Högskoleprovet, ett prov för de misslyckade?

Men du läste ju bara sex år i folkskola så något motsvarande gymnasium, än mindre universitet, var aldrig aktuellt för dig. Då är det väldigt lätt för dig att ha åsikter, väldigt tydligt grundade i bitterhet, missunnsamhet och någon sorts iver att komma med förnumstiga uppläxningar på områden du har noll insikt i, om vad för prov som borde ha funnits eller inte funnits på din tid och vad som bör eller inte bör finnas nu.

Det är ju dels inte något som du vet någonting om: Att ha ”slitit” i tre år i svensk gymnasieskola år 2024, där de viktigaste kriterierna är konsekvent fjäsk, konformism, att rabbla upp exakt de klichéer ur ”värdegrunden” som förväntas, allra helst som tjej (gärna snygg sådan, i den mån man har manliga lärare) - det skulle alltså vara det ultimata kvittot på att man har vad ”svensk arbetsmarknad behöver”? Kan dessutom tilläggas att man allra helst bör ha gått i en privat gymnasieskola med fejkade vapensköldar och annat trams, och med ägare på Caymanöarna, som marknadsför sig just med det höga snitt deras fantastiska studenter får i glädjebetyg.

Verkligen det i särklass - ursäkta ordvitsen - mest idiotiska jag har läst idag, men bara ett av hundratals lika idiotiska inlägg från dig om både det ena och det andra ämnet.

Som om förresten det enda syftet med utbildning i ett samhälle som har anspråk på att behålla någon som helst nivå av kultur, civilisation och fortbestånd överhuvudtaget bortom högst ett par generationer, skulle vara att ”förberedas” för gigjobb, kontorsjobb i ”öppna landskap” under New Public Management, eller att andas in giftgaser på blufföretag som Northvolt. I din bisarra och senildementa Ayn Rand-värld kanske.

På vilka grunder man kan komma in på universitetsutbildningar är för det andra inte något som påverkar dig det allra minsta, vare sig nu eller när det begav sig. Då blir det lätt att man bara försöker dra ner andra till samma nivå, som en krabba bland andra krabbor i en hink.

Fast ett resultat på 1,8 på HP är det ändå arbete bakom. Bara det att du visar vad du åstadkommit på ett par timmar. För att scora högre resultat krävs att du pluggat matte och läst större texter på svenska och engelska. Det är ingenting du kommer att uppnå på en dag.

Att du inte använde tid direkt inför fråntar ju inte att du är bra i läsförståelse, duktig på matte och har ett stort ordförråd. Det hade du inte haft om du inte hade lagt ned tid på att lära dig dessa saker någon gång i livet.

Som jag uppfattade det var högskoleprovet en komplettering man kunde göra ifall man inte går direkt från gymnasiet till högskolestudier utan har några år däremellan.

Det var väl från början för att underlätta för studier även när man är 25+ och har någr år i arbetslivet.

Men där finns/fanns väl också arbetslivspoäng.

Sedan verkar det gått till något som alla gör för att om möjligt förbättra sina chanser att komma in på en högre utbildning.

Jag ser egentligen inget fel i att göra högskoleprovet. Första gången lär de flesta få ett sämre resultat än de sedan får vid andra, tredje provet helt enkelt eftersom det underlättar att veta hur ett högskoleprov är utformat.

Tänker du berätta vad det är som hindrar plugg-hästarna från att håva in höga HP-poäng och därmed konkurrera i två urval? Om nu HP är så lätt och inte kräver tidigare ansträngning.

Lycka till med att få över 1.0 på matte-delen utan att ha pluggat ordentligt.

Enligt min erfarenhet är det mycket lättare att få höga betyg på enskilda kurser än att uppnå ett högt resultat på HP.

Jag fick A i alla språkkurser och det samhällsvetenskapliga, men dryga 0.9 på verbala delen @ HP. Hade inte sovit något och höll på att somna de sista provpassen, but still.

På den tiden var "matten" logisk, behövde inte lära mig något direkt, och jag hade vid tillfället säkerligen läst 3000 böcker på diverse språk. Dvs ett nöje för mig.

VEM FAN brydde sig om studier på gymnasiet, livet handlade om att supa och knulla då, en gymnasiefest var viktigare än något prov.

Säger inte att det är rätt tänk nu när man är vuxen men så tänker NORMALA tonåringar.

Helt jävla efterblivet att man ska förvänta sig att tonåringar ska ta skola seriöst och tänka på framtiden. Vem fan vet vad man vill bli och göra i den åldern.

Högskoleprovet är det bästa vi har, det låter smarta och drivna personer få en chans, som levde livet som tonåringar som man fan ska göra.

VARENDA högpresterande jävel på gymnasiet är en jävla osocial mupp nu, har fan inte träffat EN normal person som var duktig under gymnasiet, de är bara fucking weirdos

Jag ska skriva högskoleprovet idag.

Jag har förhållandevis bra bra betyg om man jämför med landets snitt men dåliga betyg jämfört med kompisar.

Jag hade planer på att gå Campus Manilla Gymnasiet (En skola som blivit särskilt uppmärksammad för gratisbetyg eftersom många av deras elever sökt sig vidare till handelshögskolan). Men ångrade mig sedan och gick på ett annat innerstadsgymnasium i Stockholm. Vad jag tror många missar i relation till gratisbetyg är att det finns tre kategorier eller anledningar till att skolor delar ut oproportionerligt goda betyg. I Manillas fall var skolan tidigare en plats där ”fuck ups” hamnade som inte kom in på någon av de andra ”lämpliga” gymnasieskolorna, därför fanns det en praxis att låta elever göra om prov tills de fick ett betyg de blev nöjda med. Detta fick ett bakslag när antagningsgränsen höjdes extremt på bara några år och ambitiösa elever nyttjade detta system till sin fördel. Sedan finns det friskolor som tycker att det ser bra ut om eleverna på skolan har bra betyg och är därför mer generösa. Den tredje kategorin är skolorna där eleverna är dummare än vad som kan förväntas av barn i den åldern och ett A-barn blir relativt till E-barnen i klassen trots att A-barnet skulle vara på C-nivå i andra skolor.

Jag gick på en skola C/nivå skulle likna A-nivå på de flesta skolor i landet. Så för mig känns HP som ett bra sätt att komma in på de extra svåra utbildningarna dit betygen inte räcker.

Sen kan jag tycka att resultat under 1.2 inte borde få användas som antagningsunderlag.

Spelar väl ingen roll hur du tillgodogjort sig det. Det är klart att det underlättar att du gillade att läsa, men du har ändå lagt ner tusentals timmar på att läsa böcker. Det är klart att du har en fördel jämfört med någon som aldrig gör det och skriver. Samma med matten, att du har lätt för det är tacksamt förstås.

Tror egentligen att ditt intresse för att läsa och att du har det lätt för matte är ett uttryck för din rätt så höga intelligens. Det är den som kommer vara en fördel för dig när du tillgodogör sig en akademisk utbildning. Inte att du skrivit prov på en grundläggande gymnasienivå, i diverse ämnen varav mycket inte alls kommer vara relevant för utbildningen du läser.

Problemet med gymansiebetyg är väl att det är ett korrupt system?

Det finns dom som har MVG i allt som inte kan få 2,0 i HP, vilket är väldigt enkelt, då förstår man att betyg tyvärr inte reflekterar kognitiv förmåga, utan snarare socioekonomiska förhållanden så som stabilt hemförhållande och föräldrar som får in sina barn på rätt skola med välvilliga lärare.

Mja, på 70-talet fanns det sedan CP som skulle korrigera betygen centralt i Sverige. Givetvis ordnades det med kommunistiska provstrejker för att få bort dem.

Nu tillhör jag den generationen som klarade sig i livet utan HP men vi förpestades dock av genvägen 25:5. Den var faktiskt än sämre än HP. De som tog vägen 25:5 var i en del fall bortåt 35 år innan avlagd universitetsexamen. Ingen vinner på det.

Varför jag ens skulle utsätta mig för ett matteprov med sikte att få 1.0 är för mig en gåta.