Obligatoriskt faderskapstest - vad skulle det kunna leda till

Det stämmer! Men jag har lite frågor:

Om man får tvivel när barnen är 13 år är det ju redan lite sent.
1. Hade det inte varit bra att veta detta från början?
2. Är det värt att riskera förhållandet när en man känner sig osäker? Mödrar kan ju gå helt bananas för betydligt mindre än så.
3. Hur hade du reagerat om din partner krävde faderskapstest?

4, Hur gammal tror du barnet typiskt sett är när det börjar bli osäker på faderskap och hade det i så fall inte varit mer rättvist om barnet hade varit säker från början?

5. Tror du en moder som är osäker i första hand chansar och kör på den stabilaste kandidaten eller är man ärlig och säger som det är till inblandade kandidater att man är osäker?

Två frågor du inte svarade på i tidigare inlägg:

6. Kan du verkligen inte tänka dig scenarion där "fadern" litar på sin partner till 100% men hon har ändå varit otrogen?

7. Har inte de barnen rätt att veta vem sin fader är?

Det är inte alla som har råd att bekosta detta själva. I jämställdhetens namn bör staten se till att kunskapsläget är det samma för alla inblandade.

Nej, de tjänar ingenting på det eftersom det handlar om samma antal dagar.
Dålig argument med andra ord.

Det är två helt skilda saker - även om du inte förstår det.

Dåligt argument. Larvigt t om.

Dåliga argument är knappast skäl för att genomföra obligatorisk testning.

Personliga anekdoter är knappas relevant som argument för obligatorisk testning.

Dels tas test från både mamman, pappan och barnet för att få hög säkerhet på testerna -- dels handlar det om kvinnans vandel när testet tas. Inte barnets och inte mannens.

Tror jag knappast hade spelat någon roll faktiskt. Men som sagt personlig anekdot som gäller för en person och inte är tillräckligt för att införa någonting obligatoriskt.

Då får mannen be om test helt enkelt.
Alla som inte vill testa skall givetvis inte tvingas till det.

????

Nej, med det är bästa sättet att framföra ett önskemål på.

Givetvis för att det inte angår släkten överhuvudtaget. Däremot visar ju argumentet hur det skulle kunna användas av släktingar som inte kan hålla näsan borta från andras förhållanden.

Nu har vi som tur har grundlagsskydd från sånt trams.

Du har inte hängt med i diskussionen, de jag har svarat till att använt artikeln som ett slagträ för det jag skrev, därför säger jag att det är en feltolkning.

Man utreder faderskapet, givetvis.


Vad babblar du om? Du menar att barnet vet sin genetiska bakgrund bara för att barnet har blivit lurad till att fel person är fadern? Att du skiter i att barn ska ha rättigheter fattar vi alla, frågan är varför du tycker att ditt ömtåliga ego väger mer än barnens rättigheter.

Läs mitt inlägg igen. Och läs hakro807s inlägg i samma fråga. Så får du ett svar på varför jag inte förkastar studien, så som du gör.

Staten ska väl ändå inte misstänkliggöra varenda gravid kvinna för otrohet eller multipla partners under samma menscykel. Det blir ett stort intrång i kvinnors känsla av integritet om det är staten som inför obligatoriska faderskapstester.

Det är som om staten skulle införa obligatoriska DNA-tester av samtliga män över 18 år. I händelse av en våldtäkt, så att man kan kolla i DNA-registret efter förövaren. Det är också ett intrång i samtliga mäns integritet. Att misstänkliggöra samtliga män på det viset, för vad en liten klick män ställer till med.

Bättre då att osäkra män (och osäkra kvinnor) själva begär faderskapstest.

Och att DNA-tester tas på de som misstänks för våldtäkt.

Dvs.: DNA-tester vid misstanke. Inte som något obligatoriskt.

Jag förkastar inte studien, jag menar på att du och micro drar helt fel slutsatser för att ni inte förstår vad det är ni länkar.

Staten misstänkligör ingen, att ha rutin på vissa prover i medicinskt syfte är inget nytt, ovanligt eller kontroversiellt.

Det handlar om att prata med mamman med andra ord - för något test skakar inte fram någon far.

Nej, däremot har barnet en far och det finns ingenting som säger att fadern blivit lurad - det som sägs är att en liten andel har fel biologisk pappa registrerad. Att någon skulle vara lurad framgår inte.

Jag har inget emot barns rättigheter, men obligatoriska test handlar inte om det - män som är osäkra får kommunicera med kvinnan utan att dra in alla andra kvinnor som skaffar barn.
Vågar de inte ta upp frågan -- så är det inte andras problem.

Det blir alltså cirka 1000 barn/år.
Och alltså 90 000 barn/år som vet om rätt biologisk fader.

Dessa 1000 barn/år. Vet man om de kommit till via tex. spermadonation? Dvs.: paret har svårt att skaffa barn på egen hand och får barn med varandra via donerad sperma. Där kommer ju maken stå som pappa i samtliga juridiska dokument, men alltså inte vara den biologiska fadern. Och det vet han ju också om. Och barnet har då även rätt att veta sitt biologiska ursprung när det blir 18 år.

Testet skall ske INNAN faderskapet fastställs, detta är svårt att hinna med för de flesta innan så är fallet. Dessutom så fastställs faderskapet automatiskt för gifte. Så, nej det är inte lösningen. Dessutom borde kvinnor som blir påkomna med felaktigt faderskap bli skadeståndsskyldiga till mannen och kvinnor där en man tvingats betala underhåll skall bli återbetalningsskyldiga med ränta.

Att två kvinnor helt rabiat i denna tråd på ett sätt jag inte sett förut argumenterar så emot denna idé gör mig bara mer övertygad att det är en ypperlig idé som behövs förverkligas snarast.

Vad drar du för slutsatser kring studien då? Går du runt och tror att en massa kvinnor endast hade tur i att blodgruppen matchade mellan den påstådda fadern och barnet. Och att det egentligen är 60% av alla barn som har fel pappa angiven.

Ända anledningen till att ta faderskapstest, om man inte har någon relation till kvinnan (vilket staten inte har) är ju att man inte litar på kvinnans ord när hon säger att hon vet med säkerhet vem som är pappan. Att hennes man kanske inte litar på henne är en sak. Då ska han givetvis, precis som nu ha all rätt i världen att begära faderskapstest.

Men om staten går in och misstänkliggör samtliga gravida kvinnor och begär faderskapstest på samtliga gravida kvinnor, då har vi problem. Då blir det ju ett statligt intrång i kvinnors integritet. Där staten menar att kvinnor inte går att lita på. Trots att 90 000 gravida kvinnor går att lita på/år. Kollektiv statlig bestraffning blir det, för vad 1000 kvinnor per år ställer till med. Det blir ett "storebror ser dig"-samhälle.

Det är väl i så fall bättre att man får osäkra kvinnor att begära faderskapstest. Och att vara laidback kring när osäkra män begär faderskapstest. Mannen kan ju rentav ta testet i lönndom.

Och det lär bli ännu svårare att hinna med detta om 100 000 faderskapstester ska tas/år. Men så långt tänkte du givetvis inte... Det är givetvis bättre att de som är osäkra, testas och får snabbare svar. Än att alla testas och svaren dröjer ännu längre än nu.

Jag är mer för personligt ansvar i denna frågan. Att en kvinna som är osäker, faktiskt själv begär faderskapstest. Det är givetvis vad en god mor ska göra, så att henens avkomma får reda på sitt ursprung. Eller att en man som är osäker på sin kvinna, begär faderskapstest (eller gör det i lönndom och sedan går vidare med säker verifiering om det första testet visar att han inte är pappan).

Jag har inget emot faderskapstester, tvärtom! Jag tycker det är riktigt bra att de finns och tycker att alla som är osäkra kvinnor och män givetvis ska begära faderskapstest. Och att detta givetvis ska gälla för gifta par också, även de ska behöva gå till Socialtjänsten och få faderskapet bedömt där, inte att maken ses som automatisk fader.

Det jag vänder mig emot är statligt obligatoriskt faderskapstest för samtliga barn som föds. Låter som en slags variant av oskuldhetskontroller... Eller ett lags "storebror ser dig"-samhälle. Vad blir nästa grej som staten ska ha kontroll över? Att folk sover 8 timmar/natt (så att de kör mer trafiksäkert)? Att folk äter max två brödbitar/dag (så att de inte får fetma och belastar sjukvården)? Men så långt tänkte du uppenbarligen inte heller, i din iver att få sätta kvinnor på plats. Börjar vi ge staten uppdrag om obligatoriska kontroller, så kommer det inte sluta där. Utan vi riskerar att få ett kontroll-samhälle. Det vill iaf. inte jag ha.