Ni som valde att INTE klättra i karriärstegen, hur gick det?

Nej det är inte samma sak för jag sa inte att alla karriärister lever så och du har säkert helt rätt i att merparten av karriäristerna har familj etc.

Men det finns inget i det som motsäger att jag också dagligen ser karriärister som bär tydliga tecken på att ha ett ganska fattigt liv totalt och inte verkar må så bra.

Dessutom är det allmänt känt, som vi varit inne på många gånger, att mer än hälften av orsakerna till akademikernas sjukskrivningar beror på psykisk sjukdom.

Detta är ett ämne som alltid fascinerat mig. Ibland ser man dom som jobbet "glömde bort", dom som suttit på samma tjänst och roll, säg 20,30,40 år. Slavar iväg med samma sak dom gjorde när dom började. Kanske ville dom aldrig längre än sin roll, kanske kunde de inte, kanske var de för dåliga, kanske blev dom diskriminerade av dom runt omkring, kanske saknades utbildning eller kontaktnät för att röra sig vidare till högre poisitioner. Kanske var man bara aldrig särskilt omtyckt och blev aldrig befodrad. Man har sett kollegor komma och gå medans man själv blivit kvar. Kanske ville man aldrig göra karriär utan enbart ha ett jobb för att betala räkningar och mat och inte mer.

Är det några av er där ute, som jobbat i samma roll under massa år, utan att avancera vidare? Varför gör ni det, trivs ni med att göra samma sak år ut och år in, eller varför har ni inte velat klättra till högre positionen? Jag möter dessa människor dagligen, folk som haft samma tjänst i 30 år medan andra gått vidare och blivit chefer och företagsledare. Men vissa stannar kvar i samma roll och växer fast. Klassikern är städaren jag träffade som jobbat i 41 år och var lika glad för det.

Så hur har det gått för dig som "stannade kvar" och aldrig gjorde karriär, medans du sett åren passera och kollegor göra karriär?

Ok då är jag med, och kan i olika grader hålla med.

Skulle vilja ställa frågan "Ni som bara brydde er om att klättra karriärstege, hur känns det att ha en massa skit runt munnen?"

Är lite nyfiken på vilken bransch du jobbar i. Maskinist eller teknik?

Det är främst mediokra chefer som nått sin position genom att slicka röv. En del människor är naturliga ledare, långtifrån alla dessa är chefer.

Du har radat upp svaren själv. Vissa är heta på arbetsmarknaden. Snabbtänkta, ofta morgonpigga och käcka personer. Det finns också de som har väldigt god självkännedom och vet precis vad de vill och vart de ska. Sen barnsben. De kan ofta promota sig själva och tar nya steg hela tiden.

Andra är lite långsammare och får hänga med så gott det går. På randen till utbrändhet men ändå på benen och trevliga.

Vem befordrar du?
Vem vinner över andra anställningsprocesser?

Detta är ett ämne som alltid fascinerat mig. Ibland ser man dom som jobbet "glömde bort", dom som suttit på samma tjänst och roll, säg 20,30,40 år. Slavar iväg med samma sak dom gjorde när dom började. Kanske ville dom aldrig längre än sin roll, kanske kunde de inte, kanske var de för dåliga, kanske blev dom diskriminerade av dom runt omkring, kanske saknades utbildning eller kontaktnät för att röra sig vidare till högre poisitioner. Kanske var man bara aldrig särskilt omtyckt och blev aldrig befodrad. Man har sett kollegor komma och gå medans man själv blivit kvar. Kanske ville man aldrig göra karriär utan enbart ha ett jobb för att betala räkningar och mat och inte mer.

Är det några av er där ute, som jobbat i samma roll under massa år, utan att avancera vidare? Varför gör ni det, trivs ni med att göra samma sak år ut och år in, eller varför har ni inte velat klättra till högre positionen? Jag möter dessa människor dagligen, folk som haft samma tjänst i 30 år medan andra gått vidare och blivit chefer och företagsledare. Men vissa stannar kvar i samma roll och växer fast. Klassikern är städaren jag träffade som jobbat i 41 år och var lika glad för det.

Så hur har det gått för dig som "stannade kvar" och aldrig gjorde karriär, medans du sett åren passera och kollegor göra karriär?

Märklig trådstart. Du verkar nästan förutsätta att det är norm att göra karriär. Det kanske det är bland några ängsliga stadsbor som identifierar sig med sitt meningslösa jobb, men knappast bland folket i stort.

Varför tror du att alla vill göra karriär för? Slava övertid för en kapitalist och slösa bort sitt liv för en jobbtitel ingen jävel bryr sig om att du har samt några ynka tusenlappar extra i månaden att slösa bort på en ful leasingbil.

Nä, skaffa höns, ett potatisland, några hektar skog och slå dig fri från ekorrehjulet och masskonsumtionen och jobba så lite som möjligt istället, det är den finaste ”karriär” man kan göra!