Beror extrem jargong på personliga misslyckanden?

Ja, feminina män röstar borgerligt. De är fortfarande män och då får man din statistik.
Läs mitt tidigare inlägg om att det finns gott om frimarknadskulturliberaler. Folk som startar horhus t.ex. Hela porrindustrin. Det är kulturliberaler som älskar kapitalism. De flesta kapitalister är så. Pengar före konservativa moraliska värderingar.

Nej, feminina män röstar socialistiskt.

Judar äger porren, och judar är nästan uteslutande liberala/progressiva i västerländska länder.

Män på högerkanten är manligare, har mer muskler och har mer konservativa åsikter.

Du verkar inte riktigt greppa att "liberaler" i Sverige är "liberaler" och "Democrats" i den amerikanska forskningen. Allt som är från moderater och vänster över är socialister och veka, och männen i Sverige röstar på SD/NMR/AfS.

Ja, borgarpojkar är alltid fjolliga. Ofta kommer de från pengar och har därmed levt ett daltat liv. Då blir man en mangina.
Som Silverhjelm i den där filmen Ondskan. Upper class bois som vaxar röven. Finns många verkliga exempel i politiken.
Ofta klena. Man får inga muskler av att spela cricket. Man får det av att dra en plog och slåss.

När man läser vissa inlägg på Flashback, men också på en del annat håll, så slås man av att många använder en grov jargong. Det framförs också typer av budskap som man sannolikt inte hade varit villig att framföra i fikarummet på en normal arbetsplats.

En del av den extrema jargongen kan bero på att man är anonym. Man vill testa gränser och uttrycka radikala saker ”mest för att man kan”. Man menar inte nödvändigtvis bokstavligt att politikern X borde hängas i en lyktstolpe eller alla i gruppen Y spärras in på mentalsjukhus. Det handlar om ett sorts experimenterande som också kan upplevas som befriande. Är man förbannad på det ena eller andra kan det ju vara skönt med en verbal boxningsboll att slå på.

När man ser själva den språkliga nivån och sättet att argumentera verkar det ändå sannolikt att de som skriver detta inte hör till de framgångsrika i samhället. Man har inte en lycklig tillvaro med familj, ett avancerat jobb i en framtidsbransch eller någon kärleksfull sambo. Istället är iallafall vissa sannolikt totala losers. Man har ”inte fått knulla på länge”, har en allmänt deprimerad och utsiktslös tillvaro, har ett meningslöst skitjobb av något slag eller ett överskott av diagnoser och är är arbetslös. Den exakta kombinationen av negativa egenskaper kan rimligen variera men kort sagt är man ”körd”. Detta är det som genomsyrar allt man gör i livet, inklusive att uttrycka en massa negativa saker om andra på forum som Flashback.

Det är rimligen svårt att begära att någon ska ”veta hur det är” på detaljnivå. Ändå tänker jag att det kunde vara intressant att höra vilka uppfattningar som finns. Är Flashback en tummelplats för de mest misslyckade i samhället eller finns det fler grupper, aspekter eller förklaringar som man borde beakta? Jag antar att det kan finnas forskning som kan ge ledtrådar.

Jag skulle inte kalla det för misslyckanden. Men vi får inte glömma att vi inte får många tillfällen att uttrycka våra åsikter i Sverige. Allt ackumuleras när vi hela tiden måste förhandla med omgivningen i RL. Vi vågar inte alltid att säga vad vi verkligen tycker. Det är kanske där vi misslyckas?

Vilket jävla dravel. Tro fan att jag "trycker ned" (känner du dig kränkt, ponken?) idioter som inte har en grundläggande förståelse för hur verkligheten är beskaffad. Ökad förekomst av X innebär inte per automatik en ökad förekomst av Y - detta är elementärt, och förstås av de flesta högstadieelever. Att du sedan försöker ta dig ur det pinsamma hörnet du målat in dig i genom att pudla och påstå att du "generaliserar mellan uteslutande två läger" räddar dig inte. Grodan har liksom redan lämnat munnen, och det är bara för dig att bita i det sura äpplet och inse att det du duger bäst till antagligen är limfabriken.

Extrem jargong beror på extrem jargong, och den som försöker härleda det till någon jävla psykologi eller personliga tillkortakommanden skjuter sig själv i foten genom att godtyckligt försöka förenkla något så komplext som personlig kommunikationsstil.

Got it, pussy? Bra. Du är en energitjuv, så citera och förpesta någon annans tillvaro om du prompt känner dig nödgad att svara.

Nu var det ju du som började citera.
Du kan måhända inte hålla reda på dig själv, men så var det.

Det fetmarkerade i din text, har jag givetvis aldrig påstått. Undrar vad det är som inte funkar i din hjärna när du tror att om du ljuger om vad jag skivit, så blir det en sanning?
Jag blir faktiskt nyfiken.

På något vis borde du väl inse att du gör fel?
Men ändå gör du inte det. Du liksom lever din egna fantasi. Eftersom du egentligen inte klarar av att uttrycka dig korrekt, så tar du till kraftord i ett försök att istället förminska den du diskuterar med.
Du klarade t.ex. inte av förklara, vari mina eventuella felaktigheter skulle vara. Istället hittade du på saker, som inte hade med mitt inlägg att göra alls. Enkom för att du inte förstår att läsa en text.

Och du kallade mig pinsam?

Sen om du inte vill diskutera, så kanske ett diskussionsforum inte direkt är rätta stället för dig.

Jag förstår ju, att du vill få ut din aggression.
Du är ju precis den jag beskriver i mitt första inlägg. Frustrerad över att känna dig instängd. Och som ett djur i, utvecklar du ett stört beteende.
Precis det beteende som TS undrar om hur det kommer sig.

Det vore ju intressant att höra dig diskutera trådens egentliga ämne, istället för att bara spy ur dig tämligen låginteligent galla.

Du är ju så att säga, a person of interest, då du är en som tråden handlar om.

Jag läste inte ens inlägget jag nu citerar. Jag ögnade igenom det på en millisekund och såg att samma plattityder som tidigare tycks gå på repeat. Förutsägbart, och inte särskilt stimulerande.

Om det får din självkänsla att växa så kan du intala dig att du vunnit det här slaget, men helt ärligt? Du är bara förutsägbar, och inte intressant som person. Jag diskuterar gärna, men inte med väggar.

Du däremot är ju faktiskt intressant, i den här tråden.

Du är ju faktiskt en huvudperson, skulle man kunna säga. En person som kastar sig in i en debatt, enkom för att få spy ur sig en massa skit. Vara så vulgär det går. Trycka ner sin omgivning. Framstå som kunnig osv.

För att sedan bara dra vidare.

Jag får väl anta att du kände dig oövervinnerlig när du citerade mig första gången. Den där ska fan få höra.
Frågan är ju varför du helt enkelt inte bara påpekade felaktigheter, och sedan förklarade hur det ska vara. I en normal ton.

Men det finns liksom inte inom dig. Det finns liksom inte en normal ton inom dig. Allt inom dig skriker. Du känner dig inte alls så lycklig, som du tycker du borde. Med tanke på hur "lyckad" du ändå är.
Så du måste tvångsmässigt försöka få ner oss andra till din låga nivå, istället för att höja din egen.

Varför du inte istället väljer att höja dig själv, kan egentligen bara du svara på. Men gissningsvis tycker du det är lättare att trycka ner andra, än att bryta dig bur som håller dig fången.

Du kan ju trösta dig med att du är inte ensam. Speciellt inte på Flashback, precis som min statistik påvisade.

Förstår att det är svårt att greppa, men jag får varken ut njutning eller någon boost till självkänslan av att idiotförklara andra medlemmar på Flashback. Jag sitter här och skriver och svarar när jag inte har något bättre för mig, och när jag tryckt på "skicka svar" så är jag omedelbart tillbaka i samma tankebanor och känslomönster som innan jag fick för mig att skriva över huvud taget. Jag är till fullo likgiltig inför hur mitt användarnamn eller det jag skriver uppfattas av andra människor.

Med det sagt stämmer din analys säkert in på många andra, som kanske använder Flashback som någon form av privat terapi. Jag är bara inte en av dem, för jag uppfattar varken dig eller andra människor i gemen som tillräckligt intressanta för att ta åt mig av din, eller deras, tankevärld och/eller åsikter. Det grundar sig varken i narcissism eller någon allomfattande misantropi, utan det bara är. Precis som den absoluta merparten av människor på den här planeten uppskattar jag när andra håller med mig, och avfärdar dem som inte gör det. Att jag använder en grövre ton än vad som anses allmänt accepterat grundar sig snarast i min socioekonomiska bakgrund, vars påverkan ingen - inte ens de av oss som är medvetna om den - till fullo kan undkomma. För den sakens skull skulle jag heller inte vilja det. Jag är den jag är tills jag dör, och medan andra ofta inte uppskattar det så är dina - och deras - åsikter lika värdefulla som fjolårets snö. Vi är djur som intalat oss själva att vi är förmer. Sanningen är att ingen av oss är mer än vandrande kött med personliga tillkortakommanden. Jag lyssnar lika mycket på människor som kon som står för slakt, och ofta är vad de har att säga ungefär lika intetsägande.

Just saying...