Mirtazapin mot GAD och nedstämdhet

Det finns en stor*komorbiditet*mellan GAD och andra ångeststörningar som exempelvis*tvångssyndrom*och*social fobi, och också till affektiva sjukdomar som*depression, vilket kan förklaras dels av att underläggande mekanismen för olika psykiska åkommor kan densamma[1]*och att diagnoser inte är särskilda grupper av symtom utan mer att personen har mer eller mindre symtom generellt.[2]

Den behandling som hittills visats ha bäst effekt är*metakognitiv terapi.[3][4]

GAD kan behandlas med både*farmaka*och med*psykoterapi. Många patienter har dock uttryckt skepsis mot behovet av medicinering när det finns effektiva psykoterapier för ångest. Den behandling som hittills fått bäst resultat för ångest i en*metaanalys*är*metakognitiv terapi.[4]

*I en jämförelse med en KBT-metod för GAD som går ut på att hjälpa patienten stå ut med osäkerhet kring oro uppfyllde 91% av de som fick gå i metakognitiv terapi inte längre diagnoskriterierna för GAD jämfört med 80% för KBT. Behandlingen med MCT var dessutom snabbare och gav större resultat än KBT.[7]

Det finns viss evidens för*KBT, även om uppnådd effekt i studier blir lägre än för KBT vid andra ångeststörningar. Efter behandling med KBT på 12-15 sessioner brukar 30% minska sin oro så pass att de inte längre uppfyller diagnoskriterierna. Ytterligare en tredjedel bli bara marginellt hjälpta, och en sista tredjedel visar ingen förbättring.

Terapin går ut på att utbilda patienten i vad oro är och hur problemet vidmakthålls enligt*inlärningsteori. Patienten får registrera hur mycket, när och var som oron uppkommer. I terapin diskuterar man hur realistiska patientens eventuella katastroftankar är, och i beteendeexperiment kan man även hypotespröva dem.

Ett av de centrala målen i MCT är att hjälpa patienten att inte låta tankarna som ligger till grund för oron att få fäste.[8]*Den stora skillnaden från KBT, där målet är att antingen lära sig stå ut med osäkerheten kring olika orosmoment[9]*eller att ifrågasätta giltigheten av orostankarna, är att MCT har som mål att hjälpa patienten bli av med sin ångest genom att inte låta orostankarna få fäste. KBT har fått kritik för att ha för låga mål i förhållande till patienters önskemål om att slippa ångest.

Ett viktigt inslag i KBT är införandet av en så kallad*orosstund. Patienten och terapeuten kommer överens om en viss tid och en viss plats i hemmet som används för att oroa sig, och uteslutande för detta. Det kan vara en halvtimme efter maten, på en viss stol i ett visst rum. Varje gång under övrig tid som patienten får en impuls att oroa sig så får hon istället skriva upp orosämnet på ett papper, och spara oron till orosstunden. Syftet med detta är att dels komprimera tiden som ägnas åt oro, dels för att man senare under terapin kan applicera mer användbara problemlösningsstrategier under denna specificerade orosstund.

Att lära sig vad ångest egentligen består av och hur den fungerar - i stället för att bara fundera över sina känslor - är ofta en förutsättning för att uppnå bestående resultat. GAD kan alltid behandlas, men det kan vara så svårt, ta så lång tid och innebära så många återfall på vägen, att många ger upp och felaktigt blir betraktade som obotliga.

Jag är inte i tråden för att diskutera forskning (det är ett för brett och stort ämne för tråden), utan för att ge trådstartaren de råd hen efterfrågar. Vänligen sluta ta upp min tid, sök polemik med någon annan, eller (helst) på ett annat fora. Ha en festlig dag.

Som jag påpekat för dig otalet gånger; så hänvisar jag (och stödjer mig mot) svensk psykiatris rekommendationer och riktlinjer gällande GAD, samt dess behandlingsform (vilket du inte gör).

Psychotherapeutic interventions[13]*include a plurality of therapy types that vary based upon their specific methodologies for enabling individuals to gain insight into the working of the conscious and subconscious mind and which sometimes focus on the relationship between cognition and behavior.[70][67]*Cognitive behavioral therapy (CBT) is widely regarded as the first-line psychological therapy for treating GAD.[67]*Additionally, many of these psychological interventions may be delivered in an individual or group therapy setting.[67]*While individual and group settings are broadly both considered effective for treating GAD, individual therapy tends to promote longer-lasting engagement in therapy (i.e., lower attrition over time).[67]