Skandiamannen

Jag kanske missförstod dig också. När du skrev: "Han [SE] blev naturligtvis inte ett dugg intressantare av det som vittne men det var inte meningen heller." trodde jag du anspelade på syftet ("meningen") från försvarets sida med att kalla SE som vittne.

Hur tänkte försvaret? Många hävdar att SE bjöds in för att förklara viket tillstånd LP befunnit sig i. Detta upprörde Söderström så till den grad att han "bjöd in sig själv" för att räta upp CP-skutan i rätten.

Det hela slutade med att CP-skutan kapsejsade helt och att CP blev frikänd, så SE bidrog kanske till detta, vilket borde vara honom främmande om han verkligen var GM.

Mirakel- och universalmedlet kortison är en senare innovation än guldinjektioner och på åttiotalet förmodligen standardbehandling vid RA. Men främst som injektion direkt i leder och piller tillfälligt vid skov.

Ja du missförstod nog mig också, jag borde inte haft med "som vittne".

Det ligger väl nära till hands att Kortisonet ingick i behandlingen av RA? Några andra åkommor förutom bruten (stel?) nacke känner vi väl inte till när det gäller SE?

Det pratas ofta om starka smärtstillande tabletter i samband med SEs död. Även dessa kan väl varit en del i behandlingen mot RA?

Skulle Ni, herr amatörfarmaceuten, vilja våga er på någon gissning härvidlag?

Jag tycker du kan skriva det du menar. Blev SE mer intressant "som GM" efter sitt framträdande i rätten? Var det det som var meningen?

Det var det nog många som missade när det begav sig.

Det går faktiskt ganska bra att sätta in detta i vidare bild.

Vi har en individ som menar att han har upplysningar av avgörande betydelse att lämna och som närmast driver kampanj i den saken. Förbittrat fastnar han i att han blivit förbisedd av polisen och han tycks till och med försöka utverka hämnd mot PU för denna förnärmelse.

Samma individ är heller inte så noga med vad han berättar. Han har lite olika och oförenliga versioner och verkar låta antyda lite större och mer centrala insatser än vad som var fallet för sin omgivning. Han överdriver sin insats.

Samma person verkar också placera sig lite närmare den händelse som kom att bli så betydelsefull för honom än vad som var fallet.

Om man till det lägger inslag i personen som önskan att stå i centrum, vara betydelsefull och lite märkvärdig samt en tendens att slira på sanningen så blir väl vittnet SE inte jättesvårt att tråckla ihop.

Med GM-SE får man ta känslan av förbiseende, överdrivandet av (de från början påhittade) insatserna osv och tråckla ihop med honom i den funktionen.

På mordkvällen har han ju framstått som medtagen, måste det lite tokiga vittne som utvecklas kuta runt och leta efter en kamera då?

Jag tror inte att vittnet SE ser det som att han presenterar oförblommerade lögner när han placerar sig lite närmare händelsen. Han slirar och skarvar lite. Han är en tjänsteman på väg hem från arbetsplatsen som råkar passera, vad spelar det för roll. Han är ju ytterst grannlaga vad gäller att inte se något av mordet eller GM.

Hur tänkte försvaret? Många hävdar att SE bjöds in för att förklara viket tillstånd LP befunnit sig i. Detta upprörde Söderström så till den grad att han "bjöd in sig själv" för att räta upp CP-skutan i rätten.

Det går faktiskt ganska bra att sätta in detta i vidare bild.

Vi har en individ som menar att han har upplysningar av avgörande betydelse att lämna och som närmast driver kampanj i den saken. Förbittrat fastnar han i att han blivit förbisedd av polisen och han tycks till och med försöka utverka hämnd mot PU för denna förnärmelse.

Samma individ är heller inte så noga med vad han berättar. Han har lite olika och oförenliga versioner och verkar låta antyda lite större och mer centrala insatser än vad som var fallet för sin omgivning. Han överdriver sin insats.

Samma person verkar också placera sig lite närmare den händelse som kom att bli så betydelsefull för honom än vad som var fallet.

Om man till det lägger inslag i personen som önskan att stå i centrum, vara betydelsefull och lite märkvärdig samt en tendens att slira på sanningen så blir väl vittnet SE inte jättesvårt att tråckla ihop.

Med GM-SE får man ta känslan av förbiseende, överdrivandet av (de från början påhittade) insatserna osv och tråckla ihop med honom i den funktionen.

På mordkvällen har han ju framstått som medtagen, måste det lite tokiga vittne som utvecklas kuta runt och leta efter en kamera då?

Jag tror inte att vittnet SE ser det som att han presenterar oförblommerade lögner när han placerar sig lite närmare händelsen. Han slirar och skarvar lite. Han är en tjänsteman på väg hem från arbetsplatsen som råkar passera, vad spelar det för roll. Han är ju ytterst grannlaga vad gäller att inte se något av mordet eller GM.

Kan gissa hur mycket som helst. Vet inte vad han hade för smärtor, men han missbrukade ju alkohol på ett med tiden mer avancerat sätt och då är det ju mycket tänkbart att kombinera detta med piller. Och sådana som är lämpliga för fylleriverksamhet tror jag mycket sällan förskrivs för RA.

Men något som kvalificerade för dylik förskrivning måste han lidit av och han kan tänkas ha turnerat runt bland lite olika läkare och skaffat recept. Gamla nackskadan kunde kanske duga.

Det jag menade var att SE:s påhittade historier inte gjorde honom mer "intressant" som person, och det var inte det som var hans syfte heller. I GM-rollen hade historierna dock ett rationellt syfte.

Att jag nämnde rättegången var bara ett exempel på att han nog inte var så intressant, varken som person eller vittne.

Det där lär ha varit en sen vändning i hovrätten då åklagarsidan plötsligt insåg att de kunde försöka utnyttja försvarsvittnet SE för egen vinning. Då blixtinkallades Söderström (på hans eget initiativ) så att försvaret kunde försöka neutralisera sitt eget vittne. Minst sagt snurrigt.

Exakt varför Engström kallades av försvaret i båda rättegångarna tycks än idag vara lite av ett mysterium. Claes Borgström var Ekots juridiske kommentator under rättegångsförhandlingarna och var själv osäker på vad Engström skulle tillföra. Han gissade att hans berättelse om hur han sprungit in i gränden kunde skapa en allmän osäkerhet kring signalementet på mördaren. Men i sina slutpläderingar nämnde inte Liljeros varken Engström eller någon förväxlingsteori.

För övrigt kan man väl tycka att det var lite fånigt av Söderström att inte ta hänsyn till att Lisbeth kunde ha uppträtt annorlunda innan han kom till brottsplatsen. Enligt honom själv kom han ju dit cirka 23:30, så i hans värld borde det ju ha hunnit hända en hel del som han inte var medveten om.

Oavsett när Söderström kom till platsen motsäger förstås inte hans utsagor om Lisbeths beteende hur Lisbeth kan ha uppträtt innan han ens var där.

Att SE inte var superintressant som person skymtar väl fram lite här och där.
Varför hans vittnesmål i rätten på något vis skulle vara mer "rationellt" om han var GM är väl bara önsketänkande efter "innovativ modern forskning"?