Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Tack ska kolla!

När det gäller Robert och det lilla jag egentligen känner till om honom och hans familj, primärt via denna tråd, skulle jag säga att han bar på ett väldigt djupt obearbetat barndomstrauma som involverade förlusten av hans mor och hela hans tråkiga uppväxt under pappans ”icke förmåga” att hålla ihop familjen.

Det traumat eller sveket han sett i mammans försvinnande och dess medföljd under uppväxten har förmodligen avspeglat sig hela hans synsätt och förhållningssätt till
kvinnor.

De var svikare, inga att lita på, inget värda mer än spott och spe, ett objekt som man snarare använder sig av än knöt an till pga rädsla och tillitsproblem.

Obearbetade trauman gör sig väl hörda och dövas gärna via olika missbruk. Det skulle förklara hans våldsamma natur mot kvinnor när han var påverkad. Hans utbrott var förmodligen resonansen av de djupa trauman han bar på. I en vuxen mans kropp med ett barns känslovärd blir det helt fel när närhet blandas ihop med sex. Han kunde nog inte själv riktigt reda ut sitt skadade känsloliv när han var ung men tror en del av hans senare vändning i livet bestod av hjälpande insikter.

Man ska komma ihåg att både kvinnor och barn har behandlats fruktansvärt illa inom olika resandekulturer. Inte sällan var de både utnyttjade, misshandlade och dödade.

Hur det var i Robers fall vet jag inte exakt. Kan tillägga att oförmåga att prata om det kan komma med chocken traumat medför. Med tanke på hur våldsam R har varit misstänker jag att han har bevittnat gränslöst trauma med oönskat avslut. Inte sällan medför dessa även att barn kan ta på sig skulden för att de inte gjorde det ena eller andra eller var på ett speciellt sätt.

Du får gärna pm:a.

Ja, han hade en väldigt trasig bakgrund.
Modern vet jag ingenting om. Fadern, Robert och hans två syskon hade grava sociala problem.
Den som klarat sig bäst är Roberts syster.
Din psykologiska analys instämmer jag i, men har jag ytterligare tankar, tar jag det i ett PM.
Robert gick bort nyligen, och det känns inte ok att dissekera hans problem offentligt.
Han har blivit utlämnad tillräckligt i tråden.

Ja såklart det är känsliga saker och det behöver tiden. Att systern klarat sig bäst kan bero på att hon var minst, att medvetandegraden var lägre och att hon omplacerades i fosterhem med annan uppväxtmiljö som har prägla henne mer positivt. Men dessa stackars pojkar borde också utretts och omplacerats.

Kanske just därför att de var äldre gör att de kan skyddat pappan av rädsla för det okända. Lillebror ser upp till storebror och gör som han gör men hamnar mest känslomässigt i kläm.

Har sett det psykologiska utfallet tidigare men det var andra tider då och kunskapsnivån inte så välutvecklad som idag när det gäller barns skyddsbehov och rätt till som egen juridiska person.

I DN’s arkiv har jag spenderat många timmar. Vilken guldgruva detta är för sådana som oss med detta djupgående intresse.

Det är i detta arkiv jag bl.a har hittat en bild på Vinof där han sitter med ett stort och nöjt leende och knappast står för den klassiska bilden av en kallsinnig, gränslös, kriminell/indrivare. Om det är en klassisk ”gudfadernfigur” man tänker sig så är Vinofs utseende något helt annat. Jag gissar att han dock kunde ha en helt annan utstrålning (och även utseende) om man träffade honom under andra omständigheter.

Vet att jag har sökt efter Eugeniavägen i arkivet men kan inte minnas att jag har sett bilden du beskriver. Ska göra en sökning igen. Däremot har jag sett bilden på Stig Gladh där han sitter på sin tomt på E-vägen och får berätta om rivningen.

Synd att Klang vägrar att svara ang sina bilder. Vet du vilket år han var på plats och fotade?

Jag vet inte när han fotade Eugeniavägen.

Vinof var en dubbelnatur som ger mig kalla kårar.

Bilden jag syftar på ingår i samma reportage som bilden på Gladh.

Bilden precis ovanför Gladh.

DN 871219

Hittade denna nu.
Det var den bilden på Gladh som jag kommer ihåg. Jag hade dock fått om bakfoten att det också var en artikel där han berättade om sin tid på E-vägen.

Finns även en artikel från 1987-05-21 där man ser ett foto av en byggnad som tydligen ska ha varit Eugeniavägen 47.

Jag har en vän som tog mycket färgbilder på 80-talet. Bl.a från kåkstaden Fisksjöäng. Tyvärr fotade inte på E-vägen. Jag har frågat.

Onekligen.
Generellt har de religiösa (över-)tonerna i mediebilden av fallet hamnat i skymundan.

Förutom Christinas tidstypiska och kristet präglade satanic panic-visioner om kåpbeklädda gärningsmän och målade tanter finns den upphöjda, helgonförklarade Catrine som är lika blank och personlighetsbefriad som jungfru Maria.

Då göre sig inte flömare och jävligt fula plåtbåtar besvär.

Det är på många sätt tacksamt att separera Allgén-Härm-delen av fallet från da Costa-delen för en tydligare förståelse.

Beträffande vittnen som kopplade samman de båda delarna är det ju dels MS och polisen i tunnelbanan, dels de övriga genomtröskade och av diverse skäl ej trovärdiga vittnena fotohandlarparet, jägmästaren, damen med hunden, polis nummer två som påstod sig ha sett Härm julhandla med CdC i Gamla stan 1982... Samt självfallet Jovan Rajs som intygade att imaginära foton och barnberättelser överensstämde med CdC:s kvarlevor. Kan säkert ha glömt någon.

Det jag specifikt reagerade på var att du nämnde mutor och därför undrade jag vilket/vilka vittnen du syftade på. MS bevekelsegrunder har ju diskuterats utifrån den aspekten, men inte de övrigas, mig veterligen.

Jag skulle vilja återknyta till det här inlägget eftersom en viss skribent har hävdat att GM var sannolikt våldsvan och straffad vid tidpunkten för brottet.

(FB) Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)


Det intressanta är dock att i en studie som kartlagt styckmord i Sverige så har man funnit att många av gärningsmännen var tidigare ostraffade.

"60 procent av gärningsmännen hade någon form av dom sedan tidigare, varav 40 procent gällande våldsbrottslighet. Men många var alltså tidigare ostraffade.

– När man tittar på de enskilda fallen förefaller ett inte helt ovanligt scenario vara att en inte tidigare känd kriminell person bragt en annan person om livet utan någon riktig plan, säger G*ggenh*imer."

https://www.gp.se/nyheter/sverige/kartlaggning-visar-monstren-hos-styckmordare.d85c5f64-ff00-5584-a037-49433254f74c

Frågan som följer är alltså, hur stor är sannolikheten för att CdC:s baneman kan ha varit en tidigare ostraffad person?

Digitaliseringen av dagspressen och dagstidningarna, är en kunskapsrevolution.

För de personer som detaljgranskar da Costa-fallet, finns fantastiska möjligheter att detaljgranska enskilda personer, spåra adresser och kartlägga geografiska samband.

På ett par munuter kan man göra ett arbete som skulle ta månader, om man gjorde på traditionellt vis.
Förr i tiden var man tvungen att ta med sig en kaffetermos, be om "rullar" (those were the days!) och sitta i timmar, och "veva igenom" tidningssidor. Tänk dig att "veva igenom" annonsdelen i Svenska dagbladet mellan 1980 och 1984. Vem orkade göra det? Vem hade tid?

Kuriosa: Mats Orning (en av tjuvarna som vittnade i den andra utredningen) miste fingrarna vid en sprängolycka i slutet av 60-talet. Jag tror att det var DN som skrev om olyckan.

Tack vare KB:s arkiv vet vi också att da Costas mamma var mulatt, och da Costas pappa verkade ha en namne som var kåkfarare på 50-talet. En mycket märklig slump. Samma år som da Costas familj flyttade till Bromma, åkte en Dan Bäckström fast för kassaskåpsstöld. Året var 1959.

I den första utredningen finns ett påstående om att da Costas pappa blev mördad, men jag har inte hittat någon tidningsartikel som beskriver ett mord som passar ihop med pappans ålder. Jag har sökt på artiklar som handlar om mord begångna i oktober 1978, men jag kammar noll. Om en skötsam 42-åring blir mördad, brukar ju media uppmärksamma det.

Innan da Costa dog, satte hon inte minsta spår i tidningarna. Hon verkar inte ha satt in annonser, hon annonserade inte i samband med något arbete och hon förekom inte på bild.

Det går naturligtvis att diskutera Gypsys brev i flera dagar, men det man vill ha nu, är såklart det förhör som antagligen hölls med honom 2009.

Har någon ett förslag på hur man ska gå tillväga?

Apropå brevet, la jag märke till den vidriga lukten, som Gypsy nämner i brevet. Det hör till saken att blod börjar härskna omedelbart. Ett par liter blod som hamnat på golvet i en båt, luktar h-e efter ett par dygn.

Det luktar både konstigt och äckligt. Jag har varit i en liknande situation, och jag fick akuta kväljningar.

Att Gypsy nämner den äckliga lukten, stärker till viss mån hans trovärdighet.