Feltänket bostad som investering

Skog växer upp, hus slits ner.

En tråd har cirkulerat ett tag om Schweiz som har högst andel av miljonärer i världen men där 68% av befolkningen hyr sina hem.

Skillnaden där är hur de använder flera banker för olika ändamål och de ser sparandet som en månatlig räkning samt då att de främst investerar i utbildning som ger långsiktig avkastning som att lära sig språk och färdigheter.

Jag följer det exemplet och hyr och sparar i värdepapper och jag ligger finansiellt plus jämfört med om jag skulle ha köpt samtidigt som jag pluggar på fritiden. Det ger en flexibilitet som jag inte skulle haft med ett banklån även om jag går back på själva boendet i längden så vinner jag igen den kostnaden på marknaden.

Alltså så fort man skiter i status så blir man så rik att det flyter in mer pengar än man orkar göra av med har jag märkt. Och då blir det enda roliga som finns kvar i livet att lära sig saker.

It's a good life.

Tänk ändå att vara en dekadent j-vel som Schulman och Gullou och Lagercrantz och de där illbattingarna som dricker vin för 8000 kronor flaskan. Då har man inte mycket till liv alltså.

Over and out.

I grund och botten så handlar det om att man bygger en bostad. Den kostar 1 miljon (väljer belopper för det är enkelt räkna med).

Man har sparat en slant, men det mesta är lån.

Man bygger när man behöver för att bilda en familj, så säg runt 25 års ålder.

Lånet är på 30 år och då har man amorterat ner lånet till noll när man är 55 år.

Bostaden kostar givetvis hela tiden pengar. Ränta, underhåll och sådant medan amortering är sparande.

Poängen är att nu har man i praktiken sparat så att när man är gammal är boendekostnaden minimal och man kan leva på det man sparat ytterligare + sin pension.

Men folk fattade inte det där. Istället börjar man spekulera och bostadspriserna går upp. Till viss del är det normalt att bostadspriser går upp eftersom de rimligtvis bör följa inflationen.

Men bostäder är frikopplade från inflationsindexet så de har ökat i pris i spekulation betydligt mer än andra produkter och där skapas alla problemen. Nya generationer får en skuldbörda där de inte blir skuldfria vid 55 års ålder eftersom löner mest följer inflationen och inte ökat lika mycket. Hela det koncept som gällde förr i tiden omkullvälts.

Istället kommer framtida pensionärer att betala lika mycket i bostadskostnader som alla som är på arbetsmarknaden förutom om de möjligen bor stort och flyttar till mindre när de blir pensionärer och på det sättet byter ner sig och minskar kostnaden.

Anser du att din kommentar tillför något? Har du listat ut något nytt tror du?

Alla fattar att det lönar sig att vårda och ta hand om sina investeringar, oavsett om det handlar om att underhålla en byggnad eller att sköta ett skogsbestånd.

TS har både rätt och fel. När han är 65 år och inser att han bor i en obelånad bostad som då antagligen är värd 100Mkr i den tidens penningvärde kommer att inse att det var hans livs bästa investering. Då kan han även börja casha hem t.ex belåna den med 1% varje år och ta ut pengarna och få en bra ålderdom.

Den som däremot bor i hyresrätt har ju ingenting när man fyller 65, och barnen får ärva ingenting.

Att en bostad även har en löpande kostnad t.ex renovering är delvis investering delvis löpande kostnad. Man kan även investera i en Ferrari från 1970-talet som stiger i värde, men den kostar riktigt mycket varje år att köra.

Jag föreslår alla att de FÖRST äger minst 50% av sin bostad innan de köper aktier. Så mycket smartare att spendera sina pengar, om man har lite, på kombinationen investering och fint boende. Aktier är dessutom mycket svårare än bostad att tjäna pengar på. man kan ju även förlora allt på aktier, det är i princip omöjligt med en bostad.

Att bo i ett fint dyrt område är en slags investering. Dels för din egen allmänna hälsas skull, dels för barnens framtid om de får gå i bra skola.

Du behöver nånstans att bo, så att köpa eller hyra är dina alternativ.

Båda fungerar alldeles utmärkt.

Jag känner fortfarande ingen, trots att släkt och vänner hade hus under finanskrisen (finanskriserna t.o.m).

Om man tar hand om sitt hus och sköter underhållet, lägger till lite renoveringar emellanåt, så ökar ju värdet.

Det är väl ingen nyhet för någon att människor investerar (köper prisvärt), renoverar, ev bygger ut, och sen säljer bostaden med god marginal.

Förklara det för barnen som får ärva betalda bostäder och får miljoner in på kontot.

Alternativt för folk som går i pension och säljer sin betalda bostad och köper ett hus i Spanien och får några miljoner över att leva gott för i solen.

Har man varit hyrestorsk hela livet så händer inget av det ovanstående.

Man står ju i bostadskö och mär man tröttnat på kåken efter 20 år så ramlar det in erbjudanden om fina billiga hyresrätter i attraktiva områden med 20 års kötid.

Då cashar man kåken och lever skuldfri med miljoner på banken att förgylla tillvaron med.

Alternativt så hyr man hela livet och har inte en spänn sparat när man går i pension och så gnäller man över hur magert man har det. -Många äro de som väljer det senare alternativet.

Jag ser väl inte min bostad som en investering ekonomiskt, utan i livskvalitet, men oavsett hur man väljer att se det, en dag kommer det att säljas, och då blir det en jävla massa pengar över, och det får man väl se som bonus.

Sen har man ju även lagt ut en massa pengar genom åren, men det får man göra oavsett boende, dock finns det ju andra aspekter än ekonomiska när man väljer boendeform.

Och bonden som investerar i mer mark och bättre maskiner investerar egentligen inte heller eftersom allt kräver underhåll för 100000kr varje år och tar längre tid att realisera genom försäljning än et boende?