Är det oetiskt att skippa vissa syskon i sitt testamente?

Men det knepiga med det är ju att alla har olika många barn och åtminstone ett av syskonen har en kanske i framtiden växande familj osv. Din modell skulle innebära att han som jag älskar som om han vore min egen enda son och som börjar bli vuxen nu får 1/12 av arvet och 2 andra syskonbarn som är bebisar får 1/3 vardera och deras framtida syskon 0. Från början tänkte jag att huvudarvingen skulle ärva allt helt själv, men Syskon 2 står mig ändå ganska nära så kom på att han kanske skulle med och sen började det spåra ur.

Hur mår du är min första fundering?

Låter som du har planer på att avsluta ditt liv och därför planerar vart du vill att dina tillgångar ska hamna?

Om så är fallet tycker jag att du ska försöka få hjälp. Jag känner inte dig men jag vet hur hopplöst det kan kännas men jag lovar dig att du kan vända detta och må bättre. Ge inte upp bara!

Jag får känslan av att du är nånstans mitt i livet och därför bör ha många år kvar. Vem vet vad de åren har att erbjuda.

Släpp ditt fokus på testamente och fokusera på att hitta vägar till att må bra!

Vet inte om man får fördela det så här. Som jag minns det får man sedan länge inte som föräldrar ge mindre än 50 procent av vad de procentuellt skulle ha. Det är möjligt att det är annorlunda för syskon.

Glöm inte att skriva att ARVET ÄR ENSKILD EGENDOM! Då är det skyddat vid ev skilsmässa eller make/makas bortgång om det finns särkullbarn. Den formuleringen innebar att jag fick behålla hela arvet efter min far (4 miljoner) när maken dog.

Jag ska skriva ett testamente då jag inte har några bröstarvingar eller någon maka. Jag har 3 syskon som alla har barn snart. Rent spontant så vill jag att ett specifikt syskonbarn och ett specifikt syskon ska få ärva. Den ena älskar jag som han vore mitt eget barn även om han sällan vill ses nu för tiden. Den andra är det enda syskonet egentligen som jag har någon kontakt med utöver vid högtider typ.

1. Syskon 1 får inget arv, men ett av hans barn blir huvudarvinge med kanske +/-50%
2. Syskon 2 får ärva kanske 30-50%
3. Syskon 3 blir utan till både sig och sitt barn

Detta är ju mina spontana önskan. Syskon 1 skippar jag medvetet, men dissar inte hans andra barn medvetet egentligen. Jag har av olika skäl inte lika nära relation till dem bara. Syskon 2 kan ju ge pengar till sitt barn om han vill eller whatever så han och hans barn får det ändå bra. Syskon 3 har jag verkligen inget emot och inte dess barn heller, men vi har aldrig direkt umgåtts eller träffats något utanför släktträffar och knappt ens då p.g.a. jobbrelaterade omständigheter. Syskon 3 är för övrigt min tvilling.

Hur är det rimligt att göra här? Gå på den ursprungliga magkänslan med 2 arvingar eller kanske göra så att huvudarvingen får 50%, Syskon 2 30%, Syskon 3 10% och Syskon 1:s övriga barn delar på 10%? Arvet är ju inte så stort eftersom jag bor i hyresrätt och endast har kanske några hundra tusen i tillgångar kvar så det blir ju inga belopp som gör någon större skillnad för någon om man splittar upp det för mycket. Ska man bara gå på hjärtat? Är kanske sårande nog att ge syskon 3 mycket mindre än de övriga om man räknar in deras barn och som sagt så tycker jag verkligen inte illa om denne eller nåt, vi har bara inte någon nära relation direkt. Syskon 1 kan fan inte klaga om dess barn ärver totalt sett mest av alla, men denne kommer inte att få något själv punkt slut.

Eller ska man köra typ huvudarvinge 30%, syskon 2 30%, syskon 3 30% och sykon 1:s övriga barn delar på 10% bara så att det blir mer rättvist? Eller är det mer rättvist att de som försökt älska mig får lite mer? Rättvisa eller hjärta? Hjärnan eller magkänslan? Jag har en jävla beslutsångest och jag måste bestämma mig snart. Hur tänker folk där ute som inte egentligen har några naturliga arvingar så att de själva måste bestämma typ person för person vad alla ska ärva?

Bonusfråga: Vem ska man ha som vittnen? Får ju inte vara familj och det känns taskigt att blanda in vänner (om jag nu ens skulle kunna skrapa ihop 2st vänner) eller arbetskollegor. Känns ju lite whack att skriva hela testamentet själv och sen gå till en jurist och någon kollega till honom kanske som får bevittna min underskrift bara till fullt pris. Men det är kanske ändå en relativt liten utgift och man kanske borde ha testamentesbevakning eller vad det kallas så att testamentet kommer fram ordentligt efter döden? Har för mig det bara rörde sig om några få tusenlappar, men kanske spårar om man ska betala 2 vittnen med juristtaxa också?