Citat:
Digitaliseringen av dagspressen och dagstidningarna, är en kunskapsrevolution.
För de personer som detaljgranskar da Costa-fallet, finns fantastiska möjligheter att detaljgranska enskilda personer, spåra adresser och kartlägga geografiska samband.
På ett par munuter kan man göra ett arbete som skulle ta månader, om man gjorde på traditionellt vis.
Förr i tiden var man tvungen att ta med sig en kaffetermos, be om "rullar" (those were the days!) och sitta i timmar, och "veva igenom" tidningssidor. Tänk dig att "veva igenom" annonsdelen i Svenska dagbladet mellan 1980 och 1984. Vem orkade göra det? Vem hade tid?
Kuriosa: Mats Orning (en av tjuvarna som vittnade i den andra utredningen) miste fingrarna vid en sprängolycka i slutet av 60-talet. Jag tror att det var DN som skrev om olyckan.
Tack vare KB:s arkiv vet vi också att da Costas mamma var mulatt, och da Costas pappa verkade ha en namne som var kåkfarare på 50-talet. En mycket märklig slump. Samma år som da Costas familj flyttade till Bromma, åkte en Dan Bäckström fast för kassaskåpsstöld. Året var 1959.
I den första utredningen finns ett påstående om att da Costas pappa blev mördad, men jag har inte hittat någon tidningsartikel som beskriver ett mord som passar ihop med pappans ålder. Jag har sökt på artiklar som handlar om mord begångna i oktober 1978, men jag kammar noll. Om en skötsam 42-åring blir mördad, brukar ju media uppmärksamma det.
Innan da Costa dog, satte hon inte minsta spår i tidningarna. Hon verkar inte ha satt in annonser, hon annonserade inte i samband med något arbete och hon förekom inte på bild.
För de personer som detaljgranskar da Costa-fallet, finns fantastiska möjligheter att detaljgranska enskilda personer, spåra adresser och kartlägga geografiska samband.
På ett par munuter kan man göra ett arbete som skulle ta månader, om man gjorde på traditionellt vis.
Förr i tiden var man tvungen att ta med sig en kaffetermos, be om "rullar" (those were the days!) och sitta i timmar, och "veva igenom" tidningssidor. Tänk dig att "veva igenom" annonsdelen i Svenska dagbladet mellan 1980 och 1984. Vem orkade göra det? Vem hade tid?
Kuriosa: Mats Orning (en av tjuvarna som vittnade i den andra utredningen) miste fingrarna vid en sprängolycka i slutet av 60-talet. Jag tror att det var DN som skrev om olyckan.
Tack vare KB:s arkiv vet vi också att da Costas mamma var mulatt, och da Costas pappa verkade ha en namne som var kåkfarare på 50-talet. En mycket märklig slump. Samma år som da Costas familj flyttade till Bromma, åkte en Dan Bäckström fast för kassaskåpsstöld. Året var 1959.
I den första utredningen finns ett påstående om att da Costas pappa blev mördad, men jag har inte hittat någon tidningsartikel som beskriver ett mord som passar ihop med pappans ålder. Jag har sökt på artiklar som handlar om mord begångna i oktober 1978, men jag kammar noll. Om en skötsam 42-åring blir mördad, brukar ju media uppmärksamma det.
Innan da Costa dog, satte hon inte minsta spår i tidningarna. Hon verkar inte ha satt in annonser, hon annonserade inte i samband med något arbete och hon förekom inte på bild.
Ja, att sitta och ”veva igenom” rullar av tidningar låter entusiastiskt och kul men om man är en människa med ett liv som ska levas utanför privatdeckarsektionen så funkar det inte riktigt.
Man får stundtals kalla kårar av en del saker man hittar i DN. Nu ska jag inte gå allt för mycket OT här, men t.ex hittar jag flera annonser från 78-79 där John C Svalstedt lär ut astrologi/tarot/taktil stimulering m.m på Klubb Kamelen, Själagårdsgatan 17 samtidigt som det numera är känt att han (”Södermannen”) kontinuerligt begick överfall och våldtäkter på Södermalm, parallellt.
Nåväl, tillbaka till temat. Vad är KB’s arkiv för något? Nu blir jag nyfiken.