Antinatalism

Det är ju det scenariot som gäller enligt din materialism. Och du svarade inte på frågan. Läs flera gånger om det behövs och svara sedan direkt på frågan.

Men egentligen svarade jag på det. Det finns ingen vinst med att gå från en icke-existens till en annan. Vad jag undrar är varför du tror att någon sådan vinst skulle finnas. Vad har fått dig att tro det?

Vinsten är den tid ditt medvetande existerar. Livet.

Det är som de som frågar, vad det finns för högre mening med att livet. Någon sådan finns inte. Frågan är varför man tror det ska finnas.

För mig är det ett konstigt sätt att se det. Man utgår på något sätt från att det ska finnas, liksom du verkar utgå från att det ska finnas en vinst med det. Men vad man baserar den åsikten på, vet jag inte. Kanske någon har sagt det och man tror på det eller bara fått för sig det.

Den enda meningen med livet självt, är att sprida det vidare.

Men om det inte finns minsta vinst med det, då finns det väl ingen mening med att sprida det vidare. Kan du inte lägga ihop två och två?

Återigen, tiden medvatandet existerar är ju ingen vinst eftersom allt raderas.

Jag kan lägga ihop det. Skaffa sin avkomma, se den växa upp och deras liv. Sitta i bersån och smutta på en grogg. Försöka njuta av livet. Känna. För det är som jag säger, det är det enda som finns. Det enda som finns är nu. Sen finns ingenting.

Det finns ingen dåtid eller framtid, det finns bara nuet. Det fanns ingen intighet före du föddes, det är bara ett påhitt. Det finns bara ditt skapande i din mamma och det efter det. Det liv du lever. Du kanske vinner på en Bingolott och då är det förstås en vinst i livet. Livet är vinsten.

Men allt det här kommer du inte veta ha hänt. Förstår du på allvar inte detta enkla faktum att det kommer bli som det aldrig har hänt, och därför poänglöst att det ägde rum. Antingen är du ovanligt obegåvad för att ägna dig åt filosofi eller så är du i någon slags djup förnekelse, alternativt så trollar du.

Tror mer det handlar om att jag har accepterat hur det är. Så det är bara under livet man kan uppleva något, det är bara då man kan se eller känna något.

Man kan förstås se bakåt på det som har hänt och vet att det har hänt. Så det som har hänt, är inte något som inte har hänt. Det har hänt. Vad som händer efter vi har dött kan vi inte veta, men vi kan veta att de som lever då kommer att veta att det som har hänt, har hänt.

Däremot vet vi inget om framtiden. Så vi vet inte säkert vad som ska hända i morgon. Men varför man nödvändigtvis ska behöva veta något efter man är död, förstår jag inte. Man får väl hoppas att det går bra för de som lever då.

Men din ångest för att inte veta något längre, förstår jag faktiskt inte.
För enligt antinatalisterna är det ett idealtillstånd. Tomheten, intigheten, som ändå verkar skrämma dig. Att inte veta, att vara död utan att kunna känna och tänka. Vilket tyder på att du ändå inte vill möta intigheten. Mitt enda råd är att försöka inse hur det är och lära sig leva med det och ta vara på livet. För vad annars ska du göra? Du kan inte ändra på det.

Mitt tips är att ägna dig åt något annat su kanske är begåvad för.

Du kanske inte är så begåvad själv. Jag tror snarare du är besviken på hur verkligheten är och vill ha svar som stämmer med dina åsikter och slutsatser. Men som alla andra, är du fånge i din egen hjärna.

Det är nog så att antinatalister och natalister har mer gemensamt än man tror. Alla vill ha en så bekväm resa som möjligt mot minneslunden. Sen har man fokus lite olika men är nog inte mycket värre än så. En onödig strid om ingenting som fonus säger.

Alla kristna vill ju alltid påstå att livet är nå't så djävla bra, för då har man chansen att hamna hos Jesus, eller nå't!

Även då livet är en uppenbar plåga är det bra, för Jesus, et.c.

Vore litet kul om det verkligen funnes ett liv efter döden för de kristna! Typ, en oändlig vit sfär för var person, i vars inre de finge tillbringa evigheten!

Fast frågan handlar om man ska skaffa barn eller inte. Antinatisterna anser att liv är fel och vill i praktiken avskaffa allt liv. Medan vi andra menar att det är värt att leva och att skaffa barn.
Hur vi ser på livet nu, kanske inte skiljer, men slutsatserna av det är helt motsatta. Vi är livsbejakande medan antinatalisterna är en dödskult, som egentligen inte kan motivera det de säger.

Jag kan motivera min "dödskult" utifrån egen erfarenhet. Att existera innebär en massa skit, som det tagit mig decennier att ens till hälften bli kvitt!

Jag hatar gubben Far, som vid obscent hög ålder fann för gott att med hjälp av steroidpreparat skaffa sig såpass ståkuk att han kunde beknulla min jämförelsevis unga mor, enkom för att frambringa ytterligare avkomma (mig!) utom den talrika han redan hade med ett flertal andra kvinnor, gubbäcklet!