Citat:
Ursäkta om jag missuppfattade det som att du ifrågasatte hela utdraget. Jag kanske läste in för mycket. Nu inser jag att det bara är en avgränsad del du ifrågasätter. Det var ett rent missförstånd på den punkten.
Men jag förstår fortfarande inte riktigt invändningen. Jag ser att Hage upprepar ”däråt sprang han” men det viktiga är väl inte den exakta ordalydelsen ur Lisbeths mun. Det viktiga är väl att Hage bekräftar att Lisbeth informerat om vart gärningsmannen tog vägen samtidigt som Hage lägger till egen extrainformation om Tunnelgatan och att Lisbeth rent fysiskt stått och pekat. Möjligen att man kan ifrågasätta att Lisbeth ordagrant sagt ”däråt sprang han” (hon kanske sa något snarlikt) men jag ser inte varför någon bör tvivla på att hon över huvud taget pekat ut riktningen på ett likvärdigt sätt.
Att ge ett bekräftande svar på en direkt fråga gör inte svaret bevismässigt värdelöst per automatik. Då skulle man väl få diskvalificera alla svar på vanliga frågor i stil med ”såg du något vapen?” som ställts till otaliga vittnen. Och här rör det ju sig inte ens om ett rent bekräftande utan Hage fyller på med mer information som ger en ganska tydlig bild av att det är självupplevt.
Och som sagt föddes hela idén om att Lisbeth pekat ut riktningen innan polisens ankomst från frånvaron av någon sådan observation i polisrapporterna. Ingen polis kan erinra sig att ha sett Lisbeth eller någon kvinna som stämmer in på beskrivningen peka ut riktningen. Om hon gjorde det när piketpoliserna började springa är det minst fyra poliser som måste ha missat det. Det trumfar rent behavioristiska teorier om hur någon bör bete sig. Mina egna sådana teorier var enbart tänkta som fernissa över den grunden.
Tack för övriga kommentarer!
Men jag förstår fortfarande inte riktigt invändningen. Jag ser att Hage upprepar ”däråt sprang han” men det viktiga är väl inte den exakta ordalydelsen ur Lisbeths mun. Det viktiga är väl att Hage bekräftar att Lisbeth informerat om vart gärningsmannen tog vägen samtidigt som Hage lägger till egen extrainformation om Tunnelgatan och att Lisbeth rent fysiskt stått och pekat. Möjligen att man kan ifrågasätta att Lisbeth ordagrant sagt ”däråt sprang han” (hon kanske sa något snarlikt) men jag ser inte varför någon bör tvivla på att hon över huvud taget pekat ut riktningen på ett likvärdigt sätt.
Att ge ett bekräftande svar på en direkt fråga gör inte svaret bevismässigt värdelöst per automatik. Då skulle man väl få diskvalificera alla svar på vanliga frågor i stil med ”såg du något vapen?” som ställts till otaliga vittnen. Och här rör det ju sig inte ens om ett rent bekräftande utan Hage fyller på med mer information som ger en ganska tydlig bild av att det är självupplevt.
Och som sagt föddes hela idén om att Lisbeth pekat ut riktningen innan polisens ankomst från frånvaron av någon sådan observation i polisrapporterna. Ingen polis kan erinra sig att ha sett Lisbeth eller någon kvinna som stämmer in på beskrivningen peka ut riktningen. Om hon gjorde det när piketpoliserna började springa är det minst fyra poliser som måste ha missat det. Det trumfar rent behavioristiska teorier om hur någon bör bete sig. Mina egna sådana teorier var enbart tänkta som fernissa över den grunden.
Tack för övriga kommentarer!
Fint, då fick vi det missförståndet uppklarat i alla fall. Ledsen om jag på något vis givit fel intryck. Resten av din argumentation om den saken betraktar jag dock som sofismer. Att Jonsson lägger orden i Hages mun går ju inte att bestrida, och när en förhörsledare lägger orden i munnen på ett vittne så blir bevisvärdet av den utsagan mycket lågt. Det är ett objektivt konstaterande och inte någon åsikt.
Sedan ser jag att det är min tur att ha missförstått någonting. Jag har inte av dina tidigare inlägg förstått att du hävdat att Lisbeth Palme pekat ut flyktvägen innan polisen kom. Nu tycker jag dock att det låter så. Om jag fått det om bakfoten ska du vara välkommen att rätta till det. "Hela idén föddes", säger du, men menar du då i ditt eget huvud eller på något annat vis? Jag hänger inte riktigt med.
I sak undrar jag om det kan stämma att hon pekar innan polisen kommer, och även invändningen om att fyra piketpoliser måste ha missat pekningen tycker jag verkar konstig. Det är väl ändå inget anmärkningsvärt med att något vittne på mordplatsen pekar ut åt vilket håll gärningsmannen försvann, utan det borde flera vittnen ha gjort både till Söderström & Windén och till piketpoliserna. Hur skulle de annars veta åt vilket håll de skulle springa? Någon ordentlig dokumentation av allt sådant pekande verkar dock inte finnas i polisrapporterna, utan det underförstår man.
Det är min uppfattning att Engström och polisen kommer ungefär samtidigt till mordplatsen. Då kan han ju inte finnas där och få sin påstådda pekning av Lisbeth innan polisen kommer. Det är där skon klämmer för min del. Men om polisen redan kommit så borde ju Lisbeth peka åt poliserna och inte åt Engström. Det finns överhuvudtaget inget skäl för Lisbeth att peka åt Engström, annat än om hon misstagit honom för en poliskommissarie eller tror att han kan hjälpa till med att få fart på poliserna.
Här får man även hålla i minnet att piketpoliserna sitter kvar en stund i bussen innan de kommer ut. Gedda berättar att en kvinna kommer fram och bultar på bussens fönster medan de sitter därinne. Den kvinnan kan ju knappast vara någon annan än Lisbeth Palme, i ett av de mer tragikomiska ögonblicken i hela den här historien. Så även om piketen kommer nästan samtidigt som Söderström så verkar mannarna inte kliva ur förrän efter nästan en minut. Hur mycket de hinner höra med vittnena på mordplatsen innan de springer, det ska jag låta vara osagt, men Söderström & Windén var ju ute och hörde sig för, liksom även Östling från piketen.
Även om det är riktigt som Anna Hage säger, att hon hört och rentav sett Lisbeth peka ut flyktvägen så säger hon ju ändå inte vem Lisbeth sagt det till. Hon säger ju inte att "det var en tjock kille i rock" (eller något i den stilen) som Lisbeth sa det till. Inte heller säger hon något om polisen finns på plats när detta utspelar sig, men jag utgår från att de redan kommit då. Livräddningsförsöken tycks ha pågått ända tills ambulansen kom, vilket ligger ungefär en minut efter polisens ankomst.
Så hela föreställningen att det är Engström Lisbeth pekar ut flyktvägen åt, den finns det bara en källa på – nämligen Engström själv – och den källan är ju inte alltid att lita på.
Vare sig förloppsanalysen rörande Engströms och polisens ankomsttid till mordplatsen – som ligger ungefär samtidigt såvitt jag kunnat utröna – eller någonting annat säger att Lisbeths pekning ligger tidigare än polisens ankomst. Någon hållbar bevisning för att Lisbeth överhuvudtaget pekat finns inte, utan det vi har är Engströms påstående och Anna Hages uppgift – varav det förra är opålitligt och det senare tyvärr har väldigt lågt bevisvärde av sagda skäl. Då blir det inte så mycket att hänga i granen.
Och som sagt är det bara Engström själv som säger att det är till honom som Lisbeth riktar sin pekning. Kort sagt tycker jag det känns som att Engström "korpat" den där pekningen, alternativt att Lisbeth missuppfattat Engström som en "kommissarie" och av det skälet pekat ut flyktvägen för honom. Det ter sig fortfarande förbryllande för mig att Lisbeth skulle "öppna sig" för Engström och enkom till honom berätta om flyktvägen och att hon själv blivit beskjuten.
Allt detta om pekningen ligger knappt ens på fotnotsnivå, men vad som inte direkt ligger på fotnotsnivå det är när Engström kommer till mordplatsen. Det är just av det senare skälet som jag håller kvar lite vid det här, för om Lisbeth pekar innan polisen kommer så måste tidslinjen för Engström revideras, och det tänker jag inte ge mig i kast med på så lösa boliner.