Min mormor har terrorriserat mig under uppväxten

Nu när hon är gammal sitter hon och säger att hennes pappas pappa inte var någon snäll person och han rymde hemifrån vid 16. Sen beklagar hon sig över att hon inte kunde leva upp till sin far och skickades runt i europa själv och skulle lära sig saker när hon var mycket ung.

Jag tror hon har tagit ut detta på mig då jag alltid vaeit livrädd för hur jag ska betee mig runt henne. Var man mätt och inte ville ha mer gjorde man fel och skulle skämmas för att man inte ville ha mer, samtidigt skulle man inte äta för mycket. Allting var fel. Ringde hon hem och man svarade på telefonen fick man veta att man svarade otrevligt. Jaha hur tar man sådan information när man är 4? Joo det är något fel på mig.

Detta har påverkat mitt självförtroende och bidragit till ett hat mot kvinnor, då min mamma inte stod upp för mig heller utan var emotionellt frånvarande hela min uppväxt och jag fick stå ut med att hantera alla motgångar själv.

När jag började universitet hjälpte ingen mig med boende och jag for runt själv och letade medan jag samtidigt skulle klara studierna. Det gick åt helvette.

Sen fortsatte det så utan hjälp i massvis med år och här är jag nu otroligt framgångsrik på ett personligt plan då jag processat 2070097x emotionella saker men jag har lite kvar…

Jag tror min mormor var elak mot mig pga jag är livrädd för henne än idag. Hur kan jag konfrontera henne och be henne fara åt helvette en gång för alla?

Jag tycker det låter som att hon är narc/milt psykopatisk. Som förnedrar en 4-åring på det sättet. Det är inte ett friskt beteende. Nej, du ska nog bara strunta i henne eftersom hon är empatiskt handikappad. Det finns inget att diskutera med en sådan. Det är ungefär som att diskutera kryptografi med en 4-åring. De har inte förmågan att förstå vad du pratar om.

Hon terroriserar mig fortfarande men jag har aldrig konfronterat det - men nu är det dags att hon får min vrede för det är så gott som jag vet bara mig hon gör det på. Det skapar en dynamik där jag är rädd för henne och hon sedan attackerar mig väldigt subtilt, för att rubba mig ur balans. Nästa gång när jag ser henne ska jag dock trycka ner henne pga jag tar inte mer skit men det måste ske på ett snyggt sätt. Hon uppfattar att jag hatar henne och hon är skicklig på att spela det rill hennes fördel.

Jag ska vara rak och tydlig och dra tydliga gränser med henne. Klippt och skuret. Även fast min mor av oklara anledningar fortfarande fjäskar till den där tyrannen.

Helst av allt vill jag dock aldrig mer se henne.

Det gör du nog rätt i. Men tänk på att hon eventuellt njuter av din reaktion. Det blir lite som att brottas med en gris. Grisen har kul och du blir bara skitig. Jag skulle råda dig att hålla dig kortfattad och saklig, inte brusa upp och bara lägg på och blocka om det blir ett gräl.

Varför ska du ge dig på en gammal tant? Skit i henne och gå vidare med livet istället.

Är hon inte snäll så bör du tala om det. Man har inte skyldighet att umgås med dem som får en att må dåligt. Självbevarelsedrift.

Nej, du ska artigt och i faktiska ordalag uttrycka vad du tänker kring er relation och sedan säga att du inte vill ha mer med henne att göra (om det nu verkligen är så och du innerst inne inte hoppas på att hon ska be om förlåtelse så att er relation normaliseras). Om du visar dig känslosam åt ena eller andra hållet går hon vinnande ur striden.

Tryck ned henne tillbaka! Som vuxen man är du både fysiskt och mentalt starkare än din mormor . Du kan börja med att påtala att hon är gammal och kommer dö snart, att ingen tycker om henne, att hon kastat bort sitt eget liv på att vara bitter etc. Lura henne på pengar, använd fysiskt våld , skräm henne på natten

Underskatta inte tanternas makt, det har visdom och pengar. De skulle kunna få mycket att hända emot dig.

Såna personer tar inte till sig av kritik. Det kommer bara sluta med att det är ditt fel.
Minimera all kontakt eller klipp den helt.

Varför inte bara ge fan i att umgås med kärringen?

Min morfar gjorde något liknande mot mig, han var en riktig mobbare och orm i gräset.
Gick jag upp i vikt så var jag för tjock, gick jag ner så var jag för smal. Håret var antingen för långt eller för kort och kläderna var antingen för pösiga eller för tajta, ja allting var fel så det gick liksom inte att få rätt mot honom. Det var så absurt att jag kunde bli anklagad för att vara för högljud och för tillbakadragen under samma dag så högtiderna var hemska för mig.

(Det är först på senare tid som jag börjat kunna uppskatta dom igen och det är tack vare min underbara tjej!)

Sådär höll han på med mig så länge jag kan minnas, jag har pratat med mina bröder om det och dom känner inte igen det alls så jag antar att det måste ha varit riktat mot mig personligen...
Men så för 7-8 år sen sa min pappa upp kontakten med honom under ganska dramatiska omständigheter, då fick jag reda på det ena efter det andra hemskheter som hans svärfar utsatt honom för under tiden han var gift med min mor. Det var skönt att få reda på att det var gubbjäveln det var fel på och inte mig, så jag ringde upp honom och bad han att dra åt helvete!

Han dog för ett par år sen, ensam och bitter.
Ett passande slut för ett rövhål som honom!

Be henne dra åt helvete helt enkelt, du har ingen skyldighet gentemot henne och du ska inte vara hennes boxningssäck!