Mean Streets 1973
https://www.imdb.com/title/tt0070379/
Enligt IMDB handlar Martin Scorseses Dödspolarna om italiensk-amerikanen Charlie (spelad av juden Harvey Keitel) som bor i området Little Italy i New York City. Charlie lever ett konfliktfyllt liv. Han identifierar sig som katolik, men känner att han måste ta itu med synder på andra sätt än att följa biktprästens instruktioner om bön.
Han jobbar som inkasserare åt sin gangsterfarbror Giovanni, men har empati för dem som inte kan betala maffiaavgifterna.
En annan som inte kan betala är hans bästa vän, Johnny Boy spelad av Robert de Niro som ju själv är italienare, en självdestruktiv och störd individ som är skyldig pengar till sin lånehaj-vän Michael, men inte anstränger sig för att betala tillbaka lånet eller att ens hålla sig borta från Michael medan han fortfarande spenderar en massa pengar på annat istället för att betala sin skuld.
Samtidigt har Charlie varit i ett hemligt förhållande med Johnnys kusin, Teresa spelad av judinnan Amy Robinson i sin första filmroll, och som senare skulle bli filmproducent och producera Scorseses coola mardrömskomedi After Hours.
Jag minns inte att Scorsese gör något större nummer av att Teresa skulle vara judinna, hon är den italienska kompisen Johnnys kusin, men Amy Robinson gör på kommentarspåret själv ett stort nummer av det både inför planeringen och produktionen av Dödspolare, så jag antar att relationen italiensk pojke-judisk flicka är en attraktions/konfliktyta i filmen. En judisk flicka utan namn sitter visserligen i baren när den italienska bartendern mumlar att "hon har en ny kille varje kväll, du vet ju hur judiska flickor är", vilket Charlie inte vill höra eftersom Teresa är judinna, så både Charlie och vi får en släng av denna slev, och indirekt Teresa själv naturligtvis, men hon slipper åtminstone höra det.
Men Charlies inre konflikt beträffande Teresa handlar mer om att hon är epileptiker för denna sjukdom gör att hon anses vara mindervärdig som flickvän enligt den sicilianska kulturen. Hon är ju "sjuk i huvudet!"
— Nej, hon har epilepsi, försöker Charlie säga.
— Det var ju det jag sade, hon är sjuk i huvudet.
För mig låter det som när nazisterna hindrade SS-soldater att gifta sig med kvinnor som hade små fysiska defekter, som dålig syn eller annat. Men denna intolerans är såklart inte bara nazistisk.
Charlie försöker i alla fall få alla dessa saker, religion, släkten, illegal jobbverksamhet och kvinnan han älskar att passa in i sin brokiga livssituation.
Jag hade själv svårt att ta till mig vad filmen handlade om, så jag tackar dem som skrivit till IMDB för att redogöra för handlingen, för som en film av Cassavetes, till exempel Husbands, är den mer ett porträtt av relationer mellan män än en berättelse som i sig engagerar, åtminstone för mig. Dödspolare är också en mycket manlig macho-film och förutom Charlies kärleksobjekt Teresa finns bara en strippa och ovan nämnda "judiska flicka" (Lois Walden) med helt kort. Och någon skrikande italiensk matrona som skäller genom köksfönstret.
Enligt Scorsese själv är Mean Streets heller egentligen inte en film, säger han på kommentarspåret till mitt skivexemplar. Istället är det enligt honom en redogörelse för vem han själv är, hur han levde runt decennieskiftet 1960-70, de tankar, dilemman och motsättningar som i hög grad var en del av hans liv, säger han.
Den var inte ens ett uttryck för vad han ville säga, för det implicerar att han hade ett budskap med filmen, vilket han säger att han inte hade. Filmen vällde ut "organiskt", säger han. Dödspolarna blev en representation av vem han var, hans vänner och den italienska "världsdelen" i New York som han kom ifrån, ungefär under hans sex levnadsår tills det han fyllde tjugo år.
Dessa år koncentreras till cirka tre dagar och nätter, under den napolitanska San Gennarofesten då filmen utspelar sig.
Det blir väldigt kontextuellt när Scorsese berättar om filmens miljö. San Gennarofesten är den största i New Yorks italienska distrikt och upptar cirka tio kvarter, berättar han. Men Dödspolarna baseras egentligen mer på de mindre, fattigare områden och festivaler som pågick två kvarter bort som var fester istället tillägnade sicilianska helgon, till skillnad från napolitanska: San Gandolfo, som härstammar från Scorseses farfars hemstad Polizzi Generosa. Scorseses farfar hette Scozzeze, med italiensk stavning, vilket betyder skotte. Det betyder i sin tur, säger Scorsese, att han antingen har skotskt påbrå, eller till exempel att en förfader någon gång hade företagit sig en resa till Skottland och därför sedan kallades "skotten".
San Gandolfos fattigare status gjorde att den festen bara sträckte sig över ett och ett halvt kvarter.
Men det fanns en ännu fattigare fest och därmed tillhörande population som bara sträckte sig över ett halvt kvarter, San Ciro-helgonets festival med italienare från Cimina som bosatt sig i New York. Scorseses mormor kom därifrån. San Ciro hade alltid mycket mindre statyer än de rikare italienarnas helgon. Ju ekonomiskt fattigare befolkning, desto mindre statyer, i en sorts skryt-hierarki.
Dessa olika subkulturer och etniciteter från olika delar av Italien som samlas i Little Italy i New York skapar ytterligare konfliktytor som komplicerar relationerna mellan karaktärerna på sätt jag inte kan se i filmen utan att Scorsese berättar om dem, och jag förstår nu bara principerna för dem, inte hur de utkristalliseras i filmen, men de är uppenbart avgörande för Scorseses representation av hans egen person och personlighet genom filmen.
Dödspolare har högt betyg på IMDB: 7,2. Förstår alla som ger den högt betyg verkligen dess premisser? Eller ser de helt andra saker som de själva uppskattar och som kanske inte ens Scorsese beskriver?
För min egen del kan jag bara säga att filmen förmedlar en viss obehaglig, otrevlig macho-atmosfär, men inte att den skulle kunna betyda något för mig. Så de som särskilt tycker om den får nog behålla hemligheten om varför, för sig själva. Kanske en del av dem helt enkelt är män som själva vill vara mafioso-macho. Men de Niro är mycket bra här som hetlevrad, galen ung italienare.
Dödspolare blickar också framåt mot Scorseses Taxi Driver (ett och ett halvt pinnhål högre betyg på IMDB) som har en betydligt bättre historia och manus och som med sitt eget New York-mörker inte kan kallas något annat än ett mästerverk.
