Ni som valde att INTE klättra i karriärstegen, hur gick det?

Detta är ett ämne som alltid fascinerat mig. Ibland ser man dom som jobbet "glömde bort", dom som suttit på samma tjänst och roll, säg 20,30,40 år. Slavar iväg med samma sak dom gjorde när dom började. Kanske ville dom aldrig längre än sin roll, kanske kunde de inte, kanske var de för dåliga, kanske blev dom diskriminerade av dom runt omkring, kanske saknades utbildning eller kontaktnät för att röra sig vidare till högre poisitioner. Kanske var man bara aldrig särskilt omtyckt och blev aldrig befodrad. Man har sett kollegor komma och gå medans man själv blivit kvar. Kanske ville man aldrig göra karriär utan enbart ha ett jobb för att betala räkningar och mat och inte mer.

Är det några av er där ute, som jobbat i samma roll under massa år, utan att avancera vidare? Varför gör ni det, trivs ni med att göra samma sak år ut och år in, eller varför har ni inte velat klättra till högre positionen? Jag möter dessa människor dagligen, folk som haft samma tjänst i 30 år medan andra gått vidare och blivit chefer och företagsledare. Men vissa stannar kvar i samma roll och växer fast. Klassikern är städaren jag träffade som jobbat i 41 år och var lika glad för det.

Så hur har det gått för dig som "stannade kvar" och aldrig gjorde karriär, medans du sett åren passera och kollegor göra karriär?

Detta är ett ämne som alltid fascinerat mig. Ibland ser man dom som jobbet "glömde bort", dom som suttit på samma tjänst och roll, säg 20,30,40 år. Slavar iväg med samma sak dom gjorde när dom började. Kanske ville dom aldrig längre än sin roll, kanske kunde de inte, kanske var de för dåliga, kanske blev dom diskriminerade av dom runt omkring, kanske saknades utbildning eller kontaktnät för att röra sig vidare till högre poisitioner. Kanske var man bara aldrig särskilt omtyckt och blev aldrig befodrad. Man har sett kollegor komma och gå medans man själv blivit kvar. Kanske ville man aldrig göra karriär utan enbart ha ett jobb för att betala räkningar och mat och inte mer.

Är det några av er där ute, som jobbat i samma roll under massa år, utan att avancera vidare? Varför gör ni det, trivs ni med att göra samma sak år ut och år in, eller varför har ni inte velat klättra till högre positionen? Jag möter dessa människor dagligen, folk som haft samma tjänst i 30 år medan andra gått vidare och blivit chefer och företagsledare. Men vissa stannar kvar i samma roll och växer fast. Klassikern är städaren jag träffade som jobbat i 41 år och var lika glad för det.

Så hur har det gått för dig som "stannade kvar" och aldrig gjorde karriär, medans du sett åren passera och kollegor göra karriär?

Jag förstår inte riktigt den här idén som många verkar ha, att man "ska" avancera och att något är fel på dom som inte gör det. Det säger väl sig självt att det inte skulle fungera om "alla" avancerade, rent logiskt, eftersom det finns färre platser att avancera till jämfört med tjänsterna under. Oavsett var man jobbar.

Har själv träffat på folk under mitt arbetsliv som haft åsikten att "vid en viss ålder ska man vara chef", eller "har man jobbat si och så många år ska man ha blivit chef eller klättrat uppåt". Genomgående hos dessa har varit att dom 1) inte har en aning om vad en chef gör och 2) har noll självinsikt och tror att dom hade varit perfekta chefer, utan att ha några som helst ledaregenskaper.

Finns oerhört många som är jätteduktiga på sina jobb, men som aldrig hade passat som chef. För det är två olika saker.

Det är en dödssynd idag att vara nöjd där man är. Man ska alltid vara på väg någonstans. Kanske därför många håller käft om det.

Själv har jag fått frågan tre gånger om jag hade varit intresserad av en chefsposition, eller blivit uppmuntrad att söka en sådan. Men jag har inte gjort det. Att vara chef kommer med en hel drös arbetsuppgifter jag inte vill ha. Och arbetsbördan hade ökat. Jag trivs med mina nuvarande arbetsuppgifter och tar chefsuppmaningarna som smicker och "tack för komplimangen".

Jag möter dessa människor dagligen, folk som haft samma tjänst i 30 år medan andra gått vidare och blivit chefer och företagsledare. Men vissa stannar kvar i samma roll och växer fast.

Jag ser motsatsen dagligen, karriärmänniskor vars liv gått i stå. Killarna går där med sin gymväska och tjejerna sitter på AW. Deras liv verkar stå helt stilla i övrigt. Medans andra har bildat familj och eller byggt upp ett rikt liv med många intressen etc.