Dejta redflag eller inte?

7 stoppat massa personer som försöker störa andra etc..
8 går inte in på för mycket personlgai saker
9 har gjort väldigt galna saker fast enligt mig är det ju då inte så galet då jag inte upplever det som galet

Slutgiltig gissning: skytte.

Du är inte oxe. Inte jungfru, och absolut inte kräfta eller fisk. Så tror jag. Inte våg heller.

Jag ska erkänna att detta är svårt, jag slits mellan några olika alternativ här. Dessutom är du väldigt lik mig på många sätt, vilket gör mig frestad att gissa på mitt eget stjärntecken... Men du tänker inte på sex dygnet runt, så det går inte.

Jag utgår mest från dina inlägg här på Flashback, för du skrev ju inte så mycket i svaren.

Ska tillägga att mitt första svar mycket väl kan stämma. Du KAN vara lejon. Ibland ska man bara gå på magkänsla, och min magkänsla sa direkt att du var lejon.

fel hihi

Jag är en kvinna strax under 50 som äntligen har träffat en snäll, seriös och omtänksam kille efter att ha varit singel i ca 10 år och mest dejtat yngre förmågor (dvs 0% chans till ett seriöst förhållande).

Nu märkte jag ganska snabbt att det finns allvarliga redflags med den här nya killen - jag gjorde t ex en tråd där jag beklagade mig över att han började snacka om analsex i ett tidigt skede (för tidigt enligt mig) - men det var nog bara en miss i kommunikationen.

Nu ska jag vara väldigt tydlig: även jag har många redflags! Jag är en vandrande redflag. Can't help it. Så jag hade ju kunnat låta den här killen vara av ren omtanke, för att inte förstöra honom helt enkelt. Men jag gillar honom ändå, trots alla barriärer.

Så vad tycker ni? Ska jag ge upp och låta grabben vara, eller ska jag jobba för en äkta relation baserad på kärlek och tillit?

Positivt:

* Snäll, omtänksam, seriös, intressserad av att prata känslor och att kommunicera helt enkelt.

* Säger att han vill ha ett jämställt förhållande.

* Tolerant, delvis.

* Intellektuell - mycket värdefullt för mig som själv är välutbildad & intellektuell, men i regel faller för "bad boys" dvs luffare. Den tiden är över nu....... fast attraktionen kvarstår. Jag vill gärna stadga mig, samtidigt som jag är vild och kanske omöjlig att tygla.

* Vi har bra samtal

* Vi försöker lyfta varandra och förstå varandra (vilket tyvärr gick åt helvete rätt snabbt). Vi förstår inte varandra alls, i detta tidiga skede.

* Han har barn och jag märker att han är en väldigt bra pappa! Funkar även ihop med mina barn, och barnen funkar jättebra med varandra.

* Jag gillar den jag är när jag är med honom!!!!! Jag blir lugnare, mer skötsam, använder ett vårdat språk och beter mig mer vuxen. Är väldigt omogen annars.

Negativt/ tveksamt:

* Socialt awkward (det är även jag)

* Tydlig diagnos, gissningsvis någon Aspberger-variant (även jag har en liknande diagnos, EMO)

* Risken för missförstånd är uppenbar. Vi pratar inte just nu.

* Verkar otroligt känslig, till den grad att jag under hela tiden vi dejtade kände att jag gick på äggskal och hela tiden oroade mig för att säga eller göra något som irriterade honom.

* Mamas boy

* Ingen större erfarenhet av förhållanden alls, trots sin höga ålder (vi är jämnåriga).

* Han verkar ha en massa vänner. Jag har inga.

* Tendenser till att vara känslokall, vilket är min mardröm då jag levt med en sådan kille tidigare.

* Verkar inte alls lika sexgalen som jag är. Normalt eller redflag?

* Hans stjärntecken suger RÖV. Jag kan ämnet, och han har det värsta stjärntecknet av alla.

Min främsta oro är att alla runtomkring honom kommer att demonisera mig och se mig som "den elaka flickvännen som förstörde hans liv". Det blir ju lätt så när man råkar sätta klorna i en naiv mamas boy utan någon som helst långvarig erfarenhet av kvinnor....

Så vad säger ni. Låta grabben vara eller ge honom en chans (& därmed eventuellt förstöra hans liv)?

Ironi, det är DU som är en redflag för honom. Du pratar om jävla stjärntecken, det är typ den största redflag som finns, att tro på sån där galenskap är snudd på mentalsjuk.

Alltså, den sista meningen. Vi kvinnor brukar inte uttrycka oss så....Jag misstänker att du är en man? Du får träna in dig på kvinnligt språk bättre 😀

Ja, fast man väljer ju inte sin personlighet... då hade ju alla människor varit underbara, och inga diagnoser hade uppkommit till följd av barndomstrauman.

Om mina föräldrar kapar min arm som liten så växer det ju inte ut en ny arm. Om mina föräldrar sabbar min personlighet som liten får jag helt enkelt leva med en sabbad personlighet. Barndomen FORMAR ju ens personlighet. Om de ger mig PTSD så får jag leva med PTSD. Så enkelt är det.

Jag tycker du är härlig underbar ! Och rolig 😂

Bry dig inte om hatare.

Den kommentaren var helt väntad, men jag bortser från den då jag har VETSKAP om att stjärntecken spelar stor roll pga lång livserfarenhet och upprepade erfarenheter som bekräftar de klassiska modellerna:

* Skorpioner är egoistiska, passionerade och sexgalna.

* Oxar är envisa, trygga och stabila.

* Jungfrur är veka men snälla

* Skytten är målmedveten & passionerad

* Tvillingar är schizo

* Kräftor är dumma i huvudet, osv

Detta har jag fått bekräftat gång på gång på gång och har aldrig hittills blivit motbevisad.

Barndomen FORMAR ju ens personlighet.

Våra hjärnor är konstruerade för att vilja se mönster, även mönster som inte finns.


Jasså? Inte stjärnor och planeter altså?

Exakt. Rena killgissningar till analyser i hur tänker och uttrycker sig…

Ja det förstår jag såklart att man tycker om man inte tror på det, precis som att en ateist kan tycka man är mentalsjuk om man tror på Gud.

Enligt mitt synsätt är man snudd på mentalsjuk om man inte tror på osynliga saker, exempelvis Gud och astrologi. Jag har studerat vetenskapsteori ganska ingående, och det är ju rakt av en vanföreställning att vetenskspen förstår allt; att allt som är verkligt går att se, höra, förstå och mäta (& jag har 0 respekt för folk som inbillar sig det).

Tecken på ett extremt klent psyke med ett sorgligt kontrollbehov att över huvud taget tro att livet kan förklaras och förstås av en mänsklig hjärna, eftersom livet är ett stort mysterium och hjärnan inte är så mycket mer än en aphjärna.