Antinatalism

Men min poäng är att det bara är din erfarenhet. Det finns inget som säger att det är en generell åsikt i samhället. Jag menar väl, att om ni verkligen ansåg livet var så hemskt som ni påstår, skulle ni inte finnas. Då anser ni ändå att livet är värt att leva. Ni motbevisar er själva.

Om du inte anser att du vill föra livet vidare, slipper du förstås. Frågan är varför ni försöker övertyga andra att deras liv är lika hemska, som ni själv anser att ert är. Allt bygger på känslor. I ditt fall någon sorts bitterhet över något. Men alla liv är inte likadana och alla känner inte likadant som er. Vilket även det, verkar variera. Ni har lite olika utgångspunkter faktiskt.

Ja DNA styr alla funktioner i kroppen hos både antinatalister och natalister. Vi är djur som drivs helt av instinkter och känslor. Förnuftet är nog bara en evolutionär biprodukt.

Korrigering: Förnuftet är en evolutionär biprodukt som antinatalister begåvats med.

Haha ja förlåt jag glömde den detaljen 😂 Denna tsunami av DNA och celler som drabbat lilla jorden kommer ju trots allt att upphöra när solen slutar fungera. Då kan antinatalisterna korka upp sin champagne och höja glaset och säga - game over era kåta jävlar.

Haha.

Ja vilken tid att vara antinatalist. Då blir det ju paradoxalt nog nästan meningsfullt att leva.

När den sista dagen för livet på jorden kommer och den röda solen närmar sig då får antinatalisterna äntligen sitt carpe diem 🙂

Det händer ju om flera miljarder år. Dock blir solen långsamt allt hetare redan nu, så redan om någon miljard år kan det vara kört med hav som dunstar upp i atmosfären och så.

Men förstår du hur extremt lång tid miljarder år är? Om vi backar bara ca en halv miljard år så fanns det ännu bara encelligt liv på jorden. Dinosaurierna dog ut för typ 0.065 miljarder år sen. Vår art har funnits i omkring 0.0002 miljarder år. Vi har kunnat bygga radioapparater och bilar i omkring 100 år, dvs 0.0000001 miljarder år. Vad hinner hända med livets och utveckling under en miljard år framåt? Eller bara ens en miljon år? Hur länge till kommer det finnas något som öht kan kallas människor, innan evolutionen har förändrat dem till något helt annat, eller tills någon annan art har tagit över?

Även om vår vetenskap inte kommer utvecklas väldigt mycket mer än dit vi har kommit till nu, så är det inte alls otänkbart att vi iaf kommer kunna sprida oss över hela solsystemet, och kanske även till andra stjärnor. En resa skulle ta tusentals år, men det är ju ingenting jmf m de miljarder år det tar innan solens upphettning börjat döda allt liv på jorden.

Dvs beroende på vad våra barn, barnbarn, osv, med alla framtida generationer, hittar på, när det blir deras tur att vara med om det äventyr vi kallar för livet.

Skaffa barn!

Kul för dig att du upplever din livsresa som ett stort äventyr, snarare än, som de flesta dessvärre, en oerhörd långdragen tristess!

(Deras eget fel, som inte valde rätt nå'nstans på vägen mellan lågstadiet och högskolan? Jo, det är lätt att välja rätt i efterhand, bevars!)

"De flesta"? Enligt vilken studie då? Bara din egen depression duger inte som evidens.

Och ja, det finns mycket elände i världen. Men det bevisar inte heller att "de flesta" upplever livet som "en oerhörd långdragen tristess". Och mycket blir ju faktiskt bättre. T ex är inte cancer inte längre en given dödsdom, allt fler överlever faktiskt. Allt fler sjukdomar kan botas eller förhindras att ens hända t ex pga vacciner.

Det fetade: exakt. Det är den väg jag valt. Och hur motbevisar det mig?

Sedan måste jag ju nå'nstans undra litet över de som finner sin egen tillvaro, med vardagsjobb, kärleksrelationer, åldersskröplighet och alltdetdär så fantastiskt underbar att de inte vill släppa den, utan vill ympa in den på en ny generation! Är de, faktiskt, rätt dumma i huvudet? Eller vill de, medvetet, hämnas på sina föräldrar genom att själva vara lika onda?

Det är väl inget som säger att allt är bra alltid. Men allt är inte dåligt alltid heller. Hur många önskar egentligen att de aldrig blivit födda, egentligen.
Menar du att alla liv är exakt som ditt eget. Att du inte kan känna glädje över att leva, betyder inte att alla andra inte anser det. Det är här jag menar att ert feltänk finns hela tiden. Ni utgår bara från er själva och tror att ni är någon form av norm.

Det fetade: alla som inte är efterblivna! Tycker ni verkligen att det är så mycket värt att få snappa efter brödbitarna i ankdammen?

(Jo, det blir väl nå'n enstaka Julius Caesar, Newton eller Shakespeare emellanåt, som världen i efterhand kan beundra! Men, det är inte som att dessa utvalda nödvändigtvis skulle ha valt sina livsöden..!