Citat:
Ursprungligen postat av
Hultabultan
Har reagerat på de väldiga framgångar Sahra Wagenknechts nya parti BSW rönt i Tyskland.
Frågan är givetvis därför, varför ingen uppenbarligen kommit på detta koncept i Sverige?
Egentligen så ligger nationalism och vänsterpolitik mycket nära varandra, då båda handlar om att begränsa det nationella och internationella storkapitalens fria härjningar!
Kan absolut tänka mig rösta på ett sånt nytt vänster-nationalistiskt parti!
Vänster-värderingar och nationalism är oftast motsatta idiom. Det är i huvudsak varför du inte hittar vänster och nationalism inom samma rörelse. Vänsterpolitik är progressiv medan nationalism är konservativ t.ex.
Det är mestadels i anti-koloniala eller anti-imperialistiska rörelser, och i samhällen med starka ekonomiska problem som du hittar vänster och nationalism under samma tak, och då ofta under en kort tid. Dom förutsättningarna finns inte i Skandinavien i vår tid.
Enstaka exempel finns på nationalistiska politiker som kämpade för sina länders oberoende av andra genom att tillämpa socialistiska principer, kanske främst Ho Chi Minh, Fidel Castro, och Kwame Nkrumah.
Vänsterpolitik betonar oftast internationalism, klassolidaritet och arbetares eller marginaliserade gruppers gemensamma kamp över nationsgränserna. Den främjar idén om globalt samarbete och universella rättigheter. Nationalism, å andra sidan, prioriterar vanligtvis en viss nations intressen, identitet och suveränitet, exceptionalism eller separation från andra nationer. Vänsterns internationalism främjar global solidaritet, vilket kommer i konflikt med nationalismens inåtvända, exkluderande fokus.
Vänsterpolitik bygger ofta på idén om klasskamp och omfördelning av rikedomar från de rika till de fattiga, med fokus på socioekonomisk jämlikhet och nedmontering av klasshierarkier. Nationalistisk ekonomisk politik fokuserar ofta på nationellt välstånd (ibland på bekostnad av andra) snarare än att minska ojämlikheter inom nationen. Nationalister kan t.ex ofta prioritera att skydda nationella industrier, vilket ofta gynnar den inhemska eliten eller upprätthåller ekonomisk ojämlikhet inom nationen; ofta under dimridån av "trickle down economics".
Vänsterpolitik främjar traditionellt inkludering, mångkulturalism och ett engagemang för mångfald, och förespråkar ofta minoriteters, invandrares och marginaliserade gruppers rättigheter. Nationalism kan vara exkluderande, särskilt när den är knuten till etnisk eller kulturell identitet. Nationalistiska rörelser motsätter sig ofta invandring eller betonar kulturell homogenitet i den nationella enighetens namn.
Vänsterpolitik är i allmänhet antiimperialistisk och motsätter sig kolonialism och imperialistiska krig. Nationalism har historiskt sett ofta uppvisat en aggressiv expansionism, där man försökt öka den nationella makten och prestigen genom erövring eller dominans över andra. Historiska exempel är kolonialism, eller i mer moderna sammanhang, militaristisk eller interventionistisk politik för att skydda nationella intressen utomlands.
Historiskt sett har vänsterrörelser ofta varit i konflikt med nationalistiska rörelser. I början av 1900-talet var socialistiska och kommunistiska rörelser internationella till sin omfattning, medan nationalism ofta sågs som ett verktyg som användes av eliten för att dela upp arbetare längs nationella linjer (t.ex. under första världskriget).
Nationalister å andra sidan har oftast motsatt sig vänsterideologier och sett dem som ett hot mot nationens identitet, tradition, eller säkerhet. Vänsterns kritik av nationalismen fokuserar ofta på att den används av härskande klasser för att skapa splittring, medan nationalister kan se vänsterns internationalism som en underminering av den nationella enigheten.
Det är i princip av dom här anledningarna du inte hittar vänster och nationalism under samma paraply. SD t.ex. är relativt starka nationalister, är konservativa, och värderar högerpolitiska idiom i så tydlig utsträckning att dom ibland kallas höger-extrema.
