i små steg...
Till Pia, om du läser här:
Det bästa du kan göra, med en miljon på fickan, eller inte, är att du går till Arbetsförmedlingen och skriver in dig där och därefter så ställer du upp på deras krav på lite jobbsök, något möte där, då och då, som du får tider om, och då kommer du, genom det, att vara berättigad till aktivitetsstöd från Försäkringskassan...
Ev, blir ju det då på grundnivå, men då har du ändå gjort vad du kunnat, ('ställt dig till arbetsmarknadens förfogande') och då har du också rätt, att från Socialtjänsten, få utfyllnad upp till norm varje månad så du får inkomster och utgifter att gå ihop...
Då får du en skälig levnadsnivå, de får anvisa dig boende, och du kan betala det, för du får även från soc, bidrag till en skälig hyra...
Jag önskar dig detta, Pia, eftersom det håller inte i längden, att leva som du gör nu...
Du behöver någon som tror på dig, men också att du börjar att tro på dig själv...
Ens liv kan bli så svårt att man tror inte att en morgondag finns, men det gör det...
Ta tag i ditt liv, Pia, jag säger inte som de flesta här att 'ryck upp dig', eller 'gå och dö', men ta det steg för steg och tro på dig själv...
Du har mitt stöd, i tanken, Pia...
Ska jag smyga fram och be om ursäkt...?
Känner bara, efter att ha läst alla kommentarer om Pia, utan att citera någon, att jag vill berätta om hur jag känner inför det...
En del säger att Pia bara behöver 'skärpa till sig', och andra säger att hon 'är bortom räddning...'
Jag tror att det finns ett mellanting...
Jag tror inte Pia är förlorad, för vad har man för människosyn om man resonerar så, utan jag tror att Pia kan få ett bättre liv om hon både får stöttning och hjälp, någon som tror på henne, och hjälper, empati från folk runt henne, men också lite krav, i små steg...
Till Pia, om du läser här:
Det bästa du kan göra, med en miljon på fickan, eller inte, är att du går till Arbetsförmedlingen och skriver in dig där och därefter så ställer du upp på deras krav på lite jobbsök, något möte där, då och då, som du får tider om, och då kommer du, genom det, att vara berättigad till aktivitetsstöd från Försäkringskassan...
Ev, blir ju det då på grundnivå, men då har du ändå gjort vad du kunnat, ('ställt dig till arbetsmarknadens förfogande') och då har du också rätt, att från Socialtjänsten, få utfyllnad upp till norm varje månad så du får inkomster och utgifter att gå ihop...
Då får du en skälig levnadsnivå, de får anvisa dig boende, och du kan betala det, för du får även från soc, bidrag till en skälig hyra...
Jag önskar dig detta, Pia, eftersom det håller inte i längden, att leva som du gör nu...
Du behöver någon som tror på dig, men också att du börjar att tro på dig själv...
Ens liv kan bli så svårt att man tror inte att en morgondag finns, men det gör det...
Ta tag i ditt liv, Pia, jag säger inte som de flesta här att 'ryck upp dig', eller 'gå och dö', men ta det steg för steg och tro på dig själv...
Du har mitt stöd, i tanken, Pia...
Människor som inte är arbetsföra ska inte ställas till arbetsmarknadens förfogande som en åtgärd för att få ersättning, de behöver sjukskrivas och rehabiliteras under många år innan det ens skulle vara aktuellt.
Tror du på riktigt att Pia skulle kunna fungera på en arbetsplats i det här skicket hon befinner sig i med ständigt sviktande psykisk ohälsa och missbruk? Förstår du hur många år av rehabilitering hon har framför sig innan hon skulle kunna fungera på en arbetsplats?
