Uthängd väcker enskilt åtal mot Dumpen (Fällande dom, 2026-02-06)

Jag har fattat det.

Aramir2 besvarade det hyfsat utförligt, jag lade till lite. Verkar som att du inte riktigt förstod det, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på den brist på juridisk kunskap som du visat upp hittills.

Du har fortfarande inte svarat på frågan om vad i de två bestämmelserna du anser utgör skillnaden här.

Jag orkar inte läsa länken då jag redan fått lära mig materialet på juristprogrammet. Som redan påpekats så finns skillnader, men de är framförallt processuella, inte materiella.

Du blandar ihop begreppen. Film och citat har i sig inget med försvarlighetsfrågan att göra. De har med sanningshalten att göra och det är viktigt i tryckfrihetsmål.

Den första frågan för juryn blir dock att bedöma om det överhuvudtaget finns förutsättningar för att den påstådda förtalsuppgiften kan utgöra förtal. Då innebär (och bevisar) filmen och citaten att förtalsuppgiften kommer från den som filmas och citeras, inte från någon annan. Redan här faller hela åtalet eftersom denna situation inte täcks av lagrummet vilket jag försökt förklara ungefär 3000ggr redan.

Förtal
[K7]3 § Som tryckfrihetsbrott anses förtal som innebär att någon utpekar NÅGON ANNAN som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning.

Det är, märkligt nog, två olika lagar och således finns olika förarbeten, prejudikat och praxis för den respektive tillämpningen av dem. Det ena är en grundlag och den andra finns i brottsbalken. Det borde du veta om du nu gått juristlinjen.

Vi vet att du har försökt förklara det, men du har fel, vilket vi försökt förklara för dig 3000 gånger redan.

Situationen täcks absolut av lagrummet, då Dumpen sprider uppgifter om någon annan. Att det är ett screenshot av vad han själv sagt privat påverkar inte den bedömningen.

Det finns inget som heter juristlinjen. Juristprogrammet heter det.

Som jag skrev ovan:
"Som redan påpekats så finns skillnader, men de är framförallt processuella, inte materiella."

Kan du påvisa de relevanta skillnaderna i materiell rätt som du påstår finns här, och stödja det med rättskällor?

Jo. När fälldes någon senast för att ha spridit en screenshot där någon framställer sig själv som misshaglig?

Envist, roligt och lärorik läsning. En får tacke.

Jag börjar med det vi tycks vara överens om. Ett uttalande som inte uppfyller villkoren i första stycket av TF 7:3 är inte straffbart som förtal. Ett uttalande som uppfyller villkoren i första och tredje stycket av TF 7:3 är inte heller straffbart som förtal. Ett uttalande är straffbart som förtal ifall det uppfyller villkoren i första, men inte tredje stycket. Om villkoren i första stycket inte är uppfyllda finns ingen anledning att betrakta villkoren i tredje stycket. Så långt verkar vi vara helt överens.

Det leder till ett par frågor. Första frågan: Om jag berättar något om mig för dig (vilket inte är förtal, eftersom jag inte kan förtala mig själv), kan villkoren i första stycket av TF 7:3 vara uppfyllda när du sprider det vidare? Kort sagt, kan det vara förtal att vidarebefordra uppgifter? Högsta domstolens svar på den frågan är ”ja” (NJA 1966 s. 565). När det gäller förtal ansvarar varje spridare för sin egen gärning. Andra frågan: Om man sprider en oförvanskad film av någon, kan det innebära att villkoren i första stycket av TF 7:3 är uppfyllda? Högsta domstolens svar på den frågan är också ”ja” (NJA 1992 s. 594). Du har inte presenterat någonting som tyder på att det prejudikatet inte skulle gälla idag, eller att det inte skulle gälla medier som omfattas av TF/YGL. Som jag citerade här, ”den som visar en enskild person på film får anses därigenom lämna de uppgifter om denne som filmen förmedlar”. Att det skulle vara sant när man tolkar BrB 5:1, men falskt när man tolkar TF 7:3, trots att definitionerna är snarlika, det tycks mig som rent önsketänkande. Likaså att det citatet var sant för trettio år sedan, men inte idag.

Med andra ord är det i linje med praxis i HD att villkoren i första stycket av TF 7:3 kan vara uppfyllda när någon sprider en oförvanskad film föreställandes en person.

Vänligen sluta undvik min fråga, tack. Vet du inte att det är oartigt att ignorera andras frågor och istället svara med sina egna frågor?

Återigen, kan du påvisa de relevanta skillnaderna i materiell rätt som du påstår finns här, och stödja det med rättskällor?

Nedan presenteras 10 fall där media friats och 5 fall där media fällts. Det genomgående mönstret är att media frias så fort de har grund för sina påståenden och fälls om de inte kan underbygga dem. Notera att flera av fallen gäller privatpersoner och 2 gäller våldtäkt och privatperson.

Vi jämför nu med Dumpen. (1) De presenterar bevisen för det de påstår (att personerna sexchattar med barn). (2) Allmänintresset för att det finns vuxna på nätet som försöker begå pedofilbrott är troligen större än för att någon är misstänkt för våldtäkt av vuxna.

Hmm...vad kan då juryn tänkas landa i?

10 fall där media friades

1. Thomas Quick-fallet (2001):
Bakgrund: Fallet handlar om de många tidningsartiklar som publicerades kring Thomas Quick, som erkände ett stort antal mord men senare frikändes. Flera tidningar anklagades för förtal efter att ha publicerat uppgifter som påstods vara falska.
Utfallet: I detta fall ställdes frågan om tidningarna hade agerat i “god tro” och med ett allmänintresse i åtanke. Rätten fann att artiklarna inte utgjorde förtal eftersom de handlade om frågor av stort allmänintresse.

2. Olof Palme-mordet och publiceringen av anklagelser (1998):
Bakgrund: Efter mordet på Olof Palme publicerade flera tidningar spekulativa artiklar som anklagade olika individer för att ha varit inblandade i mordet. Dessa individer, som senare blev frikända från alla anklagelser, stämde tidningarna för förtal.
Utfallet: Svea hovrätt ansåg att även om vissa uttalanden kunde anses vara förtal, så var de försvarbara eftersom de berörde ett viktigt allmänintresse och därmed inte straffbara .

3. Den svenska kungen och boken “Den motvillige monarken” (2010):
Bakgrund: Denna bok hävdade att kung Carl XVI Gustaf hade deltagit i tveksamma aktiviteter. Efter publiceringen uppstod en stor debatt om förtal och yttrandefrihet, men ingen rättslig åtgärd togs mot författarna.
Utfallet: Fallet togs aldrig upp i domstol, men det illustrerar de utmaningar som finns med att definiera gränserna för förtal i relation till yttrandefriheten.

4.Annika Östberg-fallet (2006):
Bakgrund: Annika Östberg, som suttit fängslad i USA för mord, blev föremål för många svenska mediaspekulationer när hon kämpade för att bli överförd till Sverige. Hon stämde flera tidningar för förtal, men fallen ledde inte till några fällande domar.
Utfallet: Det beslutades att publiceringarna inte utgjorde förtal, återigen med hänvisning till allmänintresset och yttrandefriheten.

5.Theodore Kaczynski (Unabomber) och TV4 (1996):
Bakgrund: TV4 sände en dokumentär som antydde att Kaczynski, även känd som Unabomber, kunde ha varit inblandad i Palmemordet. En journalist från TV4 stämdes för förtal av Kaczynskis bror som ansåg att hans bror blivit falskt anklagad.
Utfallet: Trots de allvarliga anklagelserna friades journalisten eftersom materialet ansågs ha stort allmänintresse, och rättens bedömning fokuserade på yttrandefrihetens betydelse i samhället.

6.Kent Ekeroth och “järnrörsskandalen” (2012):
Bakgrund: Denna händelse involverade publicering av en videoinspelning där Sverigedemokraten Kent Ekeroth och andra partimedlemmar bär runt på järnrör och hotar människor. Efter att Expressen publicerat materialet stämde Ekeroth tidningen för förtal.
Utfallet: Rätten ansåg att publiceringen var av allmänintresse och friade tidningen, vilket ytterligare underströk skyddet för yttrandefrihet i Sverige.

7.Jean-Claude Arnault och Svenska Akademien (2017-2018):
Bakgrund: Flera kvinnor anklagade Jean-Claude Arnault, en kulturprofil nära knuten till Svenska Akademien, för sexuella övergrepp. Dessa anklagelser ledde till en rad artiklar och medial uppmärksamhet som senare resulterade i en förtalsrättegång.
Utfallet: Arnault dömdes för två fall av våldtäkt men inga åtal för förtal togs upp trots de omfattande anklagelserna och rapporteringen, vilket visar den komplexa balansgången mellan att skydda offer och yttrandefriheten i media.

8.Karin Boye och Roman Polanski (2010):
Bakgrund: Den svenska poeten Karin Boye sades i en biografi ha tagit sitt eget liv på grund av olycklig kärlek till en kvinna. Detta ledde till en stämning för förtal av hennes minne. Fallet rörde också regissören Roman Polanski, där svenska medier anklagades för förtal för att ha återgivit påståenden om hans brott.
Utfallet: Domstolarna ansåg att dessa publiceringar inte utgjorde förtal, eftersom de grundade sig på verifierbara fakta och hade allmänintresse.

9. Fallet Lena Mellin och Aftonbladet (2006):
Bakgrund: Lena Mellin, en journalist på Aftonbladet, skrev en artikel där hon anklagade en känd företagare för att ha brutit mot lagen. Företagaren stämde tidningen för förtal.
Utfallet: Tingsrätten friade Lena Mellin och Aftonbladet, eftersom det ansågs att anklagelserna hade tillräckligt med faktaunderlag och att de var av allmänintresse. Domstolen ansåg att artikeln hade skrivits i god tro och med en rimlig faktagrund.

10. Fallet Johan af Donner och Svenska Röda Korset (2011):
Bakgrund: Johan af Donner, tidigare anställd på Svenska Röda Korset, anklagades i medier för att ha förskingrat pengar. Han stämde flera tidningar för förtal.
Utfallet: Domstolarna friade tidningarna och menade att de publicerade uppgifterna hade ett starkt allmänintresse, och att tidningarna hade agerat i god tro och med tillräckligt underlag.

5 fall där media fällts

1. Liza Marklund och “Gömda”-fallet (2005):
Bakgrund: Författaren Liza Marklund skrev boken “Gömda,” som påstods vara baserad på en sann historia. Efter att en person som kände sig utpekad i boken stämt Marklund för förtal, dömdes hon för att ha framställt falska anklagelser som ledde till att den stämmande parten utsattes för allvarliga hot och hat.
Utfallet: Marklund dömdes att betala skadestånd till den person som kände sig förtalad, och detta fallet fick stor uppmärksamhet då det även ifrågasatte journalistisk integritet.

2.“Hagamannen” och Aftonbladet (2006):
Bakgrund: Aftonbladet publicerade en artikel där en man utpekades som “Hagamannen,” en serievåldtäktsman verksam i Umeå. Mannen stämde tidningen för förtal eftersom han inte var den riktiga gärningsmannen.
Utfallet: Aftonbladet fälldes för förtal och tvingades betala skadestånd till mannen, eftersom tidningen inte haft tillräckliga bevis för sina anklagelser.

3.Eklund-fallet och Expressen (2008):
Bakgrund: I samband med utredningen av mordet på Engla Höglund pekades en person felaktigt ut som gärningsmannen av Expressen. Personen stämde tidningen för förtal.
Utfallet: Expressen dömdes för förtal och ålades att betala skadestånd till den utpekade personen, vilket visade på vikten av noggrann faktakontroll i brottsrapportering.

4.Bert Karlsson och Resumé (2007):
Bakgrund: Tidningen Resumé publicerade en artikel som påstod att Bert Karlsson hade tagit emot pengar från ett brottsligt nätverk. Karlsson stämde tidningen för förtal.
Utfallet: Resumé dömdes för förtal och ålades att betala skadestånd till Karlsson, eftersom påståendena inte kunde styrkas och var skadliga för hans rykte.

5.Granskning av Peter Mangs (2012):
Bakgrund: Peter Mangs, dömd för flera rasistiska mord i Malmö, stämde flera tidningar för förtal efter att de publicerat detaljer om hans brott innan han fällts i domstol.
Utfallet: I vissa av dessa fall dömdes tidningarna för förtal, eftersom de publicerade information som senare visade sig vara felaktig eller förhastad.

Tycker dom fallen du radar upp är det en helt annan dignitet på än det dumpen är stämd för. I mina ögon är en jämförelse mer adekvat med Cissi Wallin när hon blev stämd och fälld för grovt förtal av Fredrik Virtanen.

Jaha, det kan du ju tycka men i tryckfrihetsmålet friades hon.