Citat:
Här måste jag invända att statligt driven industripolitik har gett fantastiska resultat i många länder. Kina är förstås paradexemplet idag. Men även i Japan var staten drivande under mirakelåren från ungefär 60- till 90-talen. Detta skedde dels genom det oerhört mäktiga MITI, Ministeriet för internationell handel och industri, som koordinerade/gav order till privata aktörer hur industrin skulle utvecklas, och genom billiga lån med lång löptid som på pappret gick genom privata banker, men där pengarna ytterst kom från subventionerade lån från (den förstås statliga ägda) centralbanken. Det senare kan man läsa om här: https://core.ac.uk/download/pdf/161436064.pdf
Sydkorea hade, samtidigt som de hade en antikommunistisk militärdiktatur, bokstavligen femårsplaner från 60-talet fram till andra halvan av 90-talet. (Det var IMF som under den asiatiska finanskrisen tvingade dem att sluta med dessa.) Även Taiwan, som självklart inte heller är en socialistisk stat, hade i många decennier femårsplaner.
Självklart fortsätter statlig styrning och koordinering av den industriella utvecklingen inte bara i Kina utan också i de tre andra länderna, även om det sker mer diskret idag (och också mindre framgångsrikt jämfört med både ländernas egna historia och jämfört med Kina) och just t.ex. femårsplanerna har övergetts. Att både socialistiska och fanatiskt anti-kommunistiska under lång tid samtidigt använde sig av femårsplaner (de bemödade sig inte ens om att i alla fall kalla det sexårs- eller treårsplaner) visar att det inte finns samma dogmatism kring detta som det finns i väst.
Det är alltså inte nödvändigtvis statligt driven industripolitik som det är fel på, utan västerländsk (i synnerhet modern) sådan. Att t.ex. Japans MITI under 70-talet med messianska förtecken skulle plöja ner enorma summor i ett (dessutom helt uppenbart) blufföretag som Northvolt, som inte ens hade någon egen forskning eller decennier av produktionsvana att visa upp utan bara Powerpointpresentationer och rätt sorts floskler, eller ens på något sätt främja det istället för att straffa det, var förstås totalt otänkbart.
Sydkorea hade, samtidigt som de hade en antikommunistisk militärdiktatur, bokstavligen femårsplaner från 60-talet fram till andra halvan av 90-talet. (Det var IMF som under den asiatiska finanskrisen tvingade dem att sluta med dessa.) Även Taiwan, som självklart inte heller är en socialistisk stat, hade i många decennier femårsplaner.
Självklart fortsätter statlig styrning och koordinering av den industriella utvecklingen inte bara i Kina utan också i de tre andra länderna, även om det sker mer diskret idag (och också mindre framgångsrikt jämfört med både ländernas egna historia och jämfört med Kina) och just t.ex. femårsplanerna har övergetts. Att både socialistiska och fanatiskt anti-kommunistiska under lång tid samtidigt använde sig av femårsplaner (de bemödade sig inte ens om att i alla fall kalla det sexårs- eller treårsplaner) visar att det inte finns samma dogmatism kring detta som det finns i väst.
Det är alltså inte nödvändigtvis statligt driven industripolitik som det är fel på, utan västerländsk (i synnerhet modern) sådan. Att t.ex. Japans MITI under 70-talet med messianska förtecken skulle plöja ner enorma summor i ett (dessutom helt uppenbart) blufföretag som Northvolt, som inte ens hade någon egen forskning eller decennier av produktionsvana att visa upp utan bara Powerpointpresentationer och rätt sorts floskler, eller ens på något sätt främja det istället för att straffa det, var förstås totalt otänkbart.
Du får beakta det faktum att jag skrev: att det är samhället som ska leda (egentligen styra) »utvecklingen«. Det är det som är skillnaden mellan vad som EU och västvärlden nu håller på med och vad som exempelvis Japan gjorde. Jag har skrivit det tidigare att de enda vinnarna på det försök till omställning som EU iscensätter är Kina som ligger långt före. Northvolt är ett exempel på övertron att oprövade aktörer direkt ska vara spelklara och producera kvalitet från start.
Det finns ju sedan mängder med misslyckad svensk industripolitik, men det viktigaste är att det inte ska vara industripolitiken som väljer väg. Det måste marknaden göra. På ett sätt kan man ju även säga att kommersiella offentliga företag också är en sorts industripolitik.
Citat:
Varför är du ilsken på SAAB och dess utveckling inom den militära sektorn? Bofors en gång i tiden och dess utveckling av försvarsvapen, FFV? Det forna statliga Televerket och uppbyggandet av det fasta telefonnätet? Statliga Vattenfall och vattenkraften? Statliga Vägverket och alla motorvägar? Det forna SJ och Sveriges järnvägssystem?
Det du skriver ser du i mitt sista stycke i svaret ovan och det du skriver har därför ingenting med omställning som EU nu försöker sig på och som är det jag håller mig till. Du är som vanligt helt fel ute med dina kommentarer.
__________________
Senast redigerad av HerrGickhan 2024-10-28 kl. 18:02.
Senast redigerad av HerrGickhan 2024-10-28 kl. 18:02.
