Varför är pensionen så dålig för många?

Precis. En del människor lever inte i verkligheten, utan tror att alla har precis samma möjligheter i livet.
När jag började jobba för 45 år sedan så hade jag månadslön under 2000:-/månad (för heltid). Då var det ändå lätt att få jobb, vilket inte stämmer lika bra i dagens läge. Man kan inte räkna med att alla skulle ha jobb och bra lön och möjlighet att spara. Gäller också dem, som inte är slappa, lata, odugliga eller "boomers".

Jo, så är det, men OM alla faktiskt gjorde det tror jag vi hade sett en annan ekonomiskt utveckling (åt det sämre hållet), och om inte så skulle inflationen skena ordentligt om alla hade 5 miljoner på banken.

Jag har som mål att ha 1 miljon sparat, det räcker gott och prioriterar mer att leva i nuet istället (utan att för den skull bränna ljuset i båda ändar)

Nej, alla har inte samma möjligheter här i livet. Det finns de, som inte har en möjlighet att studera till ett höglöneyrke. En hel del måste faktiskt flytta hemifrån och försörja sig själva direkt när man har åldern inne. (Jag själv var tvungen till det samma dag som grundskolan slutade och det var psykiskt tungt, när man hade sedan barnsben drömt om högre studier och bra yrke). Går man då och har ett slitsamt och tungt arbete (som det oftast är utan högre utbildning och erfarenhet) så orkar man inte ens tänka på att studera på fritiden. Energin går till att klara sig igenom vardagen. Man tappar hoppet, i alla fall om man inte har någon som uppmuntrar och hjälper en. Dessutom så har man kanske inte heller råd att studera, när alla små inkomster går till andrahandshyror och liknande. Det handlar inte om "brist på disciplin, motivation, kunskap, tålamod, eller att de inte bryr sig" som Fittfitta påstår.

Annars tycker jag att Camarosmurfen tänker rätt. Det skulle vara helt ohållbart om alla hade 5 miljoner på banken. 1 miljon räcker gott och väl. Fast en stor del av människor har inte en möjlighet till att spara ens det. Men det vet man ju och kan planera sitt liv efter det.

Men höginkomsttagarna skulle behöva ha lite mer ödmjukhet, och inte bara se ner på dem som inte har lika "fina" jobb och lika stora inkomster. Vi är ca 10 miljoner människor i Sverige, och har olika livsöden och sålunda också olika möjligheter i livet. Det handlar oftast inte om eget val.

Varför tog du inte studielån om du så gärna ville studera istället för att jobba?

För att jag inte ens visste om en sådan möjlighet. (Dessutom så kunde jag inte språket). Och för att kunna studera så måste man också ha någonstans att bo, och studiero, vilket jag inte hade. Jag bodde lite här och där, och skulle inte ens kunnat få någon bostadsbidrag. (Man får inte det om man inte har en stadigvarande bostad.) Dessutom så hade jag inte ens ett sådant betyg från grundskolan, som skulle duga till gymnasiet. (Jag hade ingen studiero på grundskoletiden heller och så var det det med språket).

Om det hade funnits mer pengar i statskassan så hade det visst gått att göra överföringar till pensionssystemet. Det är inget konstigt. Garantipensionen och äldreförsörjningsstödet t.ex. kommer ju från statskassan redan som det är. Invandringskostnaderna påverkar precis allting i samhället negativt.

Det är även invandrarnas fel att pensionsåldern nu är höjd, och för de som är unga idag kommer den att bli absurt hög - över 70 år.

Pensionerna är absolut inte dåliga. Många äldre har goda pensioner på grund av ATP och tjänstepensioner då de flesta som är gamla idag förvärvsarbetat under livet. Hemmafruarna på 1950-talet är döda idag. Det var dagens pensionärers föräldrar, generationen som var född 1910-1935, som hade dåliga pensioner. Särskilt då änkor och grovarbetare. Dagens pensionärer är boomergenerationen som ofta jobbat som akademiker och på kontor eller inom den trygga offentliga sektorn och de har det minsann inte dåligt. Därtill kommer att många av de här pensionärerna sitter på bostäder värderade till miljoner.

Ifall man är 70+ och fattig idag så beror det på att man varit korkad eller psyksjuk eller missbrukare och därför misslyckats med att berika sig i en tid där det var en bragd att inte få anställning och villa mer eller mindre utan egen ansträngning. Dagens boomers levde och verkade i en tid där allt var billigt och lättillgängligt och utvecklingen rusade fram. Har man ändå inte lyckats se om sitt hus är det helt ens eget fel.

Samtidigt som det inte föds några barn i det här landet och allt fler lever längre. Vi kan ju sluta sponsra sjukvården, cancervården med pengar så kan du få gå i pension vid 65 igen.

Snart är det väl invandrarnas fel att du är hård i magen och inte har bajsat på 5 dagar?

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/aldersforskare-snart-kan-vi-leva-i-150-ar


Medelpensionen i Sverige är på 20 000 kr. Pensionärerna har det gott ställt i Sverige. Har pensionärerna dåligt ställt får man fan skylla sig själv att man inte har gjort något åt sin situation under hela livet. Någon jävla måtta får det vara!

Nej alltså, jag tycker att nivån på garantipensionen + bostadstillägget för ensamstående pensionärer är helt OK. Men detta med höjningen av pensionsåldern var inte bra. Det som står i länken om att vi kommer att kunna leva till 150 och reparera våra organ allteftersom, är ju inte aktuellt för de 60-talister som måste vänta till 67 år för att pensionera sig nu, eller de 70-talister som måste vänta till 68. Det är science fiction än så länge, och kan därför inte användas som argument. OM detta blir verklighet, så hade man ju kunnat höja pensionsåldern DÅ, när man vet att det funkar.

Sedan beror det på vilket jobb man har haft och hur många år man har arbetat. Det är väl klart att någon som alltid har haft skrivbordsarbete inte har slitit på kroppen, och därför kan arbeta till 67, 68 eller rentav 70 (fast de kognitiva funktionerna går ju också ner, även om det är individuellt - alla är inte längre lämpliga att arbeta som läkare vid 70 t.ex., och att arbeta som pilot skulle vara direkt farligt).

MEN för de som började arbeta direkt efter grundskolan, eller gick en tvåårig praktisk gymnasielinje med mycket praktik, och sedan har arbetat i alla år i yrken där man måste stå och gå mycket, och/eller lyfta tungt, och/eller göra monotona rörelser i statiska ställningar - så ser ju detta annorlunda ut. För kvinnor tillkommer dessutom slitningar från graviditeter och förlossningar - många får trasiga ryggar och bäckenfogar eller urin- och avföringsinkontinens. Allt detta blir dessutom värre med åren, när stödjeapparaten ger efter. Att lyfta och bära på flera små barn sliter också.

Att en kvinna som gått vårdlinjen och arbetat på äldreboenden hela livet, utom när hon var föräldraledig med de tre barnen, ska arbeta heltid till 67 eller 68 eller ännu längre, är helt absurt. I praktiken är kroppen slut före 60. Många går på värktabletter och blir beroende av dessa de sista åren fram till 65, för att orka. Eller så går de ner på halvtid och lever upp sina besparingar, eller så slås de ut och måste ändå få någon form av bidrag från samhället, samtidigt som de ska gå på aktiviteter som också bekostas av samhället. För idag går det ju nästan inte att få förtidspension heller, även om ryggen är slut. Jag arbetade i vården förr och har fortfarande kontakt med några gamla arbetskamrater, och de vet inte hur de ska klara sig tills de får sin pension. De har ett helvete.

Fast lunkar man på med garantipension så får man nöja sig med lite pengar. Det folk i allmänhet menar med pension är det man får efter att man avslutat ett långt arbetsliv inte vad man får utan att ha arbetat nämnvärt.

Lägg till det att folk dessutom har helt olika intellektuella förutsättningar att klara högre utbildningar som ger välbetalda arbeten.

Nu missuppfattade du. Jag menade att det skulle ha gått att föra över mer pengar från statskassan till det allmänna pensionssystemet också, om vi inte hade haft invandringskostnaderna, och att det inte är något konstigt eftersom statskassan redan betalar vissa pensionsformer.