Skandiamannen

Ja, ingenting kan ju uteslutas som vanligt, om man nu vill luta sig mot det. Förekom HJ (som nämner detta i förhör) i SvD någon dag efter mordet? Och varför skulle uppgiften att Lisbeth var i gatkanten och försökte stoppa bilar vara av journalistisk vikt dagen efter mordet?

Följande förslag finns väl gällande detta.

-Journalister förser GM-SE med perifer information.

-GM-SE chansar.

-GM-SE hinner se detta när han vänder sig om och slänger en blick bakåt.

-Vittnet SE ser detta på plats.


Om behandlingen av LP på mordplatsen inte avhandlades i media våren 1986, så faller det postmoderna teoretiserandet om väktarnas konstruerade minnen och internaliserande av intryck från andra håll som minnen av något SE sagt på mordkvällen. Väktaren har knappast fritt fantiserat om att LP behandlades bryskt och sedan konverterat det till ett SE-minne. Och GM-SE har nog inte smugit runt i receptionen efteråt och "planterat" minnet att han sa något om bryskhet under mordkvällen, varför skulle han gjort det?

Då återstår att GM-SE chansar på att Lisbeth behandlas på något sätt som kunde tolkas som "bryskt" och nämner detta för väktarna när han återkommer efter sin flykt. Saken framstår som så perifer och tillfällig att föreställa sig utifrån ingenting? Den låter självupplevd? Mer naturligt att tänka sig för den som saknade inblick i skeendet är att Lisbeth var förtvivlad, att folk försökte lugna henne eller liknande.

Om det är så att LP behandlades på något sätt kunde tolkas som "bryskt" när det återberättades, så blir saken kvalificerad i mycket hög grad.

Ja, han har genom åren, fram till 1992, fortsatt synpunkter på hur LP behandlades på platsen. Det är udda att GM verkar vara så genuint indignerad över sitt påhitt att hon ignorerades. Man kan gällande den saken notera att den uppfattades av andra hörda. Förekom den i rapporteringen?

En parallell till detta är att GM-SE framstår som genuint och långvarigt förbittrad över att PU inte intresserade sig tillräckligt för hans uppdiktade "förväxling" osv.

BRYSK i Svensk ordbok.

● tvär och onödigt hård eller sträng om person, handling eller dylikt

ett bryskt svar; han svarade i brysk ton; hon ångrade att hon varit så brysk mot eleverna; han blev bryskt fälld i utkanten av straffområdet

Den som var brysk var snarare LP, som puttade bort AH och trängde sig in i ambulansen, och fick förarens stressnivå att uppnå Guinness (han hade några sekunder innan fått klart för sig att det var statsministern som han skulle köra ...).

Vad den bryska behandlingen av LP bestod i specificerades aldrig? I förhör nämner SE endast att polisen var ointresserad, först av LP, sedan av honom.

Kan denna behandling beskrivas som brysk?

Kanske skulle varit tydligare med att min poäng inte har sin utgångspunkt i vad som faktiskt hände på platsen.

Utan den är att uppgiften om något liknande bryskhet mot LP som GM-SE lämnar till väktarna på mordkvällen är anmärkningsvärd oavsett hur LP faktiskt behandlades.

Sen skulle saken givetvis kvalificeras avsevärt av om man kunde konstatera att LP vid något tillfälle faktiskt behandlas på ett sätt som kunde tolkas som bryskt (kort och barskt?) när det återberättades. Men det får andra pula med.

Gösta Söderström ville att LP skulle sätta sig i polisbilen för att han skulle få lättare att prata med henne
LP ville inte det och det kan för utomstående sett bryskt ut.

Just det. Men någon sådan händelse beskriver inte SE vid något tillfälle. Han påstår istället att GS stod kvar vid bilen, och förhöll sig passiv. Att LP var hysterisk och att GS försökte få ut henne info flera gånger var inget som SE såg något av.

Skandiamannens skildring var så uppåt väggarna att GS anmälde sig till rätten 1989 för att slå hål på den.

GS:s bryska behandling torde dessutom ha skett medan SE lurkade i gränden.

Så hypotesen att SE avser GS:s aktion mot LP som brysk har ingen grund i det befintliga materialet. SE skildrade endast GS som passiv.

Bryskhetsargumentet poppar alltid upp igen.

GS förhöll sig endast passiv, enligt SE. Var inte SE inne i gränden, enligt egen utsago, när GS handgripligen försökte få ur LP information?

SE skildrar genomgående polisen som passiv och ointresserad. Inte som brysk.

ALG minns även att SE sa att han blivit hörd, men det skedde långt senare. Även det bryska kan vara nåt som SE tog upp senare. Men frågan är när: I september hävdar han att ingen brydde sig om LP på mordplatsen.

Men både KJ och GS försökte interagera med henne?

Konstigt, förresten, att SE inte noterade att LP hoppade in i ambulansen, när han nu hade järnkoll på henne

Som GS var inne på i rätten: SE hade ingen koll på LP alls.

Alternativt scenarío, GS bryska behandling skedde när Skandiamannen stod en bit på avstånd och tittade på.

Man kan strunta i just bryskheten och se saken samlat istället.

SE reagerar negativt på något gällande hur LP hanterandes på mordplatsen eller hittar på att han gjort det. Vittnen reagerar på hanteringen. SE berättar något om hanterandet av LP för väktarna när han återkommer till Skandia efter mordet.

Hur LP hanterades är fortsatt levande för honom i april och september 1986 och även på nittiotalet då han nämner saken.

Hans hämndaria mot PU i Expressen i september utgörs av två akter. Dels av hanterandet av LP, dvs en tämligen avvisande attityd gentemot henne från polisens sida på mordplatsen. Dels av att polisen ska ha anlänt betydligt senare än vad som officiellt hade slagits fast. Det innebär i sin tur att han väljer att glömma "förväxlingen", eftersom han enligt det han nu berättar springer i gränden alldeles för många minuter efter det att GM gjorde det för att den ska vara möjlig.

Som halvstolligt vittne som fastnat i saken håller den ihop? Som GM måste det handla om att spela ett halvstolligt vittne som fastnat i saken?

Vilken poäng gör han som GM med att återkomma till hanterandet av LP på platsen? Diskuteras denna sak vid tiden, så att han i och med sitt tjat om den befäster sig på mordplatsen? Att tjata om ett påhitt ur det blå utan betydelse är ju annars helt poänglöst? Eller rentav mycket riskabelt.

Och varför struntar GM-SE i att han i praktiken omöjliggör en förväxling för att få, som det framstår, utverka hämnd mot PU för att de förbisett honom som "vittne"?

Ett förfarande som liknar detta är hans flytt av utstämplingstiden i hovrätten på vis att den omöjliggör att han skulle ha kunnat vara ute på gatan och "speglat" GM:s rörelser.


Varför skulle GM-SE springa i receptionen och plantera falska minnen om att han sagt något liknande detta om LP på mordkvällen?

Vilken skulle poängen vara?

Det blir ju som att han skulle förmått henne att konstruera ett falskt minne av att han sagt att det låg en blå boll på mordplatsen?

Gösta Söderström säger ju dessutom att han fysiskt tog tag i en motvillig Lisbeth för att försöka få med henne in i polisbilen. Det är solklart att det skulle kunna uppfattas som bryskt, oavsett om SE såg det eller inte.

Gahn sa också att SE hadde på sig en beige duffel när han kom tilbaka mordkvällen.

Kan hon helt enkelt blanda ihop olika samtal hon haft med SE?

Nej, det är till synes hennes allmänna bild av vad hon har för sig att han brukade ha på sig.


Varför skulle GM-SE i andra samtal suggererat henne till att konstruera falska minnen av att han på mordkvällen sagt något om brysk behandling av Lisbeth?

Återigen, vilket skulle syftet vara?