Obligatoriskt faderskapstest - vad skulle det kunna leda till

Exakt

Jag skulle inte direkt säga att det är bådas ansvar. Snarare skulle jag säga att det är varje individs eget ansvar att skydda sig om man inte vill vara med om effekten av en graviditet.

Blir du ofrivillig förälder så är det ditt fel, oavsett om du är man eller kvinna.

(Sen kan man ju förstås diskutera lite gränsdragningar där tjejen säger att hon går på piller men inte gör det)

Om du inte känner att du kan relatera till dina egna barn så ja absolut. Om du känner att det skulle hjälpa dig i vad-ever du känner.

Men jag tycker det är väldigt enkelt att se mig själv i mina barn, både utseende och personlighetsmässigt. Så jag har inga tvivel om att det är mina barn, jag är helt trygg i det.

Skulle ett faderskapstest ändå visa att det här inte är mina barn trots det, ja då vill jag inte veta det.

Tack för din förklaring och din åsikt ... vi är överens i sak, tolkar jag det som.

Min poäng är att man inte vill kontrolleras av staten "för allas bästa" utan att det finns sakliga skäl för att kontrollera just mig/person.
Obligatoriska kontroller från staten är en farlig väg

Nämen sluta, jag har barn i mellanstadieåldern. Nog fan har jag lärt känna dom tillräckligt för att avgöra att doma har ärvt mina gener, både bra och dåliga.

Har du barn?

Nej, jag blandar inte bort korten - du försöker göra det.

I ena fallet handlar det om en privat angelägenhet -- vem är pappa till barnet .. I andra fallet handlar det om en samhällsfara - du måste ange partner för vissa sjukdomar eftersom en spridning av dem utgör en fara för andra.

Att du jämställer att bli gravid med en könssjukdom förändrar inte det .. Precis som vid könssjukdom så får staten acceptera vem eller vilka som den gravida/smittade anger.

Man testar inte alla i samhället som har haft sex för att någon har en könssjukdom.

Nej, vi närmar oss ingenting - utan du försöker glida från ämnet.
Vill du diskutera våld i nära relationer så skapa en tråd om det.

Nu har jag visserligen inte sett dig skriva något sådant, men jag tycker det är lite intressant att sätta i perspektiv till alla trådar om invandrare som får bidrag för stora barnfamiljer, där den gemensamma hållningen i trådarna är att man inte ska skaffa barn om man inte har råd med det.

Jag delar den uppfattningen. Dock inte på så sätt att jag tycker bidragen ska sänkas, för det drabbar barnen. Men jag tycker helt klart att det är klandervärt att skaffa en massa barn man inte har råd med.

Och har man inte råd med ett faderskapstest för 1695kr så har man inte råd att skaffa barn. Jag tycker det är rejält oansvarigt, och jag tycker inte att det här är något som staten bör betala. I de allra flesta fall har du ca nio månader på dig att spara ihop summan, och då blir det under 200kr per månad. Klarar man inte av att spara ihop det ska man fan inte ha barn.

Såg faktiskt även faderskapstest i nivån 10k, och även där tyckte jag faktiskt att ovan nämnda resonemang fungerar. Har man inte råd med det så ska man inte skaffa barn.

Det är dock mest ur ett filosofiskt perspektiv. Kan väl sträcka mig till att de som verkligen inte har råd kan få söka någon form av bidrag för detta. Så det är min kompromiss. Staten inför så att det går att göra faderskapskontroller utan moderns vetskap på svenska vårdcentraler. Dessa initieras då av pappan, som betalar, men om han kan visa att han inte har råd med det kan han söka bidrag. Men det är inget som ska annonseras ut av sjukvården i samband med förlossning.

Vad säger du om det?

Funderar på om modern ska få rätt att veta resultatet om det visar sig att pappan inte är rätt, men jag lutar här åt att det är upp till pappan att i så fall säga något eller låta bli.

Vi är överens. Känns jävligt konstigt. Hade jag haft en öl hemma hade jag firat.

EDIT: Hittade en öl. Skål!

Nix, jag har inte barn.

Men om du kunde någonting om hur man gör vetenskapliga studier så skulle du förstå hur ofantligt underkänt din studie skulle få på alla punkter.

Det stämmer inte för alla - min pappa pekade ut både mig och min lillasyster i salen - för mig tog de fram fel barn .. pappa (på andra sidan glasrutan) nope - inte mitt, min unge är där.. och så pekade han på mig fast han aldrig sett mig. Så träffade jag pappa första gången. (sextiotal så pappors första kontakt var genom glasrutan)

I ditt första stycke - jag håller med dig. Det finna många barn som inte är lika sina föräldrar - men då brukar likheten finnas med någon i den äldre generationen.

Stycke två .. skrattar "lätt igenkännande" -- instinkten att skydda och försvara är stor.

Det är du som återigen inte svarar när du inser hur dumt du resonerar. Hur kan du säga att det inte spelar någon roll om det är mindre än 2% av den manliga befolkningen som slår kvinnor eller om det är 15% av den manliga befolkningen som slår kvinnor?
Du skrev att det kanske är 100 kvinnor som blir slagna av samma man. Även fast det är en hög siffra så är det ju faktiskt så att det är många kvinnor som råkar ut för samma man. Då blev min fråga ifall det inte lutar till att även vara ett problem med kvinnor som väljer fel typ av män?
Anledningen till att jag över huvud taget kom in på det här med mäns våld mot kvinnor var för att visa på din dubbelstandard.
I fallet med felaktiga faderskap tyckte du att siffran 1,7% ä ren liten andel. Så liten att det inte är något problem. Då frågade jag dig om det är så att det är 1,7% av den manliga befolkningen som är våldsamma mot kvinnor, tycker du då också att det är en sådan liten andel att det inte är något problem?

Det här belyser ett problem vi har i dagens debatter där bland annat debatten kring mäns våld mot kvinnor är ett bra exempel. Det belyses som ett mansproblem. Att den toxiska maskuliniteten visar sig i mäns våld mot kvinnor. Att män är våldsamma m.m.
Om man tittar på den genomsnittlige mannen är han inte så mkt mer agressiv/våldsam än den genomsnittliga kvinnan. Det är i ändarna av fördelningskurvan, i extremerna som de stora skillnaderna mellan könen uppstår.