DO stämmer försvarsmakten - personer med autism/asperger får inte mönstra

Ingen av dessa män har någosin fått en formell diagnos, men jag kan sätta mitt liv på att min far och min farfars kusin är autister och också på att farfar, farfars far och farfars morbror var det. Alla gjorde lumpen utan problem. Farfars kusin var dessutom furir och yrkesmilitär och farfars morbror var hemvärnschef för sitt hemhärad på 1950-talet. Jag bedömer dessutom att flera av dessa, inklusive min far, har/hade svårare autism än jag har. Min far är en av de "fyrkantigaste" personer som jag någonsin har träffat på. Det var visserligen mer än 50 år sedan och tidigare som de mönstrade, och det var troligen mindre psykologtrams på den tiden, men klarade lumpen gjorde de.

Den största diskrimineringen är att Aspergers buntas ihop med rå Autism.

Man vill nog inte ha en autist med meltdown och skarpladdat vapen.

Men mönstra och skickas till rätt tjänst kanske fungerar. En viss andel autister duger ju till rätt mycket ändå, i 99% av situationer.

Sent svar, men...



Just ett sådant exempel är ju visselblåsaren David Grusch, dekorerad flygvapenofficer och underrättelseofficer vid Pentagon.
Vissa skulle säkerligen använda just hans påståenden emot honom och knyta dessa till hans diagnos och ignorera hans övriga professionalism, men han är likväl ett exempel på en framgångsrik autist inom just militären.
Han fick dock sin autismdiagnos sent, efter att han redan hade slunkit igenom, men att han blev godkänd talar ju sitt tydliga språk.

Ett exempel från kongressutfrågningen tidigare i år på hur normal han ter sig i tal- samt kroppsspråk, som han uppenbarligen likt många högfungerande autister finslipat under åren: https://www.youtube.com/watch?v=lcrCMLVk614

I följande klipp berättar Grusch att han inte fick vetskap om sin autism förrän först i trettioårsåldern: https://www.youtube.com/shorts/otkZbaDC9jY
Han berättar även om problemen med hans diagnos men också om hur den var till hans fördel inom karriären i och med hyperfokusen och förmågan att se mönster och dra slutsatser bättre än andra.



Vad sedan beträffar autister inom militären generellt, så avslöjar följande artikel att det de facto finns autister inom denna, men att dessa lever i garderoben och döljer sin diagnos (alltså spelar "normala"), medan andra, som Grusch, fick sin diagnos först senare: https://www.militarytimes.com/opinio...set-heres-why/

Problemet idag är inte diagnoserna som sådana, utan den självbild och det "sociala arv" som följer med dem.

Som du, mycket riktigt, skriver ovan så fanns det folk förr som idag hade varit diagnostiserade med både det ena och det andra som gjorde lumpen utan större problem. De värsta fallen kanske placerades på mindre krävande tjänster, men som regel så fungerade det nog alldeles utmärkt.

Anledningen till att det med stor sannolikhet fungerade utan större bekymmer var det faktum att samhället inte placerade människor med koncentrationssvårigheter eller liknande i facket "tycka synd om och låta göra va den vill", utan man ställde krav på dem också. Enklare krav än för den som var "normal", men krav likafullt.

Idag är det så att de som är medvetna om sina diagnoser också haft många år på sig att lära sig hela "tycka synd om"-svängen och utnyttja den till fullo. Hur många människor stöter man inte på dagligen och stundligen som ursäktar allt från överdrivet spelande till oförmåga att gå upp i tid till jobbet ens en dag i veckan, eller våldsamt beteende eller våldtäkt med att de har diverse diagnoser och därför inte kan hållas ansvariga för sitt handlande? Det är DET man inte vill ha i Försvarsmakten. Människor som är oförmögna att ta ansvar, som behandlats som sköra barn med ett omättligt tycka synd om-behov i alla år, vilket skapat 18-åriga monster av själviskhet, oförmåga att se gruppen framför jaget och en stor portion närmast dödligt farlig narcissism.

Men blir inte det bara ytterligare en spik i kistan för dessa? Inom FM så STÄLLER man ju krav, vilket kanske då är exakt det som behövs?

Snarare att de plockar bort allt jamsande med anpassningar inom FM istället. Självklart menar jag då inte att tjejer inte ska få anpassade kläder och skydd och liknande som jag ser som verktyg för optimerad funktion. Men att sänka kraven på t.ex. fysisk kondition som de gjort inom brandkåren är vansinne.

Klarar man kraven, oavsett kön, läggning, identitet, etnicitet eller diagnos, så är man välkommen. Gör man det inte får man hitta en annan tjänst. Vi kan inte ha jägarplutoner som måste vänta på tjockisen som bara måste få vara med p.g.a. Anpassning av krav…

På samma sätt så ser jag inga som helst problem att ha med högfungerande individer med diagnoser inom autismspektrat. Klarar de kraven? Amen dåså.

Här kan jag hålla med dig. Vissa av dom egenskaper som karakteriserar autism är knappast optimala i tjänstgöring. I egenskap av att själv vara autistisk ser jag absolut inte hur diagnosen skulle kunna gå ihop med dom krav som ställs vid lumpen. Självklart är alla olika och vissa kommer ha lättare för dom tester som utförs. Här måste man dock skilja på att vara bra lämpad och att vara bra lämpad för att vara autistisk. Det finns inte möjligheter till att specialanpassa krig utefter individers funktionsnedsättningar.

I och med att mönstring inkluderar olika tester, undersökningar, bedömningar och intervjuer för att sålla ut lämpliga individer så ser jag dock inte problemet. Här bör väl olämpliga individer, diagnos eller inte, sållas ut? Då ser jag faktiskt inte problemet i att låta någon försöka.

Jag tror att du missförstod vad jag menade var problemet.

Det är en sak att klara fysiska och psykiska krav. Det är en helt annan att inrätta sig i en organisation som inte är byggd för att bedriva catering efter olika diagnoser.

Det spelar alltså ingen roll om du är stark, snabb eller intelligent nog att genomföra en uppgift om du p.g.a. diagnosanpassningar under hela ditt liv inte kan gå ur sängen på morgonen, inte kan ta att andra säger åt dig vad du ska göra, eller får psykbryt när det ställs krav på dig.

Det är minst lika organisationspåfrestande, om inte mer, att vänta på att Nisse ska sluta slå sönder logementet för att någon i skarpa ordalag talade om för honom att morgonuppställningen inte är frivillig, som det är att vänta i 3 minuter på att Kalle ska komma ifatt i löpningen.

Precis! Så länge kraven är ”bra lämpad” oavsett diagnos eller inte så spelar det ju ingen roll. Är man inte tillräckligt bra lämpad (även pga sin diagnos) så sållas man bort ändå.

Det jag ser som problemet är att man går miste om de som faktiskt KLARAR kraven, även om de har en diagnos. För en person är inte bara sin diagnos, och alla diagnoser är inte samma.

Alla autister sitter inte i ett hörn, dunkar huvudet i väggen och och exploderar om saker inte blir som de vill. Lika lite som alla normies är fantastiskt lämpade för militärtjänstgöring.

Saker som kräver hyperfokus och oerhört hårt hållna regler för varje situation (cyberförsvar, mekaniker etc.) kan absolut vara bra områden. För att inte tala om ubåtstjänstgöring. Där kan diagnosen vara en direkt fördel som motvikt mot den psykologiska press en sådan miljö innefattar.

Poängen är att det ska inte vara diagnosen som avgör, utan kraven.

Haha, nja, så länge reglerna följs så är nog många autister nöjda. Se på Forrest Gump.

Det där med ”slå sönder logementet” är någon form av filminspirerade fördomar som inte har bäring på verkligheten utom möjligen vid allvarligare diagnoser. Och har man en sådan är nog chansen att man tar sig förbi mönstringen ändå minimal.

Fast vilket "tydliga språk" är det? Åtminstone jag har inte hävdat att ingen med diagnos kan klara militärtjänstgöring, jag tror bara att det väldigt ofta inte blir bra.

Om man hittar ett enskilt lyckligt exempel så bevisar det lika lite som att typ någon med allvarliga hjärtproblem klarade kustjägarutbildning. Det kanske gick bra, men det är stor risk att det skulle kunnat gått sämre.

Gräver upp en gammal tråd här…

Med tanke på att NPF har en ärftlighet på 70-90% så hela Sveriges befolkning har sedan lång tid tillbaka i historien någon form av NPF.

Är det endast utredd NPF man går på?
En person utan utredning, där föräldrarna inte brytt sig öht kommer alltså att komma in i försvaret utan problem medans en som har föräldrar som är omtänksamma och vill ge sitt barn bästa möjliga förutsättningar kommer inte att få komma in.

Lite hål i huvudet på försvaret minst sagt, jag har inte träffat en enda människa som inte har en NPF.