Vad konservatism egentligen är

Jag tror inte på det där alls. Däremot är det tydligt att den så kallade friheten idag är något av en bluff. Jag menar att möjligheten att välja mellan en massa alternativ för olika grupper automatiskt ska ses som något positivt.

Jag har en tonårsdotter och i hennes klass finns en hel rad elever som har olika idéer om könsbyte. Man behöver inte vara direkt radikal för att inse att något är sjukt. Jag vill inte kalla dem pervon men de framstår som offer för en samhällsordning som spårat ur.

Jag är personligen helt övertygad om att RFSL har rätt i frågan om att sexuell läggning är något flytande. Alla är, så att säga, till någon del homosexuella. Däremot betyder ju inte det att samhället ska uppmuntra alla sorters avvikande beteenden. Att RFSL har rätt i en sakfråga betyder inte att RFSL skulle ha en agenda som är vettig eller positiv. Jag har en kompis som jobbat där och vittnesmålet från insidan var inte positivt. Det är en miljö full med galningar som driver olika sorters extrema idéer. Det är inte en organisation som står för en gemensam tydlig idé om att göra samhället bättre för alla utan en plats där galningar slåss internt om att driva idéer som ska gynna den ena eller andra mikrofraktionen.

Att förbjuda eller trycka ner olika företeelser tror jag egentligen inte på. Att prata om vad som är ett normalt samhälle framstår som svårt. Däremot behöver samhället inte uppmuntra alla sorters dumheter.

Att vissa människor har en avvikande könsidentitet är inte hela världen. Även i typ Iran är det bland vanligt folk välkänt att sådant existerar. Det är knappast så att detta beteende smittar. Att ha sådana personer inlåsta kommer inte att göra något bättre. Däremot behöver inte samhället hålla på och göra en så stor grej av sådana frågor. Även i Sovjetunionen tolererades sexuella minoriteter. Så länge de höll sig på sin kant och inte störde ordningen i stort fick de hållas.

Konservatism/ progressivitet är enligt mig mer personlighetsdrag/ sätt att tänka.
Vissa är mer "öppna" för nya saker, andras är mer stängda i sitt förhållningssätt gentemot världen och i den skillnaden uppkommer olika ideologier/ hur man vill att samhället ska ordnas. inte så mycket krångligare än så faktiskt.
Och det finns lika mycket tydliga idéer om vad som är bra eller dåligt, fler! skulle jag våga påstå inom konservatism som det gör inom progressiva ideologier.

Sen skiljer slutmålet självklart på olika platser i världen, eftersom vad som varit traditionellt i kultur A skiljer från det som varit tradition i kultur B. men det kallas likväl konservatism på båda ställena.

Friheten att kunna välja har, trust me, enorm positiv betydelse för stora grupper av människor i samhället....din tonårsdotter ex. eller alla som inte fötts med ett von eller af i släktnamnet och deras möjligheter att kunna välja att ex studera istället för att slava i en gruva resten av livet.

Sen sexuellt läggning är EN SAK, könsidentitet något annat, (blanda inte ihop dessa).
och precis, att vissa människor har en annan könsidentitet, eller sexuell läggning, än den som andra tolkar att individen i fråga "bör" ha, är verkligen inte något som ens är värt att uppröras över...men för "vissa" traditionalister är detta tydligen det absolut värsta de kan kan tänka sig...det rubbar hela deras nogsamt ordnade världsbild.
Det smittar inte....har aldrig gjort heller och det bör alldeles självklart accepteras i samhället, eftersom...ja även dessa människor existerar och är nu människor och inte några slags ufon som andra ska tillåtas att slå eller stå på. De ska ha samma rättigheter och möjligheter att existera som alla andra.

Med friheten att välja avsåg jag här företeelser som elavtal eller friskolor. Du verkar tolka in social mobilitet i det hela och det ser jag ingen anledning att ha några synpunkter på. Att vi skulle införa någon sorts kastsystem i Sverige låter som en något udda idé.

Min tonårsdotter anser själv att hennes klasskamrater är knäppa. Hon går i en skola i ett så kallat mångkulturellt område. Där är det en vanlig uppfattning att Sverige är ett land marinerat i rasism. Att man själv inte kommer att lyckas i livet är typ förutbestämt och det beror på att svenskarna/rasisterna som sitter på alla poster av betydelse har bestämt att det ska vara så. De flesta har en halvtaskig social nivå med föräldrar som jobbar inom enkla praktiska yrken. Min dotter är en av de få i sin klass som har en tydlig idé om vad hon ska göra i livet. Men detta är liksom svenskarnas/rasisternas fel, inte mycket att göra något åt. Bortsett från de här sakerna är min dotter nöjd med sin skola. De har bra lärare, hygglig ordning och reda och hon kommer att gå ut med höga betyg.

Att vissa personer har avvikande sexuell läggning och/eller könsidentitet är för mig ingen stor fråga. Det får vara som det vill med den frågan. Däremot vill jag inte att samhället ska uppmuntra alla sådana företeelser. När många unga håller på och uppvisar konstiga tendenser är det inte i sig något sunt tecken. Sedan är det ju fullt möjligt att någon faktiskt har något riktigt case, så att säga. Att trycka ner det hela aktivt verkar överdrivet men någonstans kommer ju tokigheterna ifrån. Sociala medier?

Du menar klassystem.
Du har konservativa på detta forum som mer än gärna skulle se en återgång till klassystem. Dvs att "vissa" skulle förbjudas möjligheter och rättigheter i sina liv, så att de lättare går att utnyttja.
För att nu inte tala om de konservativa som gärna vill se traditionella könsroller, så din dotter ex. lättare ska kunna gå att äga, kontrollera och tvinga.

Tycker du samhället "uppmuntrar" till fattigdom via att ex. ha socialförsäkringar som förhindrar att människor inte kan betala sin hyra?
Eller att samhället "uppmuntrar" till sjukdom för att vi har mer eller mindre gratis sjukvård?
Vi har idag en större acceptans av olikheter avsende sexualitet samt könsidentitet. Det är inte att "uppmuntra" utan just acceptans.
Det du har fullt naturligt är en period i ungdomsåren då människor är osäkra vilka de är och testar olika saker...så har det alltid varit och kommer säkert alltid förbli och garanterat något som i stort är gott, eftersom det gör att människor helt enkelt mognar. men har i alla tider varit enormt irriterande för konservativt lagda människor, som bara klarar av att alla är och beter sig exakt så så de tycker människor ska vara och bete sig...
Så det viktiga här, enligt mig är bara att vara noga då man gör något allvarligt ingrepp i en människa, så man är säker på att det faktiskt handlar om annan könsidentitet och inte bara övergående fas.
Och att konservativt lagda människor lär sig acceptera att människor faktiskt har rätt att vara och bete sig så som de faktiskt nu vill, så länge det inte skadar annan part.

Återigen ger du uttryck för ett liberalt synsätt. Att vissa företeelser som homosexualitet existerar oavsett är inte relevant. Du sätter ingen tydlig gräns för hur samhället ska förhålla sig till sånt. Det innebär att du håller porten till det sluttande planet vidöppen. När du tar upp tonåringars förvirring kring sexualitet och könsidentitet med hänvisning till RFSL så är det ett uttryck för just detta. RFSL är en ytterst subversiv lobbyorganisation som alltid riktat in sig på lättpåverkade barn och ungdomar. I Ryssland hade en sån organisation varit olaglig. Det anser jag är ett sunt synsätt. Man behöver inte välja mellan att hänga homofiler i lyftkranar och att ha Sodomo och Gomorra som i väst. Men kriminalisering och/eller patologisering av företeelser som inte är friska och normala är ett självklart inslag i ett konservativt samhälle.

Kastsystem var det du beskrev innan, alltså att mina barn skulle bli gruvarbetare för att det är ”deras lott i livet”. Yrken/roller går i arv, bra som dåliga. Klassystem är ett vänsterfluerat hittepå-begrepp som hör hemma på sophögen.

Man kan naturligtvis hävda att klassindelningen från 1800-talet var ett resultat av någon sorts komplott. Jag passar på själva sakfrågan men teoretiskt sett är det förstås möjligt. Dock har den sociala utjämningen under 1900- talet rättat till eventuella orättvisor. De gruvarbetare eller ditos barn som haft förutsättningar att bli något mer än gruvarbetare har ”uppgraderats” och så har frågan lösts. Den del av arbetarklassen som på riktigt varit förtryckt har upphört att vara det.

Med invandringen har förstås den sociala arenan förändrats. Precis som alla relevanta etniska svenskar uppgraderats” kommer en ny uppsättning backstugusittare från diverse efterblivna länder. Ett behov har därmed uppstått av att genomföra samma sorteringsprocess med denna grupp. På så sätt uppnås rättvisa och legitimitet åt den rådande samhällsordningen.

Det verkar finnas vissa på detta forum som försöker göra gällande att den enda rena och sanna konservatismen är en sorts radikalkonservatism informerad av ett gäng nazismanstrukna filosofer. Jag tror inte på det riktigt. Min uppfattning är att John McCain var en bra politiker medan Adolf H. inte var det.

Resonemanget om socialförsäkringar och sjukvård förstår jag mig inte på riktigt. Att tro på något sådant låter som en nyliberal parodi. Konservatismen har mer allmänt inget emot sociala trygghetssystem eller statliga lösningar på olika samhälleliga problem.

Att säga att vi har en acceptans för olikheter har jag inga direkta synpunkter på. Det framstår i sig som rimligt. Däremot tror jag inte på att olikheterna uppstår naturligt. Det beror på någonting. Detta någonting är legitimt för samhället att bekämpa.

Att människor är osäkra på olika saker när de är unga är inget konstigt. Så har det alltid varit. Däremot har strävan efter olika HBTQI-relaterade påhitt ökat i omfattning. En viss grupp hör till detta på riktigt. Det är som det är med det. En betydligt större grupp är osäker och förleds att tro på sådant. På 1980-talet och tidigare fanns inget sådant. De som verkligen var avvikande pysslade med sina saker i smyg men den sunda majoriteten blev aldrig utsatt för några impulser att ifrågasätta sin naturliga hållning. Detta är ett sentida fenomen och inget som är naturligt eller önskvärt över huvud taget.

När det gäller frågan om könskirurgi vill jag passa på den eftersom jag ser den som medicinsk. Att jag ska ha tvärsäkra uppfattningar om den blir ungefär lika rimligt som att jag ska gissa att några personer bakom olika alias på Flashback har cancer.

Min generella uppfattning är att samhället ska utformas för majoriteten. Minoriteter får så klart finnas till men ska veta att de är underordnade. Inga anpassningar ska ske till några minoriteter utan att eventuella kostnader för majoriteten först ska fastställas. Som regel ska eventuella anpassningar ske på ett sätt som minimerar kostnaden för majoriteten. Majoriteten ska vara garanterad att alltid ha sista ordet.

Jag tror på en pragmatisk hållning. Det som fungerar är bra och det som inte fungerar är dåligt. Den modell av konservatism som du verkar företräda framstår som relaterad till nazismen. Hitler ansåg att att judar skulle skickas till läger. Du verkar tycka att alla med avvikande sexuell läggning eller könsidentitet ska skickas till läger. Skillnaden framstår inte som så stor.

Om vi ska hålla oss till historiska paralleller tänker jag att det varit bättre att mobilisera judarna, som i WWI än att skicka dem till läger. På motsvarande sätt verkar det bättre att låta diverse avvikande element leva så normala liv som möjligt, så länge det inte leder till någon uppenbar skada. En variant kunde ju annars vara att utropa Västerbotten till depraverad zon där alla sorters element kan bosätta sig och syssla med sina perversa förehavanden.

Jag tror att samhället måste utgå från folkviljan. Det finns inget självklart i att folk ska vilja ha allmän tolerans mot alla sorters absurda företeelser. Det finns rätt många länder i världen som har både demokrati och låg/ingen tolerans mot sådant. Det finns ingen naturlag som säger att allt spårar ur av sig självt.

Du fortsätter din liberala linje med ”pragmatism” och naziepitetssmetande. Det finns inget som skiljer din retorik från random liberalers på flashback. Återigen uppmanar jag dig till att lyfta blicken istället för att sjunka till Godwin’s lag. Det har historiskt inte varit det minsta kontroversiellt att vårda mentalsjuka på inrättningar. Dit har sexuellt avvikande beteende hört och därtill har det även varit straffbart när det rört handlingar. Däremot har det självfallet inte inneburit att alla sådana hamnat där. Jag ser dock inga problem med att ha ett explicit förbud mot sodomi och andra sexuella avvikelser. Det hade Sverige fram till 1944. I många andra länder i väst avkriminaliserades homosexualitet långt senare, först 1967 i England exempelvis. Det kan du ju betänka när du kör reductio ad hitlerum.

Jag har inte mycket till övers för ”folkvilja”. Den är alltid bara en spegelbild av den propaganda som rådande etablissemang bedriver. I Sverige har vänstern sen länge tagit över alla viktiga samhällsinstitutioner inklusive media, kultur, statsapparat och universitet som samtliga ligger uppströms politiken.

Hur definierar du grundproblemet och vilken lösning vill du se? Jag tycker att det bara blir ett försök att balansera på slak lina när man är motståndare till patologisering och/eller kriminalisering av beteenden som samhället har noll skäl att främja utan tvärtom all anledning att stävja. Vi har facit i hand och har sett hur samhället förändrats till det sämre i takt med att sexuellt avvikande flyttat fram sina positioner. Dessa har omformat samhället efter sina preferenser. Som jag ser det är frågan faktiskt digital.

Jag vet inte varför du tar upp ”fängslande av stora grupper”. Det är inget jag fört fram. I ett normalt fungerande konservativt samhälle kommer det inte att behövas. Exempel på sånt från socialt eller politiskt instabila länder blir därför inte relevanta.

Det är inget ”inslag” utan folkviljan är i princip uteslutande ett resultat av propaganda. Det är helt omöjligt för konservativa att vinna ett propagandakrig i Sverige. I alla fall så länge samhället inte börjar kollapsa på riktigt. Som jag skrev tidigare kontrollerar vänstern alla viktiga samhällsinstitutioner. Den kontrollen använder vänstern för att censurera, kriminalisera och demonisera allt och alla från höger. Tyvärr ser man hur naiva de flesta högersinnade är då de mest ägnar sig åt att lipa över hur osportlig och odemokratisk vänstern är. Bakom vänstern återfinns också starka krafter i väst med enorm finansiell och ekonomisk makt.

Och vad är nästa steg när du märker att konservativa inte kommer acceptera din världsbild?

Jag ser inget grundproblem utan utgår från nuläget och ”den nära samtiden”. Att prata om ”ett konservativt samhälle” står för mig i motsats till hela idén med konservatism. Det är en typ av idealsamhälle som inte passar in i det konservativa tankemönstret.

Jag är ingen svuren motståndare till att patologisera någon och heller inte till andra radikala påhitt. Jag vill bara att de ska ha ett väldigt tydligt mål. Vi tänker oss att majoriteten i ett samhälle vidtar diverse åtgärder mot en viss minoritetsgrupp, vilken det är spelar ingen roll. Då vill jag att ”vinsten” i kronor och öre eller i faktiskt mätbar livskvalitet ska stå i tydlig proportion till åtgärderna. Det hela ska inte bygga på principer och ”tyckanden” utan på mätbara förändringar i samhället. Man ska inte bara tro att det blir bättre, man ska veta det.

Jag skulle idag påstå att åtgärder som att t.ex. likvidera Rawa Majid och andra av hans sort har en betydligt högre payoff-rate än att sätta sexuella avvikare i fängelse. Jag vill nu inte specifikt propagera för en massa avrättningar, bara visa ett exempel på en annan radikal grej som i relativ mening vore mer relevant att överväga.

Det jag menar med folkviljan skulle vi istället kunna kalla för folklig acceptans. De flesta människor bryr sig inget särskilt om en stor mängd frågor. Man kanske tänker att man vill ha feminism för att man blivit itutad att det är neutralt, oproblematiskt och gör världen bättre för alla. Om de där grundpelarna ruckas på så slutar man vilja ha feminism.
De enda som vill ha feminism ”på riktigt” är en mindre grupp aktivister. Det spektra av samhällslösningar som majoriteten kan acceptera är i praktiken ganska stort.

Jag är med på att den direkta folkviljan mest styrs av kortlivade trender och propaganda, som exemplet med feminismen ovan. När det däremot gäller den folkliga acceptansen så påstår jag att den inte lika lätt förändras. Jag ser det inte som någon prioriterad fråga att få utanför området för den folkliga acceptansen. Jag skulle inte säga att sättande av sexuella avvikare i fängelse ingår i den folkliga acceptansen. Tvärtom skulle sådana åtgärder kunna leda till ett betydande motstånd vilket är kontraproduktivt. Jag vill helst genomföra förändringar som är mer tekniska och som få bryr sig om.

Att olika vänsteraktörer agerar fult i en mängd avseenden är sant. Jag tror på att angripa frågan på systemnivå. Bidragen som finansierar mycket av vänsterns strukturer kan dras in. Detta gäller en bred flora av bidrag. Sedan behöver de krafterna i slutänden besegras i ärlig kamp på slagfältet. Att fängsla dem, avrätta dem eller liknande är inte konstruktivt. Samhället blir inte det jag hoppas på för att alla idéer utom mina egna förbjudits utan för att det finns ett brett stöd för vissa idéer och förändringar. Utan pluralism dör alla samhällen.