Hur ska jag få min farsa att sluta curla barnbarnen?

Jag vill att han ska vara i deras liv.
Men jag står inte bakom hans uppfostran som helt klart har format mig till det sämre.
Han curlar fortfarande bort mig och ser mig som ett barn fast jag är en vuxen karl med 3 barn.
Hade jag gått och köpt en bil av en modell som han inte godkänt hade han fått panik.

Min farsa har alltid varit riktigt curlande och jag kan nog med handen på hjärtat säga att jag var ett rätt bortskämt barn.
Fick allt jag pekade på när jag var liten, blev skjutsad överallt, fått betalt för allt när jag blev större. bostad, bil, hjälp med ungdomsjobb, allt. Hade ett glidarjobb som gjorde han i stort sett alltid fanns i krokarna om man behövde honom.

Nu bor jag rätt långt ifrån farsan och har själv fru och 3 barn. Klarat mig rätt bra och har ett välbetalt jobb.
Farsan är dock änkeman och kommer därför upp kanske varannan månad, bor här några veckor och snickrar på huset m.m.
Vi har kämpat rätt hårt för att våra ungar ska bli så självständiga som möjligt.
Enkla saker som man bör lära såna som går i förskola. Städa, kunna ta på kläder själv, hämta saker osv.
Men detta raserar han direkt när han kommer.
Ungarna behöver inte göra ett smack. Vill dom ha mjölk går han och hämtar, plocka under efter maten gör han åt dom. Dom behöver inte ens ta på sig skor och jacka för det gör han åt dom.
Frugan sa till honom "XXX du kan väl dra upp dragkedjan själv"
Då tittade farsan bara på henne och sen gjorde han det åt XXX ändå.
Jag ser så jävla mycket i min egna bortskämda uppfostran och tänker bara nejnejnej.
Och ja, vi har tagit upp detta med honom men det går in genom ena örat och ut genom andra.
Frugan har växlat ifrån "Ja men mor och farföräldrar skämmer alltid bort sina barnbarn" till "Din pappa är ju för snäll" och tycker att det är skönt när han har dragit.
Vad ska jag göra? Ställa ultimatum? Jag vet inte om han fattar om jag inte bokstavligt blir rätt otrevlig.
Det känns som vi bygger upp uppfostringsspillrorna igen när gubben har stuckit.
Börjar gå i tankebanorna att det vore bäst om han inte kom alls...

Och ja, vi har tagit upp detta med honom men det går in genom ena örat och ut genom andra.

De e så det ska vara.
Många psykologer tycker att de är en bra balans. Också fint och barnen FÖRSTÅR skillnaden.
Han har massa kärlek att ge då han inte har partner så han försöker ge de till barnen.
Han kan ju försöka ge sin kärlek på andra sätt. Men snälla. Bli inte upprörd över en sån slitsam.
De kommer inte bli svaga och osjälvständigs för de får hjälp när han e där. Varje dag i skolan o när han inte e där Kommer de få känna a på livets hårda skola.

Alldeles säkert har denna kommunikation varit ostrukturerad, ytlig, tafatt, alltså mjäkigt svensk, av typen ”pappa, du kan väl tänka på att kanske inte göra siochså...”. Det duger inte. Gör om och gör rätt. Säg att du älskar gubben, att han är välkommen, MEN att han inte får göra så här: ge honom en lista.

Min farsa har alltid varit riktigt curlande och jag kan nog med handen på hjärtat säga att jag var ett rätt bortskämt barn.
Fick allt jag pekade på när jag var liten, blev skjutsad överallt, fått betalt för allt när jag blev större. bostad, bil, hjälp med ungdomsjobb, allt. Hade ett glidarjobb som gjorde han i stort sett alltid fanns i krokarna om man behövde honom.

Nu bor jag rätt långt ifrån farsan och har själv fru och 3 barn. Klarat mig rätt bra och har ett välbetalt jobb.
Farsan är dock änkeman och kommer därför upp kanske varannan månad, bor här några veckor och snickrar på huset m.m.
Vi har kämpat rätt hårt för att våra ungar ska bli så självständiga som möjligt.
Enkla saker som man bör lära såna som går i förskola. Städa, kunna ta på kläder själv, hämta saker osv.
Men detta raserar han direkt när han kommer.
Ungarna behöver inte göra ett smack. Vill dom ha mjölk går han och hämtar, plocka under efter maten gör han åt dom. Dom behöver inte ens ta på sig skor och jacka för det gör han åt dom.
Frugan sa till honom "XXX du kan väl dra upp dragkedjan själv"
Då tittade farsan bara på henne och sen gjorde han det åt XXX ändå.
Jag ser så jävla mycket i min egna bortskämda uppfostran och tänker bara nejnejnej.
Och ja, vi har tagit upp detta med honom men det går in genom ena örat och ut genom andra.
Frugan har växlat ifrån "Ja men mor och farföräldrar skämmer alltid bort sina barnbarn" till "Din pappa är ju för snäll" och tycker att det är skönt när han har dragit.
Vad ska jag göra? Ställa ultimatum? Jag vet inte om han fattar om jag inte bokstavligt blir rätt otrevlig.
Det känns som vi bygger upp uppfostringsspillrorna igen när gubben har stuckit.
Börjar gå i tankebanorna att det vore bäst om han inte kom alls...

Jo men det känns ju meningslöst, jag kommer alltid att vara omyndigförklarad och 13 år i hans värld, det är nog ingen fight värd att ta när man närmar sig 40.
Det har jag helt enkelt löst genom att bli vuxen, flytta och starta egen familj.
Kanske var en av flera anledningar varför jag flyttade rätt långt bort också.
För att lära mig överleva i vuxenlivet.

Har du inte satt gränser för att han behandlar dig som ett barn så tycker jag det blir väldigt konstigt att du gör det när det gäller barnen. Dels är det mindre konstigt beteende att farfar skämmer bort barnbarn i förskoleåldern än att han behandlar sin vuxna son som ett barn. Dels blir det att du använder barnen som slagträ om du ska dra gränser kring dem som du inte gör kring dig själv. Du kan alltså inte säga nej till att din pappa renoverar ditt hus, men dina barn i förskoleåldern ska säga nej till att han hjälper dem att knäppa jackan?

Bestämma över sina barn - ja
Bestämma över hur andra ska bemöta ens barn - nej

Min farsa har alltid varit riktigt curlande och jag kan nog med handen på hjärtat säga att jag var ett rätt bortskämt barn.
Fick allt jag pekade på när jag var liten, blev skjutsad överallt, fått betalt för allt när jag blev större. bostad, bil, hjälp med ungdomsjobb, allt. Hade ett glidarjobb som gjorde han i stort sett alltid fanns i krokarna om man behövde honom.

Nu bor jag rätt långt ifrån farsan och har själv fru och 3 barn. Klarat mig rätt bra och har ett välbetalt jobb.
Farsan är dock änkeman och kommer därför upp kanske varannan månad, bor här några veckor och snickrar på huset m.m.
Vi har kämpat rätt hårt för att våra ungar ska bli så självständiga som möjligt.
Enkla saker som man bör lära såna som går i förskola. Städa, kunna ta på kläder själv, hämta saker osv.
Men detta raserar han direkt när han kommer.
Ungarna behöver inte göra ett smack. Vill dom ha mjölk går han och hämtar, plocka under efter maten gör han åt dom. Dom behöver inte ens ta på sig skor och jacka för det gör han åt dom.
Frugan sa till honom "XXX du kan väl dra upp dragkedjan själv"
Då tittade farsan bara på henne och sen gjorde han det åt XXX ändå.
Jag ser så jävla mycket i min egna bortskämda uppfostran och tänker bara nejnejnej.
Och ja, vi har tagit upp detta med honom men det går in genom ena örat och ut genom andra.
Frugan har växlat ifrån "Ja men mor och farföräldrar skämmer alltid bort sina barnbarn" till "Din pappa är ju för snäll" och tycker att det är skönt när han har dragit.
Vad ska jag göra? Ställa ultimatum? Jag vet inte om han fattar om jag inte bokstavligt blir rätt otrevlig.
Det känns som vi bygger upp uppfostringsspillrorna igen när gubben har stuckit.
Börjar gå i tankebanorna att det vore bäst om han inte kom alls...