Dödsstöten för mrkoll,Lexbase och liknade sidor är GDPR

Av förordning (2007:975) med instruktion för Integritetsskyddsmyndigheten framgår
att myndigheten är tillsynsmyndighet – såvitt berör denna sak - för
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om
skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om
det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(dataskyddsförordningen) och lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser
till EU:s dataskyddsförordning (dataskyddslagen). Sagda förordning ger inte stöd för
att IMY skulle ha tillsynsrätt utanför de explicit föreskrivna lagstiftningsområdena.
Bolagets databehandling av personuppgifter rörande brottmålsdomar sker
uteslutande med stöd av utgivningsbevis och skyddas av yttrandefrihetsgrundlagen
(1991:1469) och tryckfrihetsförordningen (1949:105) (YGL resp TF och gemensamt
informations- och yttrandefrihetsgrundlagarna).

Redan av 1 kap 1 § YGL framgår att bolaget gentemot det allmänna är tillförsäkrad
rätten att ur en databas lämna uppgifter i vilket ämne som helst utan andra
begränsningar än de som YGL uppställer. Vidare klarläggs i 1 kap 14 § YGL följer att
en myndighet inte får ingripa mot bolagets databehandling som sker med
utgivningsbevis. Ingenstans i informations- och yttrandefrihetsgrundlagarna framgår
att IMY skulle ha tillsynsrätt eller någon annan roll att spela.
Sammantaget står det klart för bolaget att IMY saknar tillsynsrätt över bolagets
genom informations- och yttrandefrihetsgrundlagarna skyddade verksamhet, vilket i
sin tur innebär IMY:s föreläggande för bolaget att besvara frågor som rör publicering
av brottmålsdomar sker utan författningsstöd. Av samma skäl är bolaget heller inte
personuppgiftsansvarig får sådan publicering eftersom den rollen inom informations-
och yttrandefrihetsgrundslagana innehas av den ansvarige utgivaren.
Av 1 kap 1 § 2 st YGL instrueras det allmänna att vid tillämpning av annan
lagstiftning som får inskränka yttrandefrihetsgrundlagarna beakta ändamålet med
YGL, till vilka hör att säkra en fri och allsidig upplysning. Såvitt bolaget uppfattar
IMY:s inställning skulle dataskyddsförordningen kunna inskränka YGL i vart fall såvitt

avser sådana personuppgifter som avses i artikel 10 i dataskyddsförordningen och
som det är fråga om i denna sak.
Bolaget begär att IMY i ljuset av YGL:s ändamålsstadgande, med stöd av 6 § i
förordningen (2018:219) med kompletterande bestämmelser till EU:s
dataskyddsförordning, beslutar att bolaget i syfte att publicera brottmålsdomar får
databehandla de personuppgifter som är föremål för IMY:s frågor enligt ovan angivet
diarienummer.

När det gäller det klagomål som IMY tagit upp till behandling och som beskrivs i det
ovan angivna diarienumret har bolaget på sätt som anges i IMY:s klagomålsärende
tagit emot privatpersonens önskemål, besvarat detta huvudsakligen genom att
förklara att publicering av brottmålsdomar inte omfattas av dataskyddsförordningen
utan exklusivt av informations- och yttrandefrihetsgrundlagarna och nekat att
avpublicera brottmålsdomar. För det fall bolaget inte erhållit privatpersonens
önskemål anges det bifogade kompletterande skrift. Bolaget varken har eller avser
att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av personens önskemål. Om
klagomålet skulle röra sådana uppgifter som avses i 1 kap 2 § 1 st YGL publicerar
bolaget inte sådana uppgifter.

Orsaken till att bolaget inte tillmötesgår privatpersoners önskemål om att bolaget ska
sluta publicera brottmålsdomar som de förekommer i beror på att bolaget med stöd
av YGL i databasen lämnar uppgifter i vilket ämne som helst (1 kap 1 § 1 st YGL).
Den som önskar att bolaget inte ska publicera brottmålsdomar hänvisar vanligen till
att bolaget skulle vara skyldigt att radera sådana uppgifter enligt
dataskyddsförordningen. Dataskyddsförordningen är dock inte tillämplig lagstiftning
för bolaget eftersom YGL är exklusiv lagstiftning för bolagets publicering. YGL
innehåller inga krav på att radera uppgifter.

Bolagets närmare inställning till varför bolaget inte ska tillämpa
dataskyddsförordningen redovisas översiktligt nedan.
Sverige har med stöd av artikel 85.1 i dataskyddsförordningen antagit
dataskyddslagen. Av 1 kap 7 § dataskyddslagen följer att dataskyddsförordningen
och dataskyddslagen inte ska tillämpas i den utsträckning som dessa skulle strida
mot TF respektive YGL. Innebörden av dataskyddslagens undantag är att databehandling av brottmålsdomar inte omfattas av dataskyddsförordningens begränsningar om sådan databehandling
sker med stöd av YGL. Bolaget (liksom konungariket Sverige på sätt som framgår av statens yttrande i EU domstolens mål C-199/24) menar att de svenska informations- och
yttrandefrihetsgrundlagarna är okränkbara och att dataskyddsförordningen är
sekundär i relation till dessa. Bolaget utvecklar sin uppfattning enligt följande.

Redan av inledningen av artikel 85.1 i dataskyddsförordningen framgår av dess
ordalydelse att den föreskriver för medlemsstaterna att generellt sammanjämka
skyddet för privatlivet med yttrandefriheten. Av artikelns påföljande led specificeras
vissa områden som typiskt sett identifierats som viktiga för yttrandefriheten. Det
senare ledets specificering är således underordnat den generella skyldigheten och
utgör enbart en minimiomfattning av det lagstiftningsomfång det åligger en
medlemsstat vidta.
Vad som anges i ordalydelsen i artikel 85.1 bekräftas genom de undantag från
dataskyddsförordningens som den anger. Till exempel artikel 17.3 a i
dataskyddsförordningen föreskriver att rätten till radering av personuppgifter inte
gäller när databehandlingen av uppgifterna är nödvändig för att utöva rätten till
yttrande- och informationsfrihet. Stadgandet hänvisar inte till de specificerade
formerna för yttrandefrihet som förtecknas i artikel 85.2 i förordningen. Motsatsvis
framgår således att de former av yttrandefrihet som anges sekundärt i artikel 85.1
och specifikt i artikel 85.2 i förordningen inte är exklusiva.
Den yttrandefrihet som avses måste vara de friheter som framgår av artikel 11 i EU
stadgan om de grundläggande rättigheterna 1 , dvs var och ens rätt till yttrande- och
informationsfrihet. Denna artikel specificerar inte hur dessa friheter ska säkerställas
och exkluderar således inte andra samhälleliga aktiviteter för yttrande- och
informationsfrihet än de som sker för journalistiska ändamål eller för akademiskt,
konstnärligt eller litterärt skapande, som dataskyddsförordningen hänvisar till
specifikt.
Skäl 153 till dataskyddsförordningen klargör att det vid införande av förordningen
förutsattes att medlemsstaterna i nationell lagstiftning ska sammanjämka den
grundläggande rätten till yttrande- och informationsfrihet med skyddet för
personuppgifter. EU domstolen har bekräftat den förståelsen av artikel 85.1 2 .
Yttrande- och informationsfriheten, inom ramen för artikel 11 i EU stadgan om de
grundläggande rättigheterna, har inte exakt samma omfattning eller avfattning i de
olika medlemsstaterna. Däremot får yttrande- och informationsfriheten anses
erkända som fundament för det demokratiska styrelseskicket. Det innebär i sin tur att
artikel 85.1 i dataskyddsförordningen möjliggör att respekten för medlemsstaternas
nationella identitet som den kommer till uttryck i deras konstitutionella grundstruktur
upprätthålls 3 .

Sammanfattningsvis menar bolaget att redan artikel 85.1 i dataskyddsförordningen
innebär en övergripande rätt och skyldighet för medlemsstaterna att genom
lagstiftning sammanjämka de former som respektive stat traditionellt identifierar som
yttrande- och informationsfrihet med dataskyddsförordningens skydd för privatlivet,
men med ett minimikrav avseende de former som upptas i artikel 85.2 i
1 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2012/C 326/02)
2 Mål C-345/17, Buivids, punkt 50
3 Fördraget om EU, artikel 4.2 och t ex Mål C-208/09 Ilonka Sayn-Wittgenstein

dataskyddsförordningen, varvid de specifika formerna dock inte utgör ett exklusivt
omfång.

Innebörden av det ovanstående är att Sverige genom införande av dataskyddslagens
hänvisning till informations- och yttrandefrihetsgrundlagarnas exklusivitet
sammanjämkat dataskyddsförordningen med de svenska grundlagarna varför
dataskyddsförordningen inte ska tillämpas. Dessutom innebär införandet av
dataskyddslagen med stöd av dataskyddsförordningen, att det inte föreligger någon
normkonflikt mellan de svenska informations- och yttrandefrihetsgrundlagarna och
dataskyddsförordnigen.

För att ett påstående om att det saknas en relevant proportionalitetsavvägning
mellan den enskildes intressen och informations- och yttrandefriheten ska bedömas
måste – enligt bolaget - det först tas ställning till om artikel 10 i
dataskyddsförordningen alls kan uppställa begränsningar av den grundlagsskyddade
yttrande- och informationsfriheten när sådana grundlagar redan upptar regler för en
avvägning mellan yttrande- och informationsfrihet och skyddet för den personliga
integriteten tillsammans med för avvägningen anpassade rättsmedel.
Enligt fördraget om EU, artikel 4.2, ska unionen respektera varje lands nationella
identitet som den kommer till uttryck i deras konstitutionella grundstrukturer.
Den svenska grundlagen regeringsformen (RF) anger i 10 kap 6 § 1 st att riksdagen
endast kan överlämna beslutsrätt till EU under förutsättning av att den beslutsrätten
inte rör principerna för det svenska statsskicket.

Till principerna för det svenska statsskicket angavs vid antagandet av ovan angivna
stadgande i RF att till de områden som rör landets statsskick inbegrips särskilt den
fria åsiktsbildningens stora betydelse för statsskicket samt den allmänna och lika
rösträtten. Andra grundläggande konstitutionella principer som lyftes fram var
offentlighetsprincipen, meddelarfriheten, förbudet mot censur, skyddet av
uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet i yttrande- och
informationsfrihetsgrundlagarna samt andra viktiga principer i grundlagarna för
yttrande- och informationsfrihet – TF och YGL 4 .
De svenska grundlagarna på yttrande- och informationsfrihetens område, TF och
YGL med bland annat dessas rätt till offentliggörande av allmänna handlingar och en
exklusiv proportionalitetsavvägning genom TF:s rättsmedel, tillhör Sveriges
konstitutionella grundstruktur.

Den begränsning som 10 kap 6 § 1 st RF innebär för lagstiftning som berör de
centrala grundlagsskyddade rättigheterna betyder att den beslutsrätt som
överlämnades till EU inte inkluderade möjligheten att begränsa tillämpningen av TF
eller YGL genom dataskyddsförordningen.

4 proposition 2001/02:72, ”Ändringar i regeringsformen – samarbetet i EU m.m”, s 34

Genom att med stöd av artikel 85.1 i dataskyddsförordningen i 1 kap 7 §
dataskyddslagen undanta dataskyddsförordningen från att tillämpas på yttrande- och
informationsfrihetsgrundlagarnas område har den svenska riksdagen klargjort
gränslinjen för den svenska nationella identiteten och de konstitutionella principer
som inte ska inskränkas av EU-rätten.
De svenska yttrande- och informationsfrihetsgrundlagarnas rättighetsomfång till stöd
för en fri åsiktsbildning och ytterst som värn för vårt demokratiska statsskick står
heller inte i strid med artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna
avseende yttrande- och informationsfrihet.
YGL upptar möjligheten att genom kompletterande lag begränsa den
grundlagsstadgade yttrande- och informationsfriheten i vissa specifika avseenden då
uppgifterna ingår i en sökbar datasamling , nämligen när det rör uppgifter om den
enskildes etniska ursprung, hudfärg, politiska åsikt, religiösa eller filosofiska
övertygelse eller medlemskap i fackförening, hälsa, sexualliv eller sexuell läggning
eller genetiska uppgifter eller biometriska uppgifter för att entydigt identifiera en fysisk
person. Sådana nyss nämnda begränsningar i yttrande- och informationsfriheten måste
meddelas i lag enligt grundlagens delegationsbestämmelser. Sådan lag kompletterar
YGL och TF.

Till sådan kompletterande lag hör dataskyddsförordningen vilket bekräftats av Högsta
förvaltningsdomstolen i dess avgörande den 20 juni 2024 5 . Motsatsvis framgår att
HFD inte beaktat dataskyddsförordningen som en med YGL jämställd lagstiftning.
De nämnda undantagen från yttrande- och informationsfriheten enligt YGL avser
sådan information som anges vara särskilt känslig enligt dataskyddsförordningen.
Dataskyddsförordningen upptar även personuppgifter rörande brottmålsdomar som
särskilt känslig. Uppgifter om brottmålsdomar har dock inte upptagits i YGL:s
delegationsbestämmelse om kompletterande lagar som kan begränsa den
grundlagsskyddade yttrande- och informationsfriheten.

I sammanhanget ska noteras att den svenska riksdagen explicit vid flera tillfällen
undantagit möjligheten att med delegationsbestämmelse i yttrande- och
informationsfrihetsgrundlagarna låta offentliggörandet av brottmålsdomar regleras
utanför grundlagarnas exklusiva tillämpningsområde.
Av artikel 10 i dataskyddsförordningen följer att databehandling av personuppgifter
som rör fällande domar i brottmål får utföras utanför en myndighet om den nationella
lagstiftningen tillåter det och lämpliga skyddsåtgärder för den enskildes rättigheter
och friheter har fastställts.

Artikel 10 i dataskyddsförordningen ger således utrymme för att i nationell lagstiftning
frångå dataskyddsförordningens föreskrifter för att i stället iaktta nationellt betingade
5 dom i Högsta förvaltningsdomstolen i mål 4588-23 punkt 19.

rättsmedel som ”lämpliga skyddsåtgärder”. Innebörden härav är uppenbarligen att
dataskyddsförordningens regler för den enskildes integritetsskydd rörande
brottmålsdomar kan vara sekundära i relation till medlemsstatens annars lagfästa
rättsmedel sammanhängande med en proportionalitetsavvägning mellan yttrande-
och informationsfrihet och den personliga integriteten.

Av skäl 4 i dataskyddsförordningen framgår att förordningen respekterar alla
grundläggande rättigheter och iakttar de friheter och principer som erkänns i
Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Syftet är således
att skydda personers alla grundläggande rättigheter och friheter, inte enbart de som
rör personuppgifter. Det finns därför inte någon hierarki mellan stadgans föreskrift om
yttrande- och informationsfrihet jämförd med skydd för personuppgifter vilket även
kommer till uttryck genom artikel 85.1 och 17.3.

Som nämnts upptar de svenska yttrande- och informationsfrihetsgrundlagarna regler
om en proportionalitetsavvägning mellan yttrandefrihet och enskild integritet. Denna
proportionalitetsavvägning är inkluderad i de rättsmedel som uppställs i grundlagarna
för yttrande- och informationsfrihet. Dessa rättsmedel innebär bland annat att det är
straffbart och skadeståndssanktionerat att utpeka någon som brottslig eller
klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar en uppgift som är ägnad att utsätta
denne för andras missaktning.

Rörande frågan om publicering i en databas kan vara journalistisk verksamhet menar
bolaget att begreppet innebär verksamhet som avser spridning av offentliga uppgifter
i syfte att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten, dvs samma definition
som i portalstadgandet i YGL. Inom ramen för dataskyddsförordningen anges också
att begreppet ska tolkas i ljuset av informations- och yttrandefrihet och ges en vid
mening 6 .Det spelar ingen roll genom vilket medium spridningen sker, vem som
sprider information eller om det sker i vinstsyfte 7 . Inte heller ska en fråga om
information har bearbetats eller inte spela roll vid bedömning om något utgör
journalistisk verksamhet eller inte 8 .

Sammanfattningsvis menar bolaget att IMY inte har rätt att begära svar på sina
frågor. Bolaget bevarar dem ändå, om inte annat till stöd för IMY:s utredning
avseende bolagets begäran om beslut.