Citat:
Ursprungligen postat av
Tandan
Men allt det här kommer du inte veta ha hänt. Förstår du på allvar inte detta enkla faktum att det kommer bli som det aldrig har hänt, och därför poänglöst att det ägde rum. Antingen är du ovanligt obegåvad för att ägna dig åt filosofi eller så är du i någon slags djup förnekelse, alternativt så trollar du.
Tror mer det handlar om att jag har accepterat hur det är. Så det är bara under livet man kan uppleva något, det är bara då man kan se eller känna något.
Man kan förstås se bakåt på det som har hänt och vet att det har hänt. Så det som har hänt, är inte något som inte har hänt. Det har hänt. Vad som händer efter vi har dött kan vi inte veta, men vi kan veta att de som lever då kommer att veta att det som har hänt, har hänt.
Däremot vet vi inget om framtiden. Så vi vet inte säkert vad som ska hända i morgon. Men varför man nödvändigtvis ska behöva veta något efter man är död, förstår jag inte. Man får väl hoppas att det går bra för de som lever då.
Men din ångest för att inte veta något längre, förstår jag faktiskt inte.
För enligt antinatalisterna är det ett idealtillstånd. Tomheten, intigheten, som ändå verkar skrämma dig. Att inte veta, att vara död utan att kunna känna och tänka. Vilket tyder på att du ändå inte vill möta intigheten. Mitt enda råd är att försöka inse hur det är och lära sig leva med det och ta vara på livet. För vad annars ska du göra? Du kan inte ändra på det.