Varför föds så få barn i Sverige? Undrar Statsminister Kristersson

Det går att kombinera kärnfamilj med jämställdhet, men inte ypperligt. De som är målmedvetna och kapabla nog kan klara det även om det är slitsamt, men generellt kommer det att leda till minskat barnafödande och mindre familjer.

Det är ett val som samhället får göra, om man prioriterar jämställdhet eller ökat barnafödande. Många vill av ideologiska skäl inte inse eller medge det, men det är sanningen och den är inte speciellt svår att förstå heller. Vi har facit på hur det ser ut. Det beror inte på något magiskt eller på faktorer som att unga kvinnor åker karusell utan handlar om grundläggande ekonomiska faktorer som påverkar individen under dennes livstil och motverkar barnafödande och främjar heltidsarbete för alla.

Det är bra för barnen att man kan lämna dåliga relationer, men det och att båda parter skall klara sig på sin egen inkomst och individen är enheten som räknas och inte familjen och att båda parter måste se till att tjäna in sin pension, det leder obönhörligen till att kärnfamiljens ställning försvagas. Det leder också till fler skilsmässor.

Detta sammantaget är möjligen bättre för barn och kvinnor generellt och på vissa sätt, men oavsett motverkar det starkt ett högt barnafödande

Jämställdheten och självförverkligandet har tagit död på barnafödandet. Att ha små barn på förskola är inte bra för barnen. De blir oroliga och utagerande. Ja det blir jobbigt att ha barn. Stressigt och slitsamt med hämtning och lämning. Tacka fan för att det inte föds så många barn. Som man bäddar får man ligga.

Kvinnor används ju inte på samma sätt idag. Förr var de hemma och städade och lagade mat, tog hand om barn.

Idag används de mest för rekreation.

För att han är en demondocka. Ingen människosjäl i dockan.

Vissa familjer vill iof. inte ha mer än 1-3 barn. De tycker det räcker där. Det hade de givetvis tyckt även om den ena jobbade och den andra var hemma-man /hemma-fru. Finns ju tex. en kvinna har på FB som är skriver att hon är hemmafru, men hon och hennes make har endast 1 barn.

Så. Jämställdhet är bäst. Att inte ha jämställdhet garanterar liksom inte högre barnafödande. Snarare gör det livet osäkrare för framförallt kvinnor och barn. Och det vill vi ju inte tillbaka till.

Både min farmor och min mormor förvärvsarbetade och utbildade sig. Den ena fick 6 barn och den andra fick 3 barn. Den som fick 6 barn fick sitt första barn när hon närmade sig 30 och de två yngsta när hon var över 40. Vid tidig 20-årsålder hade hon utbildat sig och jobbat, innan hon träffade min grandfather. Den som fick 3 barn, fick de två första i tidig 20-årsålder och den yngsta när hon var över 30. Nästan alla mina kusiner (jag har många) har mellan 2-4 barn. Samtliga kvinnor (både mina kvinnliga kusiner och mina manliga kusiners fruar) förvärvsarbetar. Det går om man vill och man lever jämställt. Nu är vi alla uppfostrade att ta vara på kärnfamiljen. Men vi är också moderna.

Så. Jag tänker att man behöver göra kärnfamiljen populär sida vid sida med jämställdhet. Få unga män att satsa seriöst på unga kvinnor som vill dejta de unga männen och ha sex med de unga männen, vill en kvinna ha sex, vill hon i regel också ha något seriöst med honom. satsar man tidigt på parförhållandet, så hinner båda utbilda sig och skaffa jobb, komma in i ett jämställt sätt att sköta hushållet. Innan man skaffa de knoddar man vill ha.

Men. Samhället behöver bli tryggare (krafttag mot kriminalitet, integrationsproblemen, klimathotet, nedskärningarna i välfärden osv. Skattesänkningar rimmar här illa, då skatteintäkterna är vad som betalar för att komma tillrätta med vissa av dessa problem) och folk behöver ha råd att skaffa den familjestorlek de önskar. Ha råd att ha familj och föda barn.

Och skolan behöver bli tryggare och bättre, med mer personal och mindre klasser. Jobba preventivt mot skoltrötthet, mobbing och krafttag mot mobbing och annat elände etc. Göra skolan till en attraktiv plats för barn att vara på och lära sig. Detsamma gäller givetvis förskola och fritids. Det ska vara kul och lärorikt att vara barn. Mår barnen bra, så gör det att föräldrar kan tänka sig att skaffa fler knoddar. Mår barnen inte bra, behöver föräldrarna ge allt till sina knoddar och finns då ingen tanke att skaffa fler knoddar.

Så. Det finns saker vi alla behöver göra på micronivå: få våra unga att satsa på kärnfamiljen och jämställdhet. Och finns saker som politiker behöver lösa på mezzonivå och makronivå: samhällsproblemen och klimathotet osv. Så att fler barn ska födas.

Men som sagt: vill ett par inte ha fler än 1-2 barn. Så kommer de bara skaffa det, även om tex. kvinnan är hemmafru. Folks vilja spelar ju också in här... Så vi ska inte nagga på jämställdheten.

Ja, det är i linje med statsindividualismen där Sverige är eller har varit världens modernaste land. I ett sådant system är det logiskt att föräldraledigheten följer individen och gör familjen som enhet betydelselös i förhållande till ledigheten.

Men detta gäller ju över hela linjen. Individen skall betrakta staten som sin familj som den vid behov lutar sig emot. Det gör barn till mer av en känslomässig lyx för tillfredställande av högre behov i livet än något som ökar tryggheten för individen och försätter den i ett sammanhang där det kan utövas gemensam hjälp.

Det var en extremt konstigt och kortsiktig analys. Som att pissa på sig när man är kall.

Hur tror du det hade sett ut för dig om svensken tänkte som du gör, för 200 år sedan?

Ja, barn under 4 år har ingen större behållning av förskolan. Men efter 4 års ålder börjar faktiskt förskolan fylla en funktion för barnen, de har då lekkamrater och får en massa spännande utmaningar. Blir även en förberedelse inför skolstarten. Men innan 4 års ålder: nej. Då bör barnen få vara hemma. Hur man skulle lösa det ekonomiskt vet jag inte. Men med tanke på att vabbandet lär gå ner om de allra yngsta är hemma, så kanske man har pengar att tjäna där.

Upp till 12 års ålder borde även föräldrarna få gå ner i arbetstid till 75% om de behöver och vill.

Och föräldrarna behöver givetvis dela jämställt på det trista hushållsarbetet. Så att båda får mer tid för barnen och varandra och återhämtning.

Alla rika länder drabbas av detta. Sverige har ju en av de högsta naiviteterna av de rika länderna på grund av vår goda ekonomi, framtidsutsikter, allmänna välstånd.

Kolla på Japan, Sydkorea, Spanien, Italien.... usch.

Tar jag bara mitt eget lilla mikro-perspektiv i detta. Så har det lätt till högre barnafödande bland dem jag känner, när de har lämnat en dålig relation. En kvinna jag känner var sambo med en man i nästan 6 år. Det var ett toxiskt förhållande, där hon pluggade 100% och jobbade extra men ändå förväntades vara "hemmafru". Han jobbade också 100%. Så hon slet i de år de bodde tillsammans. Slet och slet och slet. Och fick illasinnade kommentarer om sin (i mitt tycke perfekta) kropp. Hon lämnade den där mannen. och träffade en jämställd man. En man som delade/delar hushållsarbetet med henne. Med honom har hon nu 2 barn. Med den andra hade hon inte fått ett enda barn.

Den andra kvinnan jag känner som levde precis likadant som den första. Hon jobbade 100%, hennes make likaså. Men hon förväntades vara hemmafru. Så hon slet och slet och slet. De fick iaf. 2 barn ihop under sina över 10 år tillsammans. Men så fick hon nog. Skiljde sig. Med den maken hade hon inte velat skaffa fler barn. Hon har nu en jämställd make. Och med honom har hon skaffat ytterligare ett till barn! Så nu är hon 3-barnsmor!

Och de kvinnor jag känner som har 3-7 barn med samma man, har alla jämställda män, som delar mödorna med hushållsarbetet med sina fruar. och som sagt: kvinnorna har gått ner och jobbar bara 75% alt. är fortfarande föräldralediga, då yngsta barnet/barnen fortfarande är så små.

En jämställd make/sambo och kortare arbetsdagar (ner till 75%) tycks enligt mina observationer vara bra för barnafödandet.

Medans en icke jämställd make och 100% arbetstid för kvinnan, gör att kvinnan inte orkar/inte vill ha barn/inte ha fler barn.

Så. Politiker kan ju ordna så att kvinnor som har barn under 12 år, kan få gå ner i arbetstid till 75%. Det är väl vad politiker kan göra åt detta. Sedan förbättra skolan, trygga samhället. Men trygga samhället/förbättra skolan kostar skatteintäkter och då fungerar det inte att sänka skatten.

Nope. Äldre och visare.

Om man vill öka barnafödandet, behöver män och kvinnor må bra med varandra. Jämställdhet mellan könen gör att kvinnan mår bättre. Och mår kvinnan bättre, kommer hon vara "gladare, tacksammare och kåtare". Och då blir det fler barn gjorda.

Men samhället behöver vara tryggt också. Skolan behöver vara tryggare. Osv.