Skandiamannen

Nej, det är till synes hennes allmänna bild av vad hon har för sig att han brukade ha på sig.



Varför skulle GM-SE i andra samtal suggererat henne till att konstruera falska minnen av att han på mordkvällen sagt något om brysk behandling av Lisbeth?

Återigen, vilket skulle syftet vara?

Alternativt scenarío, GS bryska behandling skedde när Skandiamannen stod en bit på avstånd och tittade på.

Pratkvarnen SE berättade om allt möjligt han plockat upp om fallet. På jobbet. Till alla som lyssnade. Att en sån detalj hamnade hos Gahn behöver inte vara något konstigt.

Källan till bryskhetsmysteriet är ALG allena.

Ja, han pratar lika gärna som vidlyftigt om MOP i sin sociala omgivning.

Men om man håller sig till hanteringen av Lisbeth och antar att den var inget han kunde informera sig om i media.

Sprider han som GM slumpmässiga påhitt om denna sak? För att göra sig märkvärdig? Han kan räkna med att dylika påhitt strider mot det som faktiskt utspelade sig på mordplatsen och som han inte har en aning om.

Men det slumpvisa påhittet sipprar med tiden ner till väktaren. Och hon internaliserar det som ett falskt minne av något SE sa på mordkvällen.

En viss försiktighet med att lättvindigt köpa alltför många såna här antaganden kan kanske rekommenderas.

Man kan strunta i just bryskheten och se saken samlat istället.

SE reagerar negativt på något gällande hur LP hanterandes på mordplatsen eller hittar på att han gjort det. Vittnen reagerar på hanteringen. SE berättar något om hanterandet av LP för väktarna när han återkommer till Skandia efter mordet.

Hur LP hanterades är fortsatt levande för honom i april och september 1986 och även på nittiotalet då han nämner saken.

Hans hämndaria mot PU i Expressen i september utgörs av två akter. Dels av hanterandet av LP, dvs en tämligen avvisande attityd gentemot henne från polisens sida på mordplatsen. Dels av att polisen ska ha anlänt betydligt senare än vad som officiellt hade slagits fast. Det innebär i sin tur att han väljer att glömma "förväxlingen", eftersom han enligt det han nu berättar springer i gränden alldeles för många minuter efter det att GM gjorde det för att den ska vara möjlig.

Som halvstolligt vittne som fastnat i saken håller den ihop? Som GM måste det handla om att spela ett halvstolligt vittne som fastnat i saken?

Vilken poäng gör han som GM med att återkomma till hanterandet av LP på platsen? Diskuteras denna sak vid tiden, så att han i och med sitt tjat om den befäster sig på mordplatsen? Att tjata om ett påhitt ur det blå utan betydelse är ju annars helt poänglöst? Eller rentav mycket riskabelt.

Och varför struntar GM-SE i att han i praktiken omöjliggör en förväxling för att få, som det framstår, utverka hämnd mot PU för att de förbisett honom som "vittne"?

Ett förfarande som liknar detta är hans flytt av utstämplingstiden i hovrätten på vis att den omöjliggör att han skulle ha kunnat vara ute på gatan och "speglat" GM:s rörelser.



Varför skulle GM-SE springa i receptionen och plantera falska minnen om att han sagt något liknande detta om LP på mordkvällen?

Vilken skulle poängen vara?

Det blir ju som att han skulle förmått henne att konstruera ett falskt minne av att han sagt att det låg en blå boll på mordplatsen?

Vad vet du om det? Han kan vel ha sagt det till henne själv.

En viss försiktighet med att lättvindigt köpa allt ett vitne kommer ihåg från ett samtal 3 månader tidigare kanske också borde rekommenderas.

Och då blir väl de två huvudalternativen att antingen har SE sagt något om hanteringen av Lisbeth och som hon uppfattar som något liknande bryskhet eller så har hon utifrån ingenting(?) fantiserat ihop att SE sagt något hon uppfattar som något liknande bryskhet.

SE är uppenbarligen inte den ende som försöker böja världen efter egna ändamål. Allt tyder på att både polis och ambulans var på plats orimligt snabbt. Helt enkelt för att polisen var i närheten och på väg redan före utropet och ambulansen råkade passera förbi ...

Så först är han 5-6 sekunders gång ifrån händelsen. Sen stämplar han plötsligt ut 23:23 och är inte förväxlad längre. Efter att ha avvärjt den omedelbara faran kanske han kände att han måste distansera sig mer.

Jag tror MYCKET VÄL att polisens påstådda bryskhet mot Lisbeth kan ha varit något folk pratade om i tiden efter mordet. Att något vittne uppfattat det så och sen pratade om det är inte alls konstigt. Behöver inte ha varit något påhitt alls, men så någon uppfattade det. Kanske en detalj.

Det KAN ha blivit ett rykte.