Religion är något jag tror alla behöver

Det kan jag hålla med om. Men vet du vad som är en nyare uppfattning och långt mer viktigare än det?

Det är tanken om det sekulära. Alltså att det existerar en åtskillnad mellan det som tillhör Gud/gudarna och det som hör den timliga världen (det sekulära) till. Du kommer inte finna den tanken i antika Grekland, absolut inte hos Platon, inte ens hos Epikuros. Notera att ateism och sekularism inte är samma sak.

Det är en helt och hållet unik tanke i världshistorien, såsom den utvecklats i den kristna världen, och det absolut främsta skälet till västvärldens framgång. Saken är den att den tanken föddes med kristendomen. Ja, Jesus säger:

- Ge kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud (Mark 12:17).

Det här är en oerhört djup poäng och mitt absolut viktigaste argument till att, även om du personligen inte behöver religion, så behöver ett samhälle kristendomen, och enbart kristendomen, för att bli bättre.

Slutligen, vänligen notera att det här inte är min tanke (utöver att ett ett samhälle behöver kristendom) - jag menar sekularismen - det är ett etablerat tema bland många historiker och filosofer. Det finns mycket kunskap att hämta online. Wikipedia-artikeln Secularism är en bra början.

Välkommen.

Jag har babblat mycket i den här tråden, men inser att jag inte har försökt besvara din fråga.

Så här är det för mig; jag är mer av en kaosperson med religion än när jag var utan.

Låt mig förtydliga; jag tror på Jesus, men är inte döpt. Därför kan jag inte kalla mig kristen. Jag har alltså, enligt kyrkans lära, inte tillgång till Guds nåd genom den helige Ande.

Skulle jag därför vilja vara utan religion? Nej, aldrig.

Du fattar fortfarande inte att kristendomen stal allas frihet och lever på falska meriter?
De har sabotera människans kroppssystem med groteskt äckliga individer som alla är tvingade ha daglig kontakt med.
De är mentalsjukhus och njuter av tortyr.
Äckligt att ingen fattar varför allt går om och om.

Gud kan väl umgås med folk utan sina tusentals konstlade energier, eller att någon skriker hora i hjärnan varje minut ?
Eller vad snackar alla om?

Vågar du utföra deras ritualer på barnen varje dag en av 100 ens?

Ni tror inte att de är terrorister som tvingar folk till kontakten med alla .
Har aldrig skrattat så mycket att ni går på det varje månad.

Ni dyrkar ondska, våld. Våldtäkter, att hela galaxen ska punktstyra er dygnet runt.
Ta reda på lite fakta varför de konstant står och hämnas på någon i ett hörn.

Jag är inte kristen. Jag är inte döpt. Jag är långt värre än kristna. Du ska inte döma dom efter mig.

Ta hand om dig.

Jag hävdar inte att religion saknar värdefulla eller användbara aspekter. Även om jag själv inte betraktar mig som troende i traditionell mening, följer jag vissa regler och discipliner som troligen har sina rötter i religiösa sammanhang, särskilt kristendomen.

De sju dödssynderna ser jag som särskilt användbara koncept för att undvika lidande. Eftersom att undvika lidande är en av mina centrala värderingar, blir dessa idéer inte bara viktiga att förstå och analysera teoretiskt, utan också relevanta att tillämpa i praktiken och integrera i min livsstil som ett komplement till de regler och discipliner jag redan följer.

Däremot avvisar jag religionens teologiska aspekter, exempelvis tanken att världen, universum eller existensen – och därmed vi människor – inte bara är skapade, utan också med ett specifikt syfte, en större plan som styr allt, men som vi aldrig kan förstå.

Denna idé är problematisk på flera nivåer, eftersom den riskerar att binda individen till en passiv acceptans av okunskap. Livets svårigheter – såsom förluster av nära och kära, sorg eller annat lidande – ses då som förutbestämda delar av en plan vi inte kan förstå. I förlängningen innebär detta att vi inte bara är skapade för att lida, utan också för att aldrig förstå varför vi gör det.

Att acceptera en sådan syn kan leda till apati. Det riskerar att försvaga individens vilja att aktivt söka insikt och förståelse för orsakerna bakom sitt lidande, eftersom personen lever med uppfattningen att det ändå är meningslöst att försöka förstå. Detta eliminerar i praktiken möjligheten att minska eller, i bästa fall, befria sig från lidandet. Varför skulle man försöka, om lidandet är en del av en gudomlig plan som är bortom vår förmåga att begripa?

Å andra sidan, om vi betraktar kristendomens roll i samhället ur ett bredare perspektiv, rör detta sig om en fråga som sträcker sig långt bortom individens möjlighet att påverka genom argumentation eller diskussion. Även om jag skulle hålla med dig om att ett samhälle behöver kristendomen, och endast kristendomen, för att förbättras, skulle det inte påverka huruvida kristendomen överlever eller försvinner. Vad du eller jag säger, eller om vi är överens eller inte, kommer inte att ha någon större inverkan på kristendomens framtid.

Det som avgör kristendomens framtid är framväxten av andra idéer, system, värderingar eller trossystem som kan göra den föråldrad. Förr eller senare kommer det att ske – kanske inte under vår livstid, kanske inte ens inom tusen år, men någon gång i framtiden kommer det att inträffa.

Detta är evolution.

Och det där med sekularismen? Förstod du vad jag menade?

Tack i övrigt för ett tänkvärt inlägg.

Har du något problem med "tand för tand" eller Luk 12.47?

Luk 12.47
47 Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp. "

Versen är ju en del av en längre liknelse. Så här sägs det tidigare i liknelsen.

Luk 12.37
37 Saliga de tjänarna, eftersom deras herre finner dem vakna när han kommer. Sannerligen, han skall fästa upp sina kläder och låta dem lägga sig till bords och själv gå och passa upp dem.

Luk 12:42-45
42 Herren svarade: »Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid. 43 Salig den tjänaren, när hans herre kommer och finner att han gör vad han skall. 44 Sannerligen, han skall låta honom ta hand om allt han äger.

Verserna handlar om att åskådliggöra skillnaden mellan att göra rätt och fel.
Ibland önskar man dock att Jesus skulle ha använt liknelser som kan förstås bättre. Det handlar om hur man hanterar kärleksrelationer. Det skulle kunna låta så här.

Tänk dig att din högt älskade kvinna är bortrest. När hon kommer hem är diskbänken full. Du ligger i soffan i mjukisbyxor, avslocknad med en ölburkar liggande omkring. Sannerligen, hon ger dig världens utskällning och du får ligga i soffan hela natten. Men om hon kommer till ett välstädat hem, tända ljus och mat på bordet. Då kan du förvänta dig härliga upplevelser med henne.

Liknelserna är väldigt svartvita. Vi ser gråskalor. Även om gud anses visa stor nåd är det ändå svart-vitt.

Rätt. Syndens lön är döden. Det sägs i nya testamentet, Rom 6:23. Det är dödsstraff på alla synder. Även en vit lögn är belagd med dödsstraff. Guds rike tål ingen synd, inte ens en syndig tanke.
Vad som är nytt med nya förbundet är att Jesus tog på sig all synd. Vi förtjänar döden varje dag, det har inte ändrat, men Jesus har dött i vårt ställe. Det är vad kristendomen handlar om. På så sätt har vi inga bokstavliga dödsstraff fastän GT:s dödsstraff egentligen gäller.

I nya testamentet har vi dessutom liknelsen om äktenskapsbtyterskan, Joh 8:1-11.
En kvinna begår äktenskapbrott och förtjänar döden. Jesus säger att den som är utan synd skall kasta första stenen.

Detta är inte bara en "vacker tanke" som Jesus levererar utan en skarp avgränsning. Endast Gud är utan synd, endast Gud kan döma henne. Om hon förtjänar döden är det ändå inte upp till oss andra syndare att döma henne.

Detta är kristendomen. Lagen gäller, men det är endast Gud som dömer. De av oss om gjort sig själva till Guds förlängda arm och straffar andra med döden är inte kristna. Den som säger sig döda någon i Jesu namn eller Guds namn så gör det i djävulens namn. Han har inte Jesus som sin mästare och kommer med all säkerhet att omfattas av Jesu ord "Jag har aldrig känt er."

Trams, då hade det inte funnits någon mening med att specificera att bögar ska stenas.


Så när vi kommer till paradiset är vi perfekta?


Så gud offrade sig själv till sig själv (men överlevde offret) och därför behöver vi inte stena bögar längre?


Du menar fejk-historien som lades till i bibeln långt senare?


Så att ha slavar är alltså ingen synd, eftersom det uttryckligen tillåts?

Varför tror du förresten att så många genom historien missat att förstå bibeln på samma sätt som du?

Men sekularismen ger ändå i praktiken sitt godkännande för det du avvisar.
Den (muterade) sekularistiska religionsfriheten gör gällande att även förlegade och skadliga värdegrunder har rätt att slå rot och växa i samhället.
Vad tycker du om den motsägelsefulla och självdestruktiva sekularistiska religionsfriheten?



Det låter som ett mantra.
Det som inte påverkar någon annan har i vilket fall aldrig varit ett problem.
Men hela idén med religion och ideologi ÄR att påverka inte bara dig utan HELA samhället. Det handlar om att ha gemensamma värderingar. (Eliminera konflikt.)

Principen som du ger uttryck för ("mantrat") var tillämplig när Sverige värdegrundsmässigt var relativt homogent. En obetydlig minoritet med avvikande tro sågs som ett skyddsobjekt under den tidens religionsfrihet som medgav ett undantag så länge det inte påverkade någon annan.
Jämför nu med dagens så kallade religionsfrihet som förvandlats till en öppen dörr med röd matta för en av planetens största monoteistiska religioner med 2 miljarder anhängare.




Och sekularismen också eftersom den sammanför oförenliga värdegrunder så att konflikt uppstår.

Ja, jag kommer ihåg.
Homosex kan utövas i enskildhet. Jag har därför inget personligt problem med det.
Men priderörelsen då? Det är ju en värdegrundsbaserad samhällsrörelse som tar strid mot andra mer traditionella värdegrunder i samhället.

Religion är bara för svagsinta.

Dom som tar tag i rodret och styr sitt eget liv förlitar sig inte på religion.
Ni andra kan ju fortsätta be och hoppas på att det kommer ett får som hoppar in i ugnen så ni blir mätta, medans vi andra ser till att få det vi vill ha.

Har ni uppmärksammat fotbollsspelare som ber till gud att han ska hjälpa dom att vinna matchen och motståndarna gör samma sak.

Sekularismen är kristendomens oväntade frukt.

Den skapade inledningsvis åtskillnad mellan Gud och värld. Den skulle sen skapa åtskillnad mellan Gud och kyrka (reformationen). För att sedan som nu skapa skillnad mellan Gud och människa.

Visst är det tänkvärt. Paradoxalt.