Hur ska jag få min farsa att sluta curla barnbarnen?

Låter som att farfarn är ensam? Har du frågat hur han mår? Om han känner sig ensam. Kanske pusha han till att träffa en ny kvinna? Om han är redo för det. Låt han skämma bort barnbarnen. Sätt en gräns vid projekt. Barnen kan han skämma bort. Farföräldrar/morföräldrar är speciella. En dag har barnen inte farfar i livet. De minns honom som generös och snäll. Mina föräldrar skämmer bort min brors småbarn. Föräldrarna lär barnen om pengars värde, saker kostar. Var glad att han vill vara en del av barnbarnens liv.

Ja det där känner man igen, svärföräldrarna var likadana. Urjobbigt. Men med facit i hand, sönerna har inte tagit skada. Tycker ni ska låta honom hållas men dra ner lite på hur länge han stannar med lite vita lögner. Blir ju inte bra om ni är irriterade hela tiden. Och sätta stopp för det värsta som påklädning och knyta skorna. Och kanalisera hans omsorg till något annat som ni och barnen uppskattar. Han behöver nog känna sig behövd, det kan man kanske bjuda på, han kommer inte orka hålla på så i längden ändå.

Sälj bilen då så är det hela löst.

Jag förstår dig dock - delvis. Problemet är inte hur han är med dina barn och hur det kommer påverka deras framtid för där har du inget att oroa dig för, jag lovar. *cross my heart and hope to die* Låt honom behandla dem som han gör för hittills har du inte beskrivit något farligt. Det är sunt att du reflekterar över din egen barndom och försöker att inte göra om samma misstag. Det kommer påverka hur dina barn blir när de växer upp, inte att han skämmer bort dem för stunden.

Lägg istället energin på att förändra relationen mellan dig(/din partner) och din far. Där kan jag se vinster i ert förhållande till varandra. Sätt de gränser du/ni tycker han passerat med råge men skit i små irritationsmoment. Om du nu inte haft en fördjävlig uppväxt (vilket jag inte tror) så kommer du sakna honom när han är borta. Det verkar ju blivit folk av dig trots allt.

Sen tror jag också, som någon annan nämnde, att han kanske är ensam och sysslolös. Om du kan pusha honom fint där så att han tar upp någon ny hobby så kanske det löser era problem utan att förstöra något annat.

Låter som problemet inte är att han skämmer bort sina barnbarn utan att barnbarnens föräldrar känner att han tar över i deras hem. Det är 2 olika saker. Den senare är enkelt att prata med någon om

De kunde haft en farfar som inte såg dem. Som mina föräldrar…
Herregud, han visar sin kärlek ju! Du låter otacksam och efterbliven. Var klämmer skon kegentligen? Är du avundsjuk i grund och botten?

Kan till viss del förstå TS, men samtidigt vilket i-landsproblem. Ni får säga ifrån, men det är ju inte lätt alltid.

Jag tror att jag lätt skulle kunna be min mamma att städa hemma oss mig om jag bad henne, och farsan hjälper mig med en massa oombett. Jag kommer nog göra samma sak åt mina barn. Med svärisarna är det tvärtom, mest problem att ha med dem att göra men de passar ju barnen i lbland iaf.

Jag ser inget dumt i att skämma bort barnen så länge de inte blir helt tafatta eller tar hjälpen för givet.

Har du inte satt gränser för att han behandlar dig som ett barn så tycker jag det blir väldigt konstigt att du gör det när det gäller barnen. Dels är det mindre konstigt beteende att farfar skämmer bort barnbarn i förskoleåldern än att han behandlar sin vuxna son som ett barn. Dels blir det att du använder barnen som slagträ om du ska dra gränser kring dem som du inte gör kring dig själv. Du kan alltså inte säga nej till att din pappa renoverar ditt hus, men dina barn i förskoleåldern ska säga nej till att han hjälper dem att knäppa jackan?

Jo men det känns ju meningslöst, jag kommer alltid att vara omyndigförklarad och 13 år i hans värld, det är nog ingen fight värd att ta när man närmar sig 40.
Det har jag helt enkelt löst genom att bli vuxen, flytta och starta egen familj.
Kanske var en av flera anledningar varför jag flyttade rätt långt bort också.
För att lära mig överleva i vuxenlivet.

Vilken snäll far du har som vill ditt bästa! Synd bara att han fick en så otacksam son, han hoppas kanske på att hans barnbarn ska bli bättre personer.

Har du bestämt dig för att låta honom hållas så får det gälla även barnen. Ska du sätta gränser får du börja med dig själv. Du kan inte motivera att din femåring ska hämta mjölken själv samtidigt som du inte byter dina fönster själv.

Nej där har du fel.
I mitt och frugans hem är det våra regler som gäller.
Såsom du hade sagt att jag ska rätta mig efter min pappas regler i hans hem.
"Ja men flytta då om det inte passar".
Ja det är just det jag har gjort.

Det är mor- och farföräldrars roll att vara så. Övervägande delen av tiden måste barnen ändå följa regler i förskolan/skolan och hemma. Det blev ju tydligen folk av dig med trots curlingen.

För min son har mormor varit som din far. Hon känner att hon behövs, vilket hon gör, och sonen har haft en vuxen som har all tid i världen och ett oändligt tålamod. Varför ska man missunna barnen det?

Min far var tvärtom extremt tuff mot oss barn (mormor är min styvmor som kom in senare i bilden). Vi fick klara oss själva och aldrig beklaga oss eller ha åsikter om någonting. Det var rena militärläget hemma och noll empati.

För mig är det fascinerande med personer som du TS som blir provocerade av din pappas generositet och omtanke. Det betyder att det är självklart för dig och något som du tar för givet. Hoppas du förstår vilken tur du har haft i livet med en sådan far.