Citat:
Typiskt svenskt. Nä, bättre kringskära en människa sin familj och bli en ensam ö.. staten sköter saker bättre än ens kött och blod, har man ju sett gällande hvb, sis, socialtjänst osv.. Tror man får försöka se detta ur olika synvinklar.
Det är mycket vi inte vet här, bland annat vet vi inte hur starkt påverkad Therese är av sina föräldrar. Vad som är vad hon vill och vad som är vad hon tror att hennes föräldrar vill.
Har arbetat inom LSS förut. Det är rätt vanligt med brukare som bor hemma vid sina föräldrar långt upp i åldrarna. De blir oftast rätt isolerade och blir en förlängning av föräldrarna och saknar ofta möjlighet till att skapa ett eget liv.
Vilket gör att den dagen föräldrarna går bort, blir det ett enormt trauma, inte enbart för att en förälder går bort utan även för att personen måste finna ett nytt liv. Ny bostad, nytt sätt att leva på osv
Tyvärr är det oftast dessa vi ser som inte kommer på aktiviteter, skaffar eget umgänge och som inte utvecklas som de skulle kunnat.
Vi hör ju själva hur mycket det betydde att Therese fick en assistent, då började hon göra saker föräldrarna aldrig trodde hon skulle kunna. Som att tala, klä sig osv.
Det här med att ha föräldrarna boendes vägg i vägg är aldrig bra.
Hade önskat att det många ggr fanns en lag som gjorde att man fick "tvångsförflytta" vuxna handikappade från sina föräldrar. Många ggr arbetar föräldrarna dessutom på barnen och pga av att föräldrarna inte kan släppa kontrollen går det ej att anställa någon annan.
Detta blir en pengamaskin med, föräldrar som arbetar dygnet runt.
Däremot borde självklart brukaren kunna ha kontakt med föräldrarna.
Nu blir krocken här att om assistenter känner sig hotade, ska de ej behöva träffa de dem känner sig hotade av. De ska ha en säker arbetsplats.
Här borde det föreslagits andra lösningar.
Tex att föräldrarna går in och arbetar en helg i månaden, att överlämning sker på daglig verksamhet etc.
För att minska oron mellan föräldrar och personal.
Det är mycket vi inte vet här, bland annat vet vi inte hur starkt påverkad Therese är av sina föräldrar. Vad som är vad hon vill och vad som är vad hon tror att hennes föräldrar vill.
Har arbetat inom LSS förut. Det är rätt vanligt med brukare som bor hemma vid sina föräldrar långt upp i åldrarna. De blir oftast rätt isolerade och blir en förlängning av föräldrarna och saknar ofta möjlighet till att skapa ett eget liv.
Vilket gör att den dagen föräldrarna går bort, blir det ett enormt trauma, inte enbart för att en förälder går bort utan även för att personen måste finna ett nytt liv. Ny bostad, nytt sätt att leva på osv
Tyvärr är det oftast dessa vi ser som inte kommer på aktiviteter, skaffar eget umgänge och som inte utvecklas som de skulle kunnat.
Vi hör ju själva hur mycket det betydde att Therese fick en assistent, då började hon göra saker föräldrarna aldrig trodde hon skulle kunna. Som att tala, klä sig osv.
Det här med att ha föräldrarna boendes vägg i vägg är aldrig bra.
Hade önskat att det många ggr fanns en lag som gjorde att man fick "tvångsförflytta" vuxna handikappade från sina föräldrar. Många ggr arbetar föräldrarna dessutom på barnen och pga av att föräldrarna inte kan släppa kontrollen går det ej att anställa någon annan.
Detta blir en pengamaskin med, föräldrar som arbetar dygnet runt.
Däremot borde självklart brukaren kunna ha kontakt med föräldrarna.
Nu blir krocken här att om assistenter känner sig hotade, ska de ej behöva träffa de dem känner sig hotade av. De ska ha en säker arbetsplats.
Här borde det föreslagits andra lösningar.
Tex att föräldrarna går in och arbetar en helg i månaden, att överlämning sker på daglig verksamhet etc.
För att minska oron mellan föräldrar och personal.
folk bodde i storfamiljer förr, men vad är väl en människas familj, historia, band till en plats och släkt.. denna sjuka övertro till statliga institutioner.. idiot.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
