Tråden om Christer Andersson

Att jag tror att den mannen är mördaren bygger inte på vem jag tror är GM. Det bygger helt och hållet på en bedömning av materialet, dvs vittnesmålen. Glöm inte att du i stort sett håller med mig, du menar också att Mårten och LJ ser samma person.

Det här är din teori om det hela, inklippt från ditt inlägg:
Jag menar att han kunnat det, och att Jeppssons gubbe alltså är identisk med Mårtens Grandman, Najics "bakre gubbe" och även Fauzzis Tensonman. Att mannen lyckas överbrygga de 43 sekunderna beror enligt min uppfattning på att han känner paret Palme och därför kunnat stanna och prata med dem. Men redan i det ligger inbakat att den mannen knappast kan vara gärningsmannen.

Har man dessa åsikter så är det oerhört magstarkt påstå att mina åsikter har en annan agenda än att lösa mordet. För du har exakt samma åsikt i fråga om möbelaffärsmannen, du har bara lagt till den ologiska slutsatsen att det inte är mördaren. Utan att förklara varför.

Kan du förklara varför du har uteslutit att den här mannen är mördaren. Man kan iom dina annars väl utlagda åsikter justera frågan till: kan du förklara varför du har uteslutit att mannen LJ ser springa uppför trapporna är mördaren?

Det här är en sammanfattning av det du säger: en man följer efter LOP från möbelaffären till Skandia, han pratar med Palme i 43 sekunder, han är den man LJ ser springa efter skotten. Men, han är inte mördaren...

Menar du också att han är mannen AD ser?

A. Mårten 860301: På sin väg omedelbart norr om nämnd bokhandel lägger Mårten Palme märke till en man som står och tittar i ett skyltfönster men i samma ögonblick som Mårten Palme passerar så börjar denne man gå efter makarna Palme.
...
Mårten Palme är helt säker på att mannen följde efter hans föräldrar men tänkte inte då närmare på detta skeende.

B. Mårten 860416: När Mårten vände sig om för att, tillsammans med fästmön, gå mot Odenplan upptäckte han att mannen fortfarande stod kvar vid skyltfönstret. Då han och fästmön passerade, började mannen även röra sig men i riktning mot Hötorget. Mårten såg att mannen liksom lyfte blicken och tittade mot föräldrarna.

C. Mårten 860417: Då Mårten sedan vänder sig om för att tillsammans med fästmön gå mot Odenplan, får han åter syn på mannen.
Då han passerar mannen börjar denne röra sig i riktning mot Kammakargatan och har blicken riktad mot föräldrarna.

D. Mårten 880817: ... och sen när vi skildes åt så gick .. jag gick ner mot, andra hållet på Sveavägen så tittar den här mannen upp och följde efter och jag lämnade ett vittnesmål redan första, bara några timmar efter och på natten då...

Mårten är alltså konsekvent med att han ser mannen gå efter makarna Palme. Att han under ed 1989 inte kan säga att mannen gick efter dem håller inte som motargument. Han stöttar det till och med på en händelse - sin egen avgång.

Justerade ett förhör där jag tydligen kopierat från fel versioon, påverkade inte alls diskussionen.

Kan ta det baklänges precis som du.

880817: följde efter (det står inte blicken, det står att mannen följde efter)
860417: börjar denne röra sig i riktning mot Kammakargatan (att börja röra sig mot något är inte att vrida sig, det är att närma sig. Tolkningen att börja vrida sig makes no sense).
860416: började mannen även röra sig men i riktning mot Hötorget (spiken i, kistan för tolkningen "börja vrida sig", otroligt tydligt att det handlar om att börja gå. Han gör samma som Mårten, men åt andra hållet).
860301: börjar denne man gå efter makarna Palme

Om jag förstod frågan rätt, så tolkar jag det som att preskriptionstiden i båda fallen är högst 5 år, vilket innebär att alla försök att lagföra honom efter 1997 var lönlösa.

Polisens ordinarie organisation hemställde till PU om detta 1998. Så oavsett hur och när lagen ändrades var CA:s brott preskriberat, även om preskriptionstiden möjligen kan ha sänkts till två år.

Det jag är ute efter är ett ordentligt resonemang med dokumentation. Jag hör olika bud från olika "trådrävar" här i tråden. Du säger en sak, Roerlig säger en annan. Jag vet inte svaren men ville försöka få begreppen utredda.

Vad är det som definierar ett "grovt" vapenbrott till skillnad från normalgraden? Du påstod att vapenbrottet CA erkände skulle vara grovt, medan Roerlig menar att det skulle vara av normalgraden. Då är det väl rimligt att reda ut vad det är för faktorer som avgör gränsdragningen och således vilken kategori som CA:s brott hör hemma i. Vid tiden för erkännandet fanns ju grovt vapenbrott redan med i straffskalan, även om det inte var tillämpligt på den här gärningen som CA påstod inträffade året innan den lagändringen. Det får jag emellertid inget svar på.

I och med att "rättsläget" under perioden 1992-1996 ändrades flera gånger så blir det ju nödvändigt i fallet CA att försöka ta reda på vad de ändringarna bestått i, när de trätt i kraft och vad de innebär i form av övergångsproblem. En sådan utredning med dokumentation vore önskvärd, för med mindre än det är det nog svårt att avgöra vad som låg bakom CA:s erkännande och den därpå följande underlåtenheten att åtala. Vi har ju två "mysterier" där vars tolkning beror just på detaljerna i "rättsläget" under den perioden.

Jag hade tänkt att jag skulle kunna ställa frågor här i tråden och få det hela förklarat av dem som jobbat med fallet CA, men det verkar råda viss förvirring även bland dem. Frågan är visserligen intressant men främst för dem om intresserar sig för "GM-CA". Själv tycker jag den är intressant ur bevissynpunkt, och hade hoppats att få lära mig något litet om vapenlagarna vid den tiden. Men att få några ordentliga svar här, det är visst som att "dra ur tänder". Jag är inte här för att ventilera åsikter fram och åter utan vill helt enkelt ha så kompetenta och fullödiga svar på frågorna som möjligt.

Du är envis och tror på vad du skriver. En bra kombination. Om man är öppen för fakta.

Första gången vi läser Mårtens egna ord är den 17 augusti 1988:

"Jag såg ju en person som stod vid den här möbelaffären och som stod och tittade in i skyltfönstret ... och sen när vi skildes åt så gick ... jag gick ner mot, andra hållet på Sveavägen så tittar den här mannen upp och följde efter och jag lämnade ett vittnesmål redan första, bara några timmar efter och på natten då ..."

Om blicken följde efter eller mannen följde efter framgår inte. Att Mårten menar att blicken följde efter är mer sannolikt. Det är vad Mårten säger i senare förhör.

Tidigare förhör är referat. Vi kan inte läsa vad Mårten sa. Vi kan bara läsa Börje Wingrens och andras tolkning av vad Mårten sa. Om Mårten har läst och godkänt tolkningen framgår inte.

I senare förhör framgår inte bara att blicken följde efter. Det framgår även varför Mårten inte såg mer än så. Mårten och Ingrid passerade mannen.

Ha en bra dag. Jag postar inte i den här tråden. Jag gjorde ett undantag för dig.

Det hör till sakens natur att i en sådan här diskussion blir inläggen ibland blir lite förenklade, och då tycker jag att din förenkling av vad jag säger visserligen är tillspetsad men ändå låter ganska rimlig. Du säger att vi ändå har likartad syn och det instämmer jag i, det var meningen att du skulle uppfatta det så.

Du menar väl att Grandmannen passerar paret Palme och går fram och ställer sig. Det menar jag också, så samtalet tar inte upp alla "43 sekunderna" utan utgör bara en mindre bit av det, typ att de växlar några ord när de kommer fram. Poängen är i alla fall att de känner Grandmannen och pratar med honom. Det grundar vi dels på de "43 sekunderna" men framför allt på Delsborns direkta iakttagelse av ett sådant samtal.

När det gäller Delsborn menar jag att han ser två olika gubbar vid sina två iakttagelser. Först ser han Grandmannen, som alltså är Delsborns Dekorimaman, sedan ser han naturligtvis mördaren vid själva skjutningen.

Jag har redan förklarat varför jag i praktiken uteslutit Grandmannen som gärningsman, och då ganska tydligt sagt att det har att göra med "Fauzzis 43 sekunder", med Delsborns iakttagelse, och med Lisbeth Palmes iakttagelse av gärningsmannen inne i gränden en stund efter skotten. Här kan tilläggas uppgiften som kommer från sköterskan Lena Österman på Sabbatsberg om att paret Palme just mött någon på trottoaren innan skotten, vilket tyder på att mördaren kom gående söderifrån och sedan vände på klacken, kilade ikapp och sköt.

Lägger man ihop allt detta så menar jag att det i praktiken utesluter Grandmannen som gärningsman. I övrigt tror jag att du och jag ligger ganska nära varandra när det gäller Grandmannens rörelser, utan skillnaden ligger väl mest i att han skjuter.

Det jag ville ha sagt med det förra inlägget är att du helt plötsligt påstod att Mårten Palmes Grandman skulle vara mördaren, men det följer ju överhuvudtaget inte av det föregående resonemanget utan utgjorde just en sådan där "trosförklaring" som i inlägget kom ur tomma luften. När jag då svarar och påpekar det, samt rentav inkluderar bevekelsegrunderna för att jag själv lagt Grandmannen åt sidan som gärningsman, då får jag höra att det är "magstarkt". Det tycker jag nog ändå inte, utan det som är magstarkt är väl snarare påståendet att det skulle vara det.

Jag arbetar som du vet med ett tvåmannascenario, där det finns en extra gubbe med på mordplatsen. Inget vittne ser visserligen två gubbar samtidigt, men som mordplatsen ligger är det heller inget vittne som haft full uppsyn över hela gränden. Då är det ju fullt möjligt att de kan ha sett två olika. I ett enmansscenario lämnas man i praktiken utan val och tvingas därför klämma ihop det hela så att Grandmannen är gärningsman. För mig blir det då en "second best"-lösning som emellertid förutsätter att ganska mycket sopas under mattan. Så ser jag på den saken, och det utgör ett centralt skäl till varför jag inte intresserat mig särskilt för Christer Andersson – eller för några ensamma gärningsmän alls, för den delen.

Jag tror på vad materialet säger. Dvs att jag är öppen för fakta. Du tror på dina egna antaganden och försöker ändra på fakta, dvs vad som står i förhören.

"så tittar den här mannen upp och följde efter". Syftningen är tydlig, mannen följer efter - blicken förekommer inte. Du kan hävda att Mårten menar att det är blicken följer efter, men det är inte vad som står. Det blir en gissning du gör som strider mot orden.

I förhören kommer tydligt fram att Mårten i samband med att han passerar mannen noterar att denne börjar gå efter. Konsekvent.

Vad han säger i hovrätten många år efter mordet har liten betydelse.

Du gör allt för att ta bort den här personen ur ekvationen. Du borde själv se hur svagt ditt resonemang är. Du staplar olika svaga bortförklaringar till orden i förhör på varandra. Ett tydligt tecken på att du är fel ute.
A. Wingren hittar på (trots att Mårten återkommer till efterföljande).
B och C: att börja röra sig mot gata X, kan betyda att vrida sig.
D: syftningsfel i protokollet.

Mårten såg mannen gå efter Palme.

Du ändrar. Inte jag. Du ändrar att Mårten vittnade under ed (två gånger) att han inte såg att mannen följde efter paret Palme och förklarade varför han inte kunde se att mannen följde efter paret Palme. Mårten passerade mannen innan han kunde se om mannen följde efter paret Palme.

Vad Mårten sa i augusti och december 1988 förändrar inte den saken. Vad Mårten sa i augusti är oklart. Allt annat är din åsikt. Vad Mårten sa i december var att mannen följde föräldrarna med blicken.

Referaten av förhören i mars och april 1986 är tolkningar av vad Mårten sa. Tolkningar som ingen vet om Mårten läste. Än mindre godkände. Tolkningar som Mårten uppgav var fel när han vittnade under ed.

Mannen kan ha följt efter paret Palme. Det såg inte Mårten. Ingrid såg inte mannen alls.

Jag har inget att tillägga. Inte du heller så vitt jag kan se.

Du har redan upprepat dig.

Kortfattat säger du detta: den man MP ser, noteras av korvgubben, av NF, av AD och LJ. Han följer efter ner till Dekorima, pratar med Palme och går sen in i gränden. En annan person, som ingen annan sett annat än i samband med skottet, uppstår och skjuter Palme. Den första mannen börjar då springa och observeras av LJ och försvinner uppför trappan. Mördaren springer in i gränden, och försvinner ( på Luntmakargatan antar jag).

Med andra ord så kan man justera till att det bara är en och samma person, för det förändrar ingenting när det kommer till vittnesuppgifterna.

Delsborn iakttagelse utesluter inte Grandmannen som skytt.

Lisbets iakttagelse av mördaren i gränden förklaras av att det helt enkelt är LJ. En man i blått som står långt inne i gränden vänd mot mordplatsen. Utesluter inte Grandmannen som skytt.

En person vi vet mötte Palme strax innan mordet är NF, och i detta fall måste man ju även passera AB, I min teori går de ju även förbi mördaren. Många potentiella möten, inget okänd extraperson behövs. Utesluter inte Grandmannen som skytt.

Och de 43 sekunderna har redan sin förklaring, felnotering av gatunummer i första förhöret. Oavsett detta - de 43 sekunderna skulle inte heller utesluta Grandmannen som skytt, om de existerade.

Jag har inte ändrat nånting. Att han uppger en uppgift mindre 3,5-4,5 år efter mordet är helt normalt. Han förklarar inte varför han inte kunde se mannen följa efter genom att säga att han gick förbi mannen. Mårten har konsekvent i 4 raka förhör 1986-1988 beskrivit att det är precis i det tillfället han ser mannen följa efter Palme.

Nej i december 1988 säger inte Mårten att mannen följde Palme med blicken. Det han säger utesluter inte att han menar mannen gick efter dom: "så vänder han sig och tittar mot mina föräldrar". Insatt i sitt sammanhang är det tydligt. I augusti 1988 säger han att mannen följer efter LOP. Klart och tydligt.

Mårtens berättelse varierar ganska mycket, och hans föreställning om att mannen följde efter makarna Palme verkar kunna vara starkt påverkad av teorin om att det är just den här mannen som senare befinner sig vid mordplatsen och skjuter. Det kan lika gärna vara så att mannen vid bokhandeln redan hade försvunnit därifrån när de båda paren sedan skiljdes åt och gick åt olika håll.

Här fick du med ganska duktigt med undansopning under mattan i ett enda inlägg! Som du ser är det en hel del som måste förklaras bort. Vad som förvånar mig lite är att du nu igen också försöker sopa "Fauzzis 43 sekunder" under mattan, vilket jag trodde att du lagt av med. Men med de här grejorna är det lite som med "Freddy Krueger": när man trodde att de var avklarade dyker de upp igen från kyrkogården och börjar härja.

De "43 sekunderna" (som naturligtvis inte är något exakt sekundantal utan cirka 45-60 sekunder) är mycket väl belagda i materialet och hör till de mest robusta förloppsresultat vi har att utgå från. Just därför är det förvånande att du helt sonika sopar undan dem, som om din handrörelse skulle kunna ändra på sådana basfakta. Fauzzi vallades två gånger på platsen och klockades när han gick i egen takt från mötespunkten (där han mötte paret Palme) upp till skottpunkten (där han hörde skotten). Det är inget misstag det rör sig om, och de "43 sekunderna" styrks dessutom av förloppen på västra trottoaren.

Redan i det här exemplet ser vi hur pass långt du är beredd att gå i dina manipulationer för att få det hela till att Grandmannen är gärningsman. Det är ju knappast någon slutsats från din sida, utan det är en utgångspunkt som du sedan böjer allting kring. Ett annat sätt att uttrycka samma sak är att det rör sig om en "trossats", som också råkar vara gångbar just här i CA-tråden. För utan den trossatsen blir det ju inget gärningsmannaskap för CA:s del.

Att du hux flux sopar undan "Fauzzis 43 sekunder" är ju inte konstigt när det gäller att hänsynslöst driva tesen om att Grandmannen (läs: CA) är gärningsman. För om "de 43 sekunderna" tas med i förloppsmodellen blir det mycket besvärligt att förklara närförloppet nere vid mordplatsen. Grandmannen måste då passera paret Palme, sedan stanna och "lurpassa" på dem nere vid Dekorima.

Framför allt förutsätter det att paret Palme helt enkelt passerar förbi honom medan han står där vid Dekorima men utan att Lisbeth Palme för den skull tar notis om det. Det är alltså samme man som just passerat dem på vägen ner och som då praktiskt taget fått skära in framför fötterna på dem för att komma förbi på gångbanan i passagen innanför reklampelaren.

Det där förloppet blir ju så pass långsökt att det för mig framstår som slapstickkomedi snarare än någon gärningsbeskrivning för ett statsministermord. Redan det tycker jag i praktiken utesluter Grandmannen som gärningsman.

Du säger nu att Delsborns iakttagelse av "mötet" eller samtalet mellan de tre utanför Dekorima "inte utesluter" att Grandmannen ändå är gärningsman. Problemet med mötesscenariot som det framställts till exempel av Stor-GW och Lill-GW i avsnittet av Veckans brott, det är naturligtvis att de förutsätter att Olof Palme blivit mördad av någon som de känner. Det är orimligheten i det som fått mig att utesluta Delsborns Dekorimaman som gärningsman.

https://www.youtube.com/watch?v=0Iy8cwqh4ys&t=7m22s

Av signalement och förlopp att döma verkar han emellertid identisk med Grandmannen, och just därför talar det väldigt starkt emot att Grandmannen skulle vara gärningsman. Det är det jag menar när jag säger att jag "i praktiken" utesluter Grandmannen som gärningsman. I teorin kanske man kunde föreställa sig något av det slag som Gunnar Wall försöker sig på i programmet, men i verkligheten håller det naturligtvis inte streck.

Mötesscenariot förutsätter enligt min uppfattning ett tvåmannascenario, där Grandmannen fungerar som vad man numera kallar för "goare", alltså någon som känner offret och leder detta till slaktplatsen. Väl framme väntar en "utförare" som kliver in på scenen och utför själva våtjobbet. Det är ett klassiskt upplägg som jag menar är det mest troliga också i Palmemordet.

I ett sådant scenario har vi en konspiration bakom mordet och Grandmannen är heller inte gärningsman. Just av det skälet menar jag att det är ytterst osannolikt att Christer Andersson skulle vara gärningsman, för dels passar han överhuvudtaget inte in i något organiserat konspirationssammanhang och dessutom förutsätter hans eventuella gärningsmannaskap att det är Grandmannen som sköt Olof Palme.

När det gäller Lisbeth Palmes iakttagelse av gärningsmannen inne i gränden en stund efter skotten så har vi ju talat om det tidigare, fast i stora tråden då, och även där finns ingenting som tyder på att det skulle vara Lars Jeppsson som hon ser. Platsen är fel, tiden är fel, signalementet är fel. Utan det där med att hon skulle ha sett Jeppsson därinne, det är också en sådan där nödlösning som man får lov att plocka fram för att kunna sopa den iakttagelsen under mattan. Lisbeth säger ju själv klart och tydligt att hon uppfattade mannen som samme man som just skjutit och sprungit in, och avståndet korrigerar hon i hovrätten till 20-40 meter – alltså i barackernas västra ände där Jeppsson aldrig ens befann sig.

Vidare saknar enmansscenariot en förklaring av den man som enligt Lisbeth (via Österman) kom gående norrut längs trottoaren och som de mötte alldeles innan skotten. Hur passar han in och vart tog han vägen? Saken är väl, att även han måste sopas under mattan – eller helt sonika tigas ihjäl.

Som jag ser saken blir det lite väl mycket sådana bortförklaringar, undansopningar och förtigningar för att något enmansscenario ska bli trovärdigt. Det är just därför som jag avfört det från min agenda. Däremot blir det ju så, att i och med att andra ändå håller på med sådant så hamnar man i ett läge där man nästan får lov att diskutera saken även om man själv inte tycker att det är så aktuellt.