Tänkte jag skulle börja med Lars Wilderängs (Cornucopia) uppgifter om att Wuxi Lead, som levererat tillverkningsutrustning till Northvolt, saboterat verksamheten i Skellefteå så att alla batterier fått tillverkas i pilotanläggningen i Västerås. Den hypotes Wildering lanserar är att kineserna saboterat tillverkningen i Skellefteå för att sedan kunna köpa upp anläggningen och därmed kunna producera batterier innanför EU:s tullmurar.
Artikeln:
Börsveckan inleds blandat i Asien – Northvolt blåst av kinesisk storleverantör, räkna med att Kina köper konkursboet
skriven av Lars Wilderang 2024-09-16 08:47
https://cornucopia.se/2024/09/borsveckan-inleds-blandat-i-asien-northvolt-blast-av-kinesisk-storleverantor-rakna-med-att-kina-kope r-konkursboet/
Slutsatsen att kineserna skulle se Northvolt som så pass attraktivt att man är beredd att sabotera verksamheten för att sedan själv kunna tillverka batterier där är väl på sätt och vis smickrande för Skellefteå och Northvolt. Speciellt om man dessutom sett Northvolt som en allvarlig potentiell konkurrent, vilket jag dock inte tror på eftersom Northvolt-paketet inte skulle innehålla någon egen teknologi som är cutting edge jämfört med kineserna, sydkoreanerna och japanerna.
Jag tror inte heller på att kineserna ser Northvolt som en speciellt attraktiv uppköpskandidat. I alla fall om de gjort sin hemläxa när det gäller sannolika framtida elpriser i Norrland och haft vetskap om att man just nu bygger bort de flaskhalsar som hittills hållet nere elpriserna för den tunga i industrin i Norrland. Och därmed gjort denna konkurrenskraftig trots transportkostnader p g a det långa avståndet till kontinenten samt sannolika logistikrisker som följer av avstånd och transporttider.
Givet vad som är pipeline beträffande elpriserna i Norrland tror jag vi får vara väldigt glada om kineserna trots allt vill driva verksamhet i Skellefteå med de exportintäkter (alt minskad import) detta ger och åtföljande minskad risk för att kronan fortsätter dala nedåt och ge dyrare import (högre inflation och urholkad köpkraft). Att lokalbefolkningen i Skellefteå och närliggande kommuner precis som för tidigare etableringar av tung industri som pappersbruk och stålverk i samma grad skulle komma i åtnjutande av välbetalda jobb med måttliga utbildningskrav tror jag väl inte på. Både politiker och riskkapitalet vill ju helt enkelt packa in så många invandrare som möjligt i Sverige. Att döma av lokalpolitikernas kommentarer till Northvolts problem så verkar det viktiga inte vara att rädda kvar batteriproduktionen i Sverige. Det viktiga har varit att få behålla så många av invandrarna som möjligt. Kineserna är väl dock antagligen rätt neutrala i sammanhanget utom möjligen när det gäller personal som kontrollerar produktionsteknologin, om man nu får tro Cornucopia.
Frågan blir alltså hur attraktiv en fabrik i Skellefteå ute i de norrländska skogarna blir utan billig el, som kineserna kanske räknat med. Jag noterar i detta sammanhang att kineserna för några månader sedan lät en vindkraftpark i Norrland konka eftersom de inte gjort hemläxan och trott att de skulle kunna producera vindkraftsel för typ 35 öre/kWh och köpa el ungefär billigt när det inte blåser, och skrivit kontrakt med kunderna på de premisserna. Och frågan blir om kineserna gjort hemläxan lika dåligt när det gäller den framtida elöverföringskapaciteten från Norrland och åtföljande högre framtida elpriser? Denna frågeställning för mig osökt in på följande inlägg av signaturen Tjackmoster:
Citat:
Ursprungligen postat av
Tjackmoster
[- - -]
Varför bygger inte Danmark batterifabriker på Grönland? Som jag har påpekat tidigare: Till skillnad från i Skellefteå finns outbyggd och därmed fortfarande outnyttjad vattenkraft där (och Grönland är inte heller helt täckt av is). Varför håller sig Island till aluminiumproduktion, för att göra sig av med sin överskottsel? Varför ger inte de sig in i batteribranschen, med all billig vattenkraft och geotermisk kraft som finns där?
Vilket för oss till det andra: Det finns ingen vettig anledning att förlägga någon sorts kapitalintensiv och högteknologisk industri till Norrland. Det är svårt nog (ofta omöjligt) att få det att funka i södra Sverige med helt annat klimat, mycket högre befolkningstäthet, alla skalfördelar som kommer med olika kluster (typ nätverk av underleverantörer till fordonsindustrin; kemisk industri som gärna vill vara hyfsat nära raffinaderier, och annan kemisk industri; den koncentration av högutbildad personal och konsulter i olika branscher man får som resultat av allt detta, osv.), närheten till kontinenten, etc.
Varför välja att satsa på en batterifabrik 200 mil från kontinenten ute i skogen med alla de problem detta medför om denna placering inte kan erbjuda åtminstone NÅGON komparativ fördel, som t ex billig el, vilket hittills motiverat förlägga en del tung industri till Norrland?
När det gäller Grönlands konkurrenskraft för batterifabriker så får man väl komma ihåg att billig el är viktigt för en batterifabrik. Men inte alls lika extremt viktigt som för aluminiumsmältverk. Därför är det en större nackdel för Grönland att ligga illa till logistiskt sett när det gäller batteritillverkning än när det gäller aluminiumsmältverk. Men om man lyckas exploatera den potentiella vattenkraft som eventuellt finns på Grönland så får vi kanske se ett aluminiumsmältverk där i framtiden precis som på Island.
På Island har man sedan rätt lång tid tillbaka aluminiumsmältverk på ön som nyttjar den billiga vattenkraften. Denna vattenkraft de har verkar motsvara ungefär två svenska kärnreaktorer. Det finns dock inte en massa ny vattenkraft i pipeline som skulle kunna användas för nya aluminiumsmältverk, batteritillverkning eller annan tung industri. Till detta skall vi lägga att logistiska förutsättningar torde vara viktigare för batterier än för aluminium.
En intressant fråga är förresten om aluminiumsmältverket i Sundsvall kommer att bomma igen om något år när elpriserna i Norrland höjts p g a att man eliminerat flaskhalsarna för elöverföringen söderut. Skall bli intressant att se vad som händer. Centerpartisten Martin Ådahl blir väl jätteglad om detta aluminiumsmältverk bommar igen eftersom nuvarande ägare är en rysk affärsman.
Man bör väl dock alltså notera att aluminiumsmältverk är mer känsliga för elpriserna än batteritillverkare eftersom så pass stor andel av kostnaderna för aluminiumsmältverk utgörs av elen. Å andra sidan skulle väl låga elpriser kunna vara den komparativa fördel en batteritillverkare i Skellefteå skulle kunna erbjuda i jämförelse med fabriker 200 mil söderut med lägre transportkostnader och mindre risk för logistik-problem. Så slutför man projektet med att bygga bort flaskhalsarna för elöverföringen från Norrland söderut så finns ingen stabil, komparativ fördel för batteritillverkning i Skellefteå. Kanske ryker också en del befintlig tung industri längs Norrlandskusten om den billiga elen försvinner. Jag skulle inte bli förvånad om det händer och om politikerna skiter i detta (eftersom väljarna inte lär straffa dem för detta). Man kunde utan problem lägga ner två fullt fungerande kärnkraftverk i Götaland som enkelt hade kunnat livstidsförlängas med 20 år utan att straffas av väljarna. Ungefär samtidigt som detta beslut togs så tog man beslutet att öka överföringskapaciteten för el från Norrland. Och inte en enda norrlandspolitiker eller LO-företrädare protesterade mot detta.
Mot bakgrund av ovanstående är väl frågan den om en möjlig investerare i batterifabriken i Skellefteå, som kan plocka in modern, konkurrenskraftig teknik i denna, kan lita på utfästelser från svenska politiker om att ha kvar flaskhalsarna i elöverföringen. Jag tvivlar faktiskt på detta. Därför tror jag att svenska myndigheter förutom en utfästelse om att inte ta bort flaskhalsarna även måste erbjuda ett upplägg där investeraren från Kina, Sydkorea eller Japan inte behöver binda kapital i Skellefteå-fabriken utan får leasa utrustningen och fabriksutrymmet till en kostnad som inte överstiger kostnader för avskrivningar + kostnader för räntor/eget kapital så att man kan flytta tillverkningen direkt man tar bort flaskhalsarna, höjer elskatterna e dyl. Eftersom politikerna (och fackpamparna) och deras handlers totalt struntar i om välbetalda jobb i tung industri riskerar försvinna p g a högre elpriser så blir det svårt för en extern investerare att lita på en sådan aktör. Vilken lojalitet kan extern aktör förvänta sig om man inte ens är lojal mot de väljare som i teorin kan avsätta dessa politiker?! Under sådana förutsättningar vill rimligen en extern investerare som tänkt tjäna pengar på själva verksamheten (och inte genom diverse fiffel-upplägg) ha både hängslen och livrem som säkerhet innan man satsar. På 60- och 70-talet fanns det politiker och fack-gubbar som hade något slags minimum av lojalitet mot löntagare som ville ha, eller ha kvar, relativt välbetalda jobb. Hans Hagnell var väl ett bra exempel. Den typen av politiker finns inte idag. En extern investerare måste idag ha klart för sig att en svensk politiker har noll lojalitet mot sina väljare och därmed sannolikt också noll lojalitet mot investerare från Asien. Speciellt en kinesisk investerare borde vilja ha både hängslen och livrem vid en investering i norra Sverige i stället för i t ex Ungern.
